Ubåtar och de normala

Att vara ombud på S-kongress är givetvis en enorm ära, ett stort äventyr, väldigt tröttsamt, kolossalt intressant, relativt lärorikt, mycket utvecklande och på jobbkongressen definitivt fick man delta i något som gör skillnad.

Men man är som en ubåt.

Tunnelseende är bara förnamnet - och det gör ju inte så mycket om man sysslar med det i några dagar.
Men som fritidspolitiker, det vill säga en sån som sysslar med politik endast på fritiden och vandrar till jobbet en måndag morgon och finner att relativt få vanliga människor har en tanke på nån kongress - så är det en nyttig lärdom om riskerna med politiken.

Baksidan är ju att den som sysslar med politik dygnet runt, blir en smula ubåt.
Helt onormal.

Och dessa onormala som vi är, vi som sysslar med politik mer än en timme var fjärde år, ska övertyga de normala om att Internationalen " åt alla lycka bär" på valdagen i september. Inte riktigt hållbart när folk flest antagligen sliter med räkningar och räntor, med att hinna till dagis i tid, hälsa på mamma och barnbarn och fundera på om man ska vaccinera sig eller inte.

Undrar jag, om inte ett av de viktigaste besluten denna kongress, var att ta fram en helt ny modern sångbok.
Detta ska skötas av en arbetsgrupp i partistyrelsen.
Jag antar att arbetsgruppen kommer att ledas av Baylan och Bodström, dessa två b-musiker som spexade och sjöng på kongressen. Eller Thomas Östros, bergsprängarsonen som mitt i ett tal började sjunga för kongressombud och åhörare.

Och om så är fallet, befarar jag att sångerna kommer bli helt osjungbara - till skillnad från alla de många, underbara vänstervisor som fötts av en Theodorakis, en Lundell, en Seger, en Hill eller en Miss Li, en Piaff, en Springsteen, en Joplin, en Hellstrand, en Halvdan Sieversen, en ... och så vidare.

Säga vad man vill om Bodström, men nån protestsångare är han kanske inte. Men man vet aldrig.
Jag tror han är en ubåt han också. Fast kanske, kanske är han lite mindre ubåt än en del av oss andra knäppskallar som sysslar med politik alltför stor del av vår vakna tid.

Varför FRA-lagen och Ipred måste förändras

På en minut hinner man väldigt lite... Detta är vad jag hade sagt om jag hade haft tre minuter:

Kongressledamöter.

Detta är inte bara en jobbkongress. Det är också den första bloggkongressen. Om ni hör nåt i luften som twittrar så är det över 100 bloggare som följer och rapporterar om den här kongressen.

Är inte det i sig värt en applåd kamrater?

Många av dem följer det här avsnittet särskilt noga – diskussioner som bitvis varit högljudda och det vittnar om att temagrupperna behövs och gör nytta. Nu är inte bara de skrivningar vi haft synpunkter på bättre, tydligare, klarare, utan hela texten har fått sig ett lyft.

Angående FRA-lagen: Frågor som rör Försvarets radioanstalt, FRA borde inte ligga under kulturkapitlet. Att det hamnat där beror på att den borgerliga regeringen tafflat med frågan. Nästa gång vi diskuterar FRA borde det vara under rubriken fred och säkerhet eller något liknande.

Det är klart vi måste kunna bedriva underrättelseverksamhet i Sverige i modern tid för att skydda vårt land och våra medborgare. Det tror jag alla är överens om, men signalspaning måste regleras i lag oavsett om det är signaler i luft rum eller ledning man talar om

Det kräver att man värnar om förtroendet för de myndigheter som fått vårt uppdrag att ansvara för de frågorna. Därför: Riv upp. Gör om. Gör rätt.

Ipred handlar om piratkopiering. Ni vet, Lacoströjer där krokodilen ramlar av efter första tvätten. Rolexur för bara 150 kronor!

Miss Lis senaste platta för …

Ingenting. Gratis.

Ja, det känns ju inte särskilt bra om man tänker efter. Och om jag nu skulle gå in i en videobutik och stjäla en videorulle, då skulle videobutikens ägare säkert ringa efter polisen. Men om jag tankar ner film från nätet, så ringer inte Warner Brothers på polis, utan skickar en saftig räkning till min ip-adress.

Nu ska jag läsa ett brev, skriver av Groucho Marx 1947, till Warners brothers. Det här brevet är skrivet strax efter att bröderna Marx tillkännagav att de tänkte göra En natt i Casablanca.Och medan de förberedde filmen kom ett brev från Warner brothers. Detta är (utdrag ur) svaret från Groucho Marx:

Kära Warner brothers.

Uppenbarligen finns det olika sätt att erövra en stad och behålla den som sin. Till exempel – fram till den tidpunkt då vi övervägde att göra den här filmen (En dag i Casablanca) så hade jag ingen aning om att Casablanca tillhör Warner Brothers, exklusivt. Emellertid, bara ett par dagar efter offentliggörandet anlände ert långa omfångstrika rättsliga dokument som varnade oss från att använda namnet Casablanca.

//…

Jag förstår emellertid inte er attityd. Även om man planerar att göra en film, är jag säker på att en genomsnittlig filmälskare i sinom tid skulle kunna lära sig skilja på Ingrid Bergman och Harpo. Jag är inte säker på om jag skulle kunna göra det, men jag skulle verkligen anstränga mig för att försöka.

//..

Ni menar att ni äger Casablanca och att ingen annan kan använda namnet utan ert tillstånd. Men hur är det med Warner Brothers? Äger ni det också? Troligen har ni rätt att använda namnet Warner, men hur är det med Brothers?

//..

Vi var Brothers långt före er. Vi turnerade som Marx Brothers när Vitaphone ännu endast existerade som en glimt i sin skapares öga, och före oss, har där funnits andra bröder: Smith Brothers, the Brother Karamazov, Dan Brothers,.

//..

Och Jack. Hur är det med ditt namn? Tror du att du har orginalnamnet? Njae, så är det inte!. Det användes långt före du föddes. På rak arm – kan jag påminna mig två Jackar. Jack och bönskälken. Jack the Ripper, som ju gjorde sig ett namn på sin tid.

//..

Och sen du Harry? Du skriver säkert under dina checkar i övertygelsen om att du är den första av alla harryar i alla tider, och att alla andra harryar är imitatörer. Men jag kommer att tänka på två Harrysar som kom före dig. Där fanns Fyrvaktar-Harry, revolutionerande välkänd, och Harry Appelbaum som bodde i hörnet av 93e gatan och Lexington Avenue. Dessvärre var Appelbaum inte särskilt väl känd. Senast jag hörde nåt från honom sålde han slipsar på Weber och Heilbroner...

Det där slutar med att Groucha Marx stämmer Warner brothers för att de använder ordet brothers i sitt namn.

Han pekade förstås på en absurditet i att driva upphovsrätt lite för långt, och därvid finns en parallell till IPRED-lagen.

Lämna mina barn Ipred, frestas jag säga, och det är väl ungefär i översättning vad nu partistyrelsen säger också. Ipred måste ha den legitimitet som upphovsrätt i seriös mening verkligen förtjänar.

Upphovsrätten ska vi vara rädda om, liksom insyn, yttrandefrihet. Och ska en lag ha legitimitet kan den inte upplevas som integritetskränkande.

Stöld är stöld, vi ska värna upphovsrätten men inte kravlöst. Utgångspunkten är att det är polisen som utreder brott, även brott mot upphovsrätten.

Rättssäkerheten stärks med en socialdemokratisk regering.

Läs också Åsa Westlund.

Och S-buzz senaste uppdatering av kongressbloggandet.

Fler om IPRED

Eva-Lena Jansson om IPRED

Björn Sundin

Alexandra

Peter Andersson

Johan Westerholm

Erik Laksoo

Ipred och FRA beslutet #jobb09 #käringenmotströmmen

Detta blev formuleringarna vi ändå var rätt nöjda med:

FRA-lagen: Riv upp, gör om, gör rätt. Vi vill att en parlamentarisk utredning börjar om från början med frågan - i bättre dialog med medborgarna. Lagen bereddes för dåligt och har allvarliga brister när det gäller grundläggande krav på rättssäkerhet, integritetsskydd och proportionalitet.

IPRED-lagen måste förändras. Kulturskapare ska ha samma möjligheter soma ndra att leva på frukten av sitt arbete. Vi står därför bakom upphovsrättsinnehavarnas legitima krav att få ersättning för sina verk på ett rättssäkert sätt. Men det finns en berättigad oro för att tillämpningen av IPRED kan kränka den enskildes integritet och göra intrång i privatlivet. Den som använder internet utan att begå brott ska inte behöva känna sig övervakad. Hänsyn måste också tas till privatpersoners internetabbonemang kan ha missbrukats av någon annan. Rättssäkerheten för enskilda behöver därför stärkas. Det måste finnas en rimlig proportion mellan den vidtagna åtgärden och den skada brottet kan ha åsamkat.
Utgångspunkten är att det är polisen som utreder brott, även mot upphovsrätten.

Stor uppslutning runt välfärdsfrågorna

#jobb09 #käringenmotströmmen

Ylva Johanssons starkt ideologiska tal var omskakande bra när hon beskrev de ökande klyftorna i samhället:
Det skiljer tio minuter med tunnelbanan, och sju år i medellivslängd.

Och om nedrustningen av socialförsäkringssystemen.
Arbetsförmåga ska vara en tillgång, inte en bestraffning.

Hon pratade, vilket känns ovanligt för socialdemokratiska ledare, även om moral.

Vilken moral har ett samhälle som är beredd att sänka skatten för den som arbetar och är frisk, samtidigt som man säger till sina gamla "att man inte har råd"?

Och hon påminde om generationskontraktet.
De som nu är gamla, har arbetat ihop den välfärd vi har nytta av, varje dag.
Och vi som är pigga och friska idag, har en moralisk skyldighet att föra deras synsätt vidare: vi ska bana väg för att nästa generation får det lite bättre. Bättre utbildning, fler valmöjligheter, ökad valfrihet och en trygg vardag som inte sker på bekostnad av andra - och som inte ser olika ut beroende på hur tjock plånboken är.

För det kan inte vara rimligt, att den som är gammal och behöver hjälp, ska kunna få en extra dusch om man kan betala för det, om behovet är en extra dusch, ska vi naturligtvis se till det behovet, inte till plånboken.
Och det kan inte vara rimligt att en kommunal biståndsbedömare säger nej till snöskottning, till hjälp med städning eller annat stöd därför att"vi inte har råd", och att bara den som då kan betala med egna pengar kan få den hjälp man faktiskt behöver.

Det är den yttersta konsekvensen av LOV, den lag om valfrihet i omsorgen som den borgerliga alliansen nu försöker trycka igenom i landets kommuner.

Vari ligger moralen i ett system som innebär att plånboken avgör vilken omsorg du får, och inte behovet?

Nästa steg blir att den som har råd, kan få en värkande höftled reparerad.
Nästa steg blir att bara den som har då, kan skicka sina barn till en bra skola.
Bara den som har råd, får del av detta gemensamma, av tidigare generationer hopsparade kapital, som vi benämner välfärd.

Debatten handlade också om bostäder, vi borde lyfta den frågan tydligare.
Behoven är enorma, trångboddheten i storstadsregionerna ökar och ökar kraftigt. Det behövs både upprustning och ombyggnad av miljonprogramsområden för att nå en vettig standard och fler större lägenheter - men även fler mindre lägenheter för ungdomsgenerationen på väg ut i familjebildning.

Det behövs många fler nya bostäder, uppåt 40 000 varje år är det mål som diskuterats och som partistyrelsen inte vill låsa sig vi.
Jag tycker vi ska hålla fast vid ett mål, ett tydligt mål.

Nu blir det strax votering om den saken. Jag tror kongressen kommer att rösta för det målet. Det fionns en tydlig skrivning om att behovet ligger på minst 40 000 bostäder varje år, ett mycket ambitiöst mål eftersom det är mer än en fördubbling av bostadsbyggandet.
På några år har bostadsbyggandet nästan halverats, åter ett exempel på att regeringen inte klarar att lösa dagens problem med gårdagens politik.

Stöttepelarna #jobb09

Varma applåder för en viktig kraft som anmäler sig till valarbetet.
Anna-Greta Leijon, Ingvar Carlsson, Anita Gradin, Göran Johansson, Jan O Karlsson, Maj-Lis Lööw, Thage G Pettersson, Ingela Thalén, Leni Björklund, Jan Eliasson, Lena Hjelm-Wallén, Bertil Jonsson, Bengt Lindqvist, Stig Malm, Gertrud Sigurdsen.
Och Anna-Greta Leijon som talade för skaran var lika entusiasmerande, lika kraftfulkl, lika tydlig som alltid. Vilket gäng!

Nu Bertil Jonsson, vår trogne årsmötesordförande, kommer du inte undan längre! Vi i Upplands Väsby AK ser med glädje fram emot att en gren av stöttepelare formerar sig även i Upplands Väsby.

Bakom kulisserna

#jobb09 #käringenmotströmmen

När man då tystnar i twitterflöde, facebookuppdateringar och bloggposter på en jobbkongress så kan det bero på:

• att man är sjuhelvetes trött
• befinner sig mitt i en förhandling, samtal en process av något slag
• plötsligt insåg att det finns en alldeles riktig värld där utanför de fönsterlösa kongresslokalerna som pågår
• insikten att anledningen till att man vet vilken dag det är är att det står torsdag på dagordningen. den insikten kan förstumma den mest talföre, jag lovar.
  
• folk envisas - med viss rätt men inte alltid - att hojta votering efter varenda fråga och det tar en kolossal tid att tröska sig igenom tilläggsyrkanden, förslag till strykningar, ändringar, bifallna att-satser osv i ett högt uppdrivet tempo. All min beundran för gänget som sköter detta och lyckas mangla ut justerade protokoll i högt tempo
  
• eller så tänker man på nåt annat, till exempel själva debatten Det är dock inte debatten som är det mest intressant att få vara med om, utan processerna för att mangla fram texter och förslag.
  

I morse låg vi en timme efter. Sen var vi plötsligt klara tre timmar för tidigt. Gudskelov, nu får man sova en hel natt.

Man vinner inga val på organisationsfrågor eller stadgeändringar, men man riskerar förlora val på såna frågor om de sköts illa.
När vi kom till den punkten var jag nog egentligen inte hundraprocentigt nöjd, men partistyrelsen hade nu lyssnat, kompromissat och partisekreterare Ibrahim Baylan gjorde kraftfulla markeringar om behovet av att utveckla partiorganisationen, förnya den.
Bra.
Förnyelse behövs.

Därför var det enkelt att stödja SSU:s krav på målsättningen att var fjärde kandidat på listorna ska vara under 35 år.
Men att motsvara det målet, ja - det kräver en hel del även av SSU.

Oftast är problemet med att medelåldern hos förtroendevalda är så relativt hög inte att unga människor inte fått chansen att komma in i politiken, utan att de inte vill komma in i politiken. Kan SSU göra sin del av den överenskommelsen - alltså intressera fler unga för att vilja delta i beslutsfattande, så ska vi nog kunna ställa upp med vår del, att bereda plats, bana väg, lyfta upp, föra fram.
---

Åsa Westlund leder just nu arbetet från vår delegation att söka hitta de goda lösningarna på två extremt svåra frågor: FRA och Ipred. Det är när man sysslar med såna frågor man inser att vi befinner oss i ett mycket stort parti med väldigt brett register av åsikter. Det är bra.

Brytandet av åsikter som står långt från varandra är demokratins allra innersta kärna, garantin för att här pågår någon form av demokratisk utövning. Och spännvidden skvallrar ju om att vi är väldigt många med väldigt olika åsikter som klarar att samsas och kompromissa för att gemensamt bli tydliga, konkreta.
Och ombuden är trots allt de som beslutar. En partistyrelse som misstar sig på kongressen kan råka ut för kolossala bakslag. Denna kongress, hittills, väldigt få sådana, men några. Tillräckligt många för att kongressen ska ha påmint om var skåpet står om föredragande inte gjort fotarbetet.
Ipred och FRA hotade bli en sådan fråga men vi är nära en lösning nu tror jag, den kanske inte kommer att gå till världshistorien som ett under av klar stringens men blir troligen hanterbart pragmatisk. Det är min tro att man måste:

• återupprätta förtroendet för signalspaning som sådan, och för de myndigheter som ansvarar, i synnerhet FRA som en gång hade ryktet om att vara en av världens vassaste dechiffrerare

• klara balansgången att å ena sidan värna upphovsrätten, och å andra sidan värna värden som integritet, insyn, yttrandefrihet

Ipred gick snett i det ögonblick något snille missade att lagen gett stora multinationella företag möjligheten att med polisiära metoder slå till mot enskilda som tankat hem film och musik olagligt. En sak är att spara IP-nummer för att kunna lämna ut till polis vid allvarlig brottsmisstanke.
En helt annan att lämna ipnumret - med lagen och domstolsorder som stöd - som i fallet Ephone i somras.
Rättssäkerheten är inte enkel att värna när ivern att komma åt illegal fildelning i stor skala, med underliggande kommersiella intressen, leder till att företag kan begära ut ip-adressen hos en enskild familj. Sen kan man använda adressen för att spåra upp användaren och skicka en saftig räkning, böter.

Brott är brott och brott ska beivras. En stöld är en stöld, oavsett om filmen du stal låg i en videorulle på Konsum, eller en rad ettor och nollor i ett torrentflöde, nedtankad via ett fildelningsprogram i datorn.
Vid stölden på Konsum är det polis som utreder, och däri ligger den, för mig, avgörande skillnaden.
Den som stjäl ettor och nollor skyddade av upphovsrätt, riskerar möta Warner Bros istället för kriminalinspektör Wallander. Det sätter inte bara integritetsfrågorna i centrum, utan även rättssäkerhetsfrågorna.

Världen där ute...

#jobb09 #käringenmotströmmen

Här inne på jobbkongressen pågår nu en debatt om gröna jobb och grön energi, därute talar man om kärnkraftens utbyggnad plötsligt. Var kom nu det ifrån?

Därute har Reinfeldt gett Klaus klart att han får göra avkall på kraven på mänskliga rätttigheter bara han nu går med på Lissabonfördraget. S-kongressen har ställt sig bakom ett fördömande av två folkmord, varav det ena ett som inträffade för nära ett sekel sedan.

Den man som tror att han utgör första kapitlet i historieboken kan aldrig lära av det förflutna.

Vem, mer exakt, undrar jag - är det som då ska betala med färre mänskliga rättigheter i framtidens EU. Medborgarna i Tjeckien tydligen. Vem härnäst?

Hela skoldebatten gick i kvalitetsskolans tecken - de omvälvande konflikterna som världen därute beskrev i förväg uteblev.
Som vi visste, vi är ju eniga om att kvalitetsskolans innehåll är viktigare än driftsformer. Och att vi har ett gemensamt ansvar att säkerställa att inte skattemedel slarvas bort på annat. (Det förresten oavsett om det sker i den kommunala skolan eller i en fristående skola.)

Men nu är vi ikapp tidplanen igen. Herueka!!

Läs också Dn Debatt idag, om att vi behöver fler hyresrätter, skriven av Helen och Anders.

Gå dit och rösta du också!

Varför s-kongresser är så mycket bättre...

#jobb09 #käringenmotströmmen
Som bänkgrannen Åsa säger, det är märkvärdigt vad folk ser pigga ut, trots fyra timmars sömn ungefär.
Vi bröt två i natt, jag var hemma samtidigt som morgontidningarna kom.
Och alla var på plats extra tidigt eftersom tidsschemat halkat efter.
EN minuts talartid - och sen votering på varenda fråga, känns lite overkill ibland kanske. Över 70 bloggare sitter omkring här i salen och därute i netroots kafeteria.
Hur många hade moderaterna?
Tre! Varav en var Schlingmann och två var sossar.

Hur många motionsförslag hade moderaterna? Sextio säger nån.

Skillnaden i ett nötskal mellan partier som lyssnar och partier som inte gör det.


Kaffe! NU!!

Dagens minnesvärda citat

#jobb09

"Peacemaking is no picknick."
Jan Eliasson om Afghanistanfrågan

"Om erkännandet av två folkmord skulle skapa juridiska problem, kan du då förklara hur det kommer sig att Frankrike, Tyskland och flera andra länder Europa kan klarar det men inte Sverige?
Anders Lago debatterar folkmord med Urban Ahlin