Käringen mot strömmen

Jo jag har fått en släng av MS men annars är det bra

2011-11-21T00:45:00.001+01:00

Doktor House finns och hon heter Liisa, biträdande överläkare på en av våra större sjukhus i Stockholmstrakten och specialist på sitt område och har ett aningen kärvt drag som brukar känneteckna duktiga läkare, faktiskt. De som sett mycket.

Med en bestämd smäll lade hon ner pennan på bordet för ett par månader sedan och uttryckte: vi går från misstanke till sannolikhet!

Det låter precis som en brottsutredning och det är väl ungefär vad det går ut på också. Man tar en massa prover och åker ut och in i Magnetröntgenkameror några gånger, sätter streck över den ena efter den andra av eventuella åkommor och till slut ramlar en hypotes ut ur processen rimligare än andra uteslutna.

MS.

En släng av MS.

Det betyder också i klartext att en rad av de värre bovarna har avförts helt från utredningen, jag tänker inte radda upp dem här.

Det började som en krypning i benen i mars och en vaken allmänläkare körde mig omedelbart till akutmotagningen hos neurologerna. Jag tänkte ta bussen, han propsade på färdtjänst och hotade med ambulans.

När de hittade inflammationen i ryggmärgen något dygn senare så insåg jag att jag hade haft tur den där torsdagsmorgonen. Jag hade kunnat vakna lam eller delvis lam.

Nå, inflammationer i ryggmärgen får man inte utan vidare, så det blev början på en resa som just nu alltså lett till starkare misstanke, eller möjligen strax bevisad MS.

Jag har vetat om detta ett tag, informerat familj, närmaste arbetskamrater etcetera. Avgått från några uppdrag till, alla faktiskt strax. Skolkat från nästan alla kvällsmöten, skippat gårdsstädningen i bostadsrättsföreningen och dragit ned tempot till ungefär hälften mot det jag brukar köra. Det betyder en - nästan - normal arbetsvecka nuförtiden.

Sen har jag kört igenom hela kvarnen av prover en gång till.

Nu ska jag in i nästa skede, bromsmediciner eller vad det heter nuförtiden. Har jag tur lyckas läkarna skjuta upp den verkliga debuten av sjukdomen en tid till. Än så länge går jag ju och viftar med armarna nästan som vanligt.

Men lite tröttare.

Både kroppsligt och i huvudet, jag är trött helt enkelt. Och en del märkliga sensationer får jag dagligen eftersom delar av nervsystemet inte riktigt fungerar som vanligt, katten stryker sig mot högerbenet och det känns inte som det brukar. Det går bättre med vänster ben av någon anledning men katten kan inte heller skilja på vänster och höger så man får ta det som det kommer....

Så för kännedom, jag har, det har många, en massa förutfattade meningar om MS. Jag har nu lärt mig en del fundamenta: Som att MS inte medför någon intellektuell försämring men kan påverka koncentrationsförmågan. Och leda till kognitiva problem, vilket är en förklaring - men inte den enda - till mitt ivriga wordfeudande. Jag hatar att förlora i alfapet och det tränar hjärnmuskler och den logiska förmågan. Och minnet!

Eller att man inte dör i förtid av MS.

Samt att forskningen tar gigantiska språng framåt på just detta område, det finns effektiva medikamenter som bromsar förloppet.

Samt att MS är extremt individuellt, visste jag inte heller. Det är väl därför jag kan ha haft det, troligen i många år - jag har en hel drös med "ärr" på de fina fotografiska plåtar som blir resultatet av magnetröntgenfotograferande - många ärr utan att har märkt ett dugg.

Sen har jag en hel drös med vänner och bekanta som har MS, och som nu är goda förebilder för mig - vare sig ni vet om det eller inte...

Så hur jag mår? Jo tack, jag har fått en släng av MS.

Annars är det bra tack!

Jag kommer inte att trötta omgivningen med en massa mer eller mindre skojsamma medicinrapporer här eller nån annanstans, jag skriver detta eftersom jag upptäckt att jag har väldigt många vänner, bekanta och arbetskamrater omkring mig som bryr sig om och som undrar hur jag mår, om jag blir bättre etc.

Tack för omtanken. jag mår i stort sett rätt bra, har vissa dagar då benen är lite tyngre och fötterna snubbligare än andra dagar, kan tappa koncentrationen ibland och är trött ibland - men i stort. Men jag mår inte bättre, det ligger liksom i sakens natur.

Men jag litar på doktor House.

Vi har en misstänkt!

Myelintjuven! Motiv okänt.

Effekten är att nån tjuvar skalen runt nervcellerna, myelinet, så elektronerna kan smita andra vägar än skaparen av denna märkvärdiga mekanism hade tänkt sig.

Det läcker elektriska signaler på halva vägen till synapserna, det som ena änden tänkte når inte fram. Katten stryker sig mot benet men hjärnan uppfattar rörelsen som obehaglig eftersom den inte riktigt känner igen rörelsen. På vänster ben däremot är nerverna tydligen i bättre skick, där känns kattens ömhetsbetygelser lika behagfulla som hon ämnat dem.

Kroppen reparerar skadan så gott den kan men det bildas ärr, och för varje ärr lite sämre funktion på just den nervbanan. Men så gott som alla bekymmer jag hade i våras har kroppen klarat att läka ihop.

Vårt svar ska vara ökad demokrati

2011-07-25T06:28:00.005+02:00

Jag vaknar med ett ryck efter några få timmars sömn av att jag har mardrömmar. Jag kan inte minnas att jag har haft mardrömmar sedan jag var liten.

Ändå kan jag inte låta bli att följa ungdomarnas berättelser, jag tänker att jag är skyldig dem att lyssna när de orkar berätta , orkar dela med sig vad de varit med om. Att lyssna, ta in, försöka förstå och kämpa mot gråten och stå där bredvid alla andra politiskt aktiva för att slåss för demokrati, öppenhet, tilliten till människors förmåga att sluta upp för ett öppet demokratiskt samhälle.
Det kommer att ta tid innan jag är beredd att försöka förstå gärningsmannen. Just nu får jag slåss mot en primitiv hämndlust jag inte vill exploatera här.

Men i gärning uppmanar jag alla: engagera dig. Gå med i ett demokratiskt parti om du inte redan har gjort det. Det är en aktiv handling du kan göra för att visa din solidaritet med ungdomarna.

Men två saker måste jag få skriva ur mig.

Först de primitiva drivkrafterna i svenska medier.

Henrik Brors i DN skrev i fredags en kolumn som går till historien som det dummaste värsta övertrampet jag sett någon gång, det är bra att DN rivit ut den från alla webbsidor men tidningen borde be om ursäkt också. Men han var inte ensam.
Den som gick och lade sig med svenska tevenyheter och vaknade med DN eller Svenska Dagbladet i lördags morse, fick en bild av ett terrorattentat, begånget av extrem islamism, Al Qaida eller något liknande. Detta trots att absolut ingenting talade för att så skulle vara fallet under fredagkvällen och det relativt tidigt dök upp uppgifter i norska medier att gärningsmannen var lång, blond och troligen norrman.
Norska medier däremot klarade balansen, utan spekulativa övertramp i den riktningen och fortfarande domineras mediebilden av en ganska återhållsam nykter rapportering.

Om gärningsmannen inte hade hetat Anders utan Ali hade vi därmed, i svenska medier, redan tidigt bäddat för att sorgen, chocken skulle kanaliseras i hat istället för i en kraftfull manifestation för att sluta upp till stöd för demokratin.
Svenska medier bör verkligen fundera på hur de klarade uppdraget att värna demokratiska värden under första dygnet.

Det andra är insikten att listan på mördade socialdemokrater i modern tid, och i demokratiska samhällen, växer.

Olof Palme 1986
Yitzak Rabin 1995
Anna Lindh 2003
och nu detta.

Nej. Det är ingen tillfällighet. Socialdemokratin står rakryggat upp för de grundläggande rättigheterna som är fundament i en fungerande demokrati:

alla människors lika värde
yttrandefrihet och rätten att organisera sig

Hur kan det väcka sådant hat?

Kanske det är dags att inse att den radikaliseringsprocess som vissa experter på terrorism gärna talar om får starkare fotfäste och växer i skuggan av åsiktsströmningar som anses aparta idag. Åsikter som ingen vettig människa skulle formulerat högt för bara tio år sedan dyker nu upp inte bara i vardagssamtal utan i den öppna politiska debatten och i den förfärliga fokuseringen av potentiella terrorister i vissa utpekade religiösa grupper.
Det är inte säkert att de stora hoten mot demokratin ska sökas i olika fundamentalistiska religiösa grupperingar, snarare hos unga män som berövats alla möjligheter till framtidstro.

En diskussion som söker förklaringsmodeller i människors kulturella, religiösa, sociala eller etniska bakgrund sår frön i huvudet på unga, arga, vilsna män utan framtidshopp. Idéer som kan leda till en känsla av utanför, hat mot samhället, en tro att en grupp människor är bättre eller sämre än andra.
Medan förklaringsmodeller som söker gemensamma vägar ut ur allvarliga samhällsproblem får den motsatta effekten.

Ökad tolerans är frukten av en skola där alla oavsett förutsättningar får lika chans att söka sig en framtid.
Konflikter, kriminalitet och förstörelse är frukten av ett samhälle som sorterat ut unga människor och försett dem med en stämpel - du duger inte. Skyll dig själv, sköt dig själv.

Jag talar om klassklyftor. Kanske dags att våga tala om dem igen. Om att identifiera problem i samhällets grundvalar istället för att tjata om integration, om bostadsområden, om att stämpla ut istället för att bjuda in.

Jag är orolig över konsekvenserna av det politiska konservativa debattklimat vi har idag där enskilda individer som är sjuka, arbetslösa eller inte har klarar av skolan får ta ett allt större individuellt ansvar, där vi tillsammans kunde sträckt ut en hjälpande hand.

Sträck ut en hand till en främling och håll den hårt. Det är dags att vakna och dags att ta strid för öppenhet, för demokrati, för tilliten till medmänniskors förmåga och det är dags att ta upp diskussionen om samhällsproblem som ett gemensam projekt igen.

Unga arga män, och företrädesvis män utan nära goda manliga förebilder, som berövas sin framtidstro kan utvecklas till farliga individer. En av dem heter Anders. Han talar om sig själv i tredje person och kräver idag att få uppträda i rätten klädd i en uniform han låtit sy upp själv efter att kallblodigt ha mördat minst 92 människor, företrädesvis unga norska socialdemokrater, flera av dem barn, med den virriga förklaringen att någon måste göra det för att förbereda en korstågsrevolution år 2083.

Tänk om han hade hetat Ali och hade haft precis samma bakgrund, samma aktiviteter för sig, samma förklaring till sitt handlande.

Eftersom jag vet att jag nu får hela den extrema högern på mig med detta inlägg så stänger jag kommentarsfältet, skriv gärna kommentarer ändå, jag publicerar allteftersom jag hunnit läsa dem först. Men apskaft är inte välkomna i den här debatten.

Slumrande blogg

2011-06-28T23:56:00.003+02:00

Bloggen har tagit timeout på oviss tid.

Vi får se när hon vaknar.

Välkommen Maryam Yazdanfar!

2011-04-05T07:09:00.002+02:00

Jag tänker inte sticka under stol med att detta är en partsinlaga, jag räknar mig som en av Maryam Yazdanfars vänner. Men det är bostadspolitiska visioner jag vill älta lite, inte Maryam Yazdanfar och hennes framtid därför att hon är av ett tuffare virke och står pall en snyting.

Makt, politisk makt, förtroendeuppdrag, är alltid till låns, det är inte mer med den saken. Attans daltande med Österberg. Eller?

Maryam har jag haft förmånen att känna ett antal år nu, sedan hon var alldeles ny och ung och grön och just kommit in i riksdagen. Idag är Maryam inte längre så ny och ung och grön utan ganska erfaren riksdagsledamot, stolt mamma till två knattingar, mammaledig med den yngsta. Och förra veckan petad från uppdraget som ordförande i Civilutskottet, ansvarig för att driva fram en socialdemokratisk bostadspolitisk plattform, den första på flera decennier faktiskt.

Helt nyligen besökte Maryam Yazdanfar oss i Upplands Väsby för att hålla en föreläsning om det bostadspolitiska projekt hon leder. Eller ledde. Jag var inte ensam om att tycka om det jag hörde.

Maryam Yazdanfar kommer till oss i Upplands Väsby på första maj som huvudtalare, kanske hon tar upp den där tråden då också, därför projektet att få fram en bostadspolitisk vision värd namnet hoppas jag inte dog med det pusselläggande som Håkan Juholt håller på med för att få ihop det lag han vill ha omkring sig.

Det viktigaste är kanske, trots allt, idéerna. Men det är klart att idéer smids inte av luft, det krävs lite hantverk också. Rätt mycket hårt jobb faktiskt, kunskap och kunskapsspridning, en hel del nationalekonomi men också modet att våga formulera en idé om det offentliga rummet, mötesplatserna, människors livsmiljö. Och om bostad, trångboddhet och bostadsstandard. Om integrationsfrågor och folkhälsa, om kopplingen mellan barnfattigdom, arbetslöshet, boendemiljö och skolmiljö.

Till Stockholmsregionen flyttar varje år 60 000 människor ungefär, 40 000 flyttar härifrån. Det där betyder att Stockholmsregionen växer med motsvarande en småstad varje år, 20 000 människor - men vi bygger inte i samma takt. Vi bygger för ungefär hälften så många. År efter år lagras människor i områden som stannat i växten tills trångboddhet åter har blivit en realitet.
I områden som Rosengård, Rinkeby och Bergsjön är fler än vartannat barn vad Rädda Barnen kallar för fattiga. De har inte råd att delta i skolutflykten. De ger upp sin framtid i tidig tonår därför att en fattig unge ser inte ens möjligheten att låna pengar för att studera om inte någon ger honom den utsikten, hoppet, tron på den egna förmågan.

I Upplands Väsby är det bättre, knappt 10 procent. (2009 års siffra), tre barn i varje klass, i vissa skolor är det fler. 810 barn i hela kommunen. Några, alldeles för många barn, har dessutom att brottas med uppväxtmiljöer bortom vår fantasi - slag, missbruk, förfärliga missförhållanden, ett konsekvent och brutalt kvinnoförtryck. De bor vanligen inte heller i villaområden.

Därför är storstadens problem inte bara barnfattigdomen.
Eller alla de ungdomar som missat de betyg som hade behövts för att komma in på gymnasiet.
Eller den enorma snedsitsen när det gäller arbetslöshetsstatistiken, folkhälsotalen eller egentligen all typ av siffror som berättar hur människor och samhällen egentligen mår:

Storstaden lider även av trångboddhet, och snabbt ökande hemlöshet. Klasskillnaderna som ökar syns tydligt i bland annat boendet. Barnrikehusen är på väg tillbaka, i ny tappning.

Men hur det verkligen ser ut, det vet vi faktiskt inte eftersom det saknas statistik! Boverket anser dock det klar att den genomsnittliga bostadsstandarden "inte har ökat" på 25 år, och att det "i vissa områden" finns en ökande trångboddhet.

Sedan fastighetskraschen i början av 1990-talet har situationen just i Stockholmsregionen förvärrats. I snitt byggs det 600 bostäder per 1 000 inflyttade under åren 1975-nu, men från en årlig nivå på ungefär 8-10 000 bostäder årligen har bostadsbyggandet halkat ned till mindre än hälften under de senaste tjugo åren. Det kan man läsa mer om här i Boverkets fördjupning av problemet. Grafen är från den rapporten. Den gröna linjen berättar om inflyttning, den grå linjen och de gröna staplarna om bostadsbyggandet. Ni ser ju att problemet accelererar.

Det är enkel matematik i en graf, men den faktiska vardagen blir då denna:

Mina och dina barn har inte råd, inte kontakter och ingen möjlighet att komma in på bostadsmarknaden förrän de har fått fast jobb i trettioårsåldern - inte ens våra medelklassbarn eller vuxna med båda fötterna inne på arbetsmarknaden har tillgång till en fungerande bostadsmarknad.
Det gäller givetvis också alla som flyttar hit, från Umeå, Bagdad, Sarajevo eller London.

Det bromsar tillväxten eftersom bostad är en viktig fråga för duktiga medarbetare. Vad det gör på sikt för ett samhälles självkänsla, kittet som håller människor samman, förmågan att glädjas åt varandras framgångar... Det påverkar segregeringen negativt och det förstummar bostadsmarknaden eftersom det är billigare att bo kvar i den lite för stora villan, radhuset, lägenheten när barnen flyttat hemifrån (i trettioårsåldern!) än att flytta till nyproducerat mindre.

Undrar om det kan påverka skolmiljön, servicenivån, förmågan att ta hand om våra gamla och sjuka? Om man betänker att för samma peng som liten lya i storstad kostar, kan man smälla loss på en rejäl egenägd villa i småstad. Sämre lön kanske, men gångavstånd till jobbet, vad får det för effekter i storstad respektive skapar för möjlighet i den mindre staden?

När Tage Erlander och sedemera Olof Palme ledde det bostadspolitiska projektet i hela Sverige på 1960-talet som blev miljonprogrammet - namnet miljonprogrammet därför att det handlade om att bygga en miljon nya bostäder på tio år - så var det kopplat till en rad idéer om människans frihet, möjlighet att uppfylla sina drömmar och visioner, om barns uppväxtvillkor och om anständig bostadsstandard för alla. Men med fanns också idéer om miljö, om konstverk, kulturmål, om vackra och funktionella hus, naturliga mötesplatser i stadsrum och stadsbyggnadsplanering och visionen om en bra, likvärdig skola för alla.

De där idéerna har förlorat sin lyskraft och sin aktualitet i den dagsaktuella politiska debatten, trots att vi alla vet att det har betydelse för folkhälsan, för möjligheten att attrahera bra arbetskraft, för ett samhälles hela självkänsla och ytterst - för människors lust och livsglädje.

Bra miljöer, bra mötesplatser, bra rum att vistas i - bostadsbyggande handlar inte om att smälla upp 3500 lägenheter nere vid Mälaren och vispa omkring med nån slags vision om sjöutsikt, detta handlar om att skapa bra villkor för alla människor.
Bra uppväxtvillkor för barn som inte har råd med en egen cykel ger bättre möjligheter för barn vars föräldrar har råd med den där cykeln. Det hör ju ihop, och boendet är en nyckel i alla länder. Och än så länge tycker vi nog alla att det är alldeles självklart att bagarens barn, lärarens, och direktörens sitter i samma klassrum i världens bästa skola.

Eller börjar den visionen också vittra i takt med att allt fler meddelar idéer om elitskolor för de "begåvade" barnen och privata lösningar på gemensamma behov som skola, vård och omsorg som inte längre springer ur en pedagogisk eller ideologisk idé utan handlar om rå kapitalism, att tjäna pengar?

En visionär bostadspolitik handlar inte heller om ägande.
Många drömmer om att äga, men alla har inte råd att äga sin bostad - det är den krassa verkligheten. Ska vi då säga att den som inte har råd att äga sin bostad ska ha sämre standard än den som har råd att köpa de väggar man vill vresa in en spik i? Att de ska bo fulare, trängre, ha barn i skolor med sämre utrustning och outbildade lärare?
Nej.

Målet måste ju vara att fortsätta med det projekt som var stommen i en svensk välfärdsmodell:
Bra standard är för alla, boende är en rättighet.
Att äga sitt boende ska vara en uppnåbar dröm för de allra flesta som vill äga sitt boende, men en bostad är en grundläggande rättighet vi borde ha råd med.

Men vi famlar alla halvt i blindo av två skäl.

För det första saknas statistik på det här området. Vi vet faktiskt inte riktigt exakt hur illa det är ställt. Titta på grafen här ovanför igen. Jag vet att det är riktigt illa ställt i vissa stadsdelar i Stockholm och kranskommuner, och i andra storstadsområden som Malmö, Göteborg kanske även Uppsala och Örebro. men statistik saknas delvis, det borde vara det första att ta itu med - få fram tillförlitlig statistik.

För det andra har alla ekonomiska instrument monterats ned, som skulle kunnat bidra till att styra upp bostadspolitisk vision. De försvann i finanskrascher, fastighetskriser och andra marknadsekonomiska gigantiska totalmissar eftersom vi då var i förtvivlat behov av att spara, strama upp, hejda galopperande fastighetsspekulanter.
Några få verktyg finns kvar, men används sällan - detaljplaner, skatteinstrument, kommunalt markinnehav.

Du som bor i bostadsrätt och i hyresrätt har antagligen ingen aning om att du betalar mer i skatt än den som bor i villa, eller hur?
Vilken slutsats drar marknaden, den heliga marknadskraften? Jo - den bygger inte gärna hyresrätt överhuvudtaget, för det tar för lång tid att få tillbaka insatsen. Den bygger då hellre bostadsrätt, men även där är vinsten liten per investering.

Mark är en bristvara i storstad - därför borde kommuner med framsynt bostadspolitik kunna använda sitt markinnehav för att styra upp ett sunt bostadsbyggande och helt enkelt kräva byggande av blandade upplåtelseformer: en tredjedel egnahem, en tredjedel hyresrätt, en tredjedel bostadsrätt kanske.

Görs det till exempel i Upplands Väsby? Nix.

Det här är en av de absolut viktigaste politiska diskussionerna vi har att föra i debatten om en socialdemokratisk vision, för om vi inte kan förklara och formulera en bild av hur vi ska kunna lösa bostadsfrågorna i storstaden i framtiden, ja då är vi kanske inte heller värda väljarnas förtroende.
Därav rubriken: Välkommen Maryam Yazdanfar. Vi behöver en bostadspolitisk plattform, och Maryam är faktiskt den första socialdemokratiska politiker på många år som så tydligt börjat formulera en sådan.

Vi har ett mål, en idé om att bygga minst 40 000 bostäder varje år. Det är mer än en fördubbling av dagens nivåer, och kräver en hel del för att uppnå.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Maryam Yazdanfar, socialdemokraterna, bostadspolitik

Hospitaliserat kongressombud

2011-03-25T19:01:00.006+01:00

Ja, det är själva fan att man ska behöva betrakta en kongress man fått förtroendet att bli valt ombud till - från en sjukhörna. I hemmet dock nu sedan en liten stund.

Det tog exakt sexton sekunder att bli totalt hospitaliserad när jag kom in, via akuten i tisdags, därför att doktorer med kunskap om centrala nervsystemet reagerade på min berättelse dagen före på en annan akut om domningar i båda benen och kanske ryggproblem?

Väl på plats med sjuksäng och det hele insåg jag att här får man kämpa emot med allt vad man orkar, så jag for hem och hämtade egna kläder och egna tofflor och egen teknisk utrustning och egna filmer och böcker för att bygga lite motkrafter mot den förfärliga sjukhusmaten, det snigeltempo som man upplever som plötsligt intagen i sjukvården och inte minst det uppmuntrande umgänget med med patienter i olika stadier av betydligt mer akuta problem än vad jag har.
Roligast var nog sjukgymnasten som tidigare idag deklarerade att jag inte får någon rullstol.

Men nu har jag oroat många med min frånvaro från kongressen och med mina statusuppdateringar i Facebook:
Så här förefaller läget vara. Jag har en inflammation i ryggmärgen, det är väldigt konstigt men man kan ha det tydligen.

Den beror inte på en massa saker - provsvaren ramlar in det ena efter det andra, alla lika blanka och fina:
Jag har ingen tumör.
Inga infektioner.
Inte ens virus faktiskt.

Man kan ha sånt här alldeles utan orsak, och stävja det med kortison vilket då pågår just nu, rena dunderkuren - jisses jag är mer speedad än någonsin. Man kan under inga omständigheter upptäcka detta utan att göra en magnetröntgen, tack för den landstinget!

Det kan dyka upp fler prover längre fram, man får se tiden an. Men, säger doktorn förmanande:
Två veckor sjukskriven, första veckan får du ta korta promenader på sin höjd. Andra veckan kan du få besöka ett gym om du lovar att bara jobba med den allra lättaste lättaste nivån! Inte jobba fast du säkert är sån som tycker att du inte kan vara borta! (Märks det så väl...)

Hur det yttrar sig - ja det är knasigt må ni ro. Jag kan inte stå med fötterna tätt ihop, blunda och hålla balansen. Prova själva får ni se hur det är. Sätt sen en fot precis framför den andra, håll balansen och blunda. Jag vinglar till och faller direkt.
Jag kan inte känna riktigt exakt vad jag gör när jag sätter ner fötterna. Jag känner inga finstämda vibrationer nånstans under naveln. Det påminner starkt om den där känslan man har när en fot hamnat i kläm och somnat, vaknar upp och det börjar pirra i den. Fast hela tiden och i halva kroppen.

Obehagligt men jag kan röra mig fast lite stolpigt så där. Och jag får inte, för doktorn, eller doktorerna rättare sagt, jag är nu upp i min nionde doktor på den här veckan långa resan genom svensk sjukvård.

Och. Nu hittar jag till (de fria) kaffeautomaterna!

Kort sagt. Det går ingen stor nöd på mig, och skulle det så småningom dyka upp diagnoser som är lite mer allvarlig än just exakt en inflammation i ryggmärgen så lovar jag berätta om det också - så man slipper gå omkring och undra.

Så jag följer kongressen via teven och håller mina brandtal från soffhörnet härhemma. Det är nog fler än min doktor tacksam över!

Tack alla vänner som hört av sig i olika tonarter av oro. Omtanke värmer.

Tack för fyra fina år!

2011-03-15T00:24:00.002+01:00

I lördags överlämnade jag ordförandeklubban till nästa styrelseordförande, Björn Lundin. En bra man, han kommer vara en jättebra ordförande för att påbörja nästa steg på den omdaning som socialdemokraterna i Uppladns Väsby har påbörjat.

Så detta är ett tack för mig:

Fyra år har gått svindlande fort, och jag har haft roligt större delen av tiden. Jodå, det finns en hel del svårigheter också som en ordförande ska brottas med, men i det stora hela så har det varit hemskt kul, och energigivande.

En lojal styrelse, ett antal aktiva medlemmar och inte minst förstås det stöd vi har haft i våra ansträngningar av medarbetare på expedition och i "blå huset", jag tänker förstås på Gun-Britt och Jessica.

Och jag har förärats möjligheten och ansvaret för ett av de finaste uppdrag man kan få, som ordförande i en socialdemokratisk arbetarekommun.

Vad har vi åstadkommit då under fyra år?

Ja en sak vill jag faktiskt lyfta fram särskilt:

Vi har klarat en bra generationsväxling i Upplands Väsby, utan att behöva stampa den aningen äldre generationen på fötterna. Tvärtom, så har ett antal förtroendevalda med rutin och erfarenhet stöttat de riktigt unga som kom in för fyra, fem, sex år sedan eller alldeles nyss. Och vi har valt att metodiskt försöka ge dem utrymme så de kan arbeta politiskt i alla församlingar två och två, minst, så de kan stödja varandra. Men vi har också hittat former där de av oss som är aningen mer rutinerade och erfarna finns ett halvt steg bakom till stöd och support.

Nu är de där: en hel hög med gruppledare i åldrarna mellan 24 och 35 år.

Azza som är försteombudsman för SSU, vår riksdagskandidat och gruppledare för barn och utbildningsfrågorna, den allra största nämnden.

Ibrahim ansvarar för S-gruppen i den tyngsta nämnden, Social-och äldrenämnden - en nämnd med många oerhört svåra frågor att hantera. De två är jämte Leif Berglund våra första namn på fullmäktigelistan.

Jakob som ansvarar för arbetet i den nya produktionsstyrelsen, svårt, snårigt och komplicerat, med stöd av Björn Lundin.

Sara ansvarar för s-gruppen i Miljö- och hälsovårdsnämnden som är en framtidsnämnd för ett parti med det gröna folkhemmet som en bärande grundidé, Ali ansvarar för arbetet i tekniska utskottet med frågor som påverkar vår vardag varje dag.

Och fler yngre förmågor väntar i kulisserna, med avsikten att komma tillbaka efter småbarnsåren, och nya namn dyker upp nu hela tiden.

Det andra jag vill lyfta fram handlar om valarbetet, glädjen över det måste vi dela på många, många även om resultatet inte var det vi hade hoppats på! Maken till valrörelse vi hade och det fortsätter! Vi har fått lust på dörrknackning och möten i dörren med väljarna ger fantastiskt mycket.

Den tredje delen är en resa vi knappt anträtt än, och det handlar om en total omdaning av organisationen. Ett modernt parti behöver jobba mer utåtriktat och på alla kanaler - facebook, twitter, bloggar, dörrknackning, "gammelmedia" och torgmöten i en salig blandning.

Men ett modernt parti måste också hushålla med resurserna och använda dem klokast möjligt , inte främst för att spara pengar utan för att tillsammans blir vi så mycket starkare.

Tillsammans med andra arbetarekommuner kan vi organisera allt från medlemskontakter till kampanjer eller studieverksamhet på sätt som gör var och en av oss smartare, starkare, bättre och sammantaget gör socialdemokraterna i Stockholms norra länsdelar lite tydligare, synligare.

Första steget är taget. Vi har påbörjar ett samarbete med andra arbetarekommuner steg för steg i ett tempo som gör att alla ska kunna hänga med. Men målbilden kan man teckna nu:

Målet är ett samarbete som enar socialdemokraterna i vår del av länet, runt en gemensam idé om utveckling och framtidsvisioner, kring boende, regionutveckling och trygghet i förändring.

Det handlar om att vilja, politik handlar om att vilja. Men det handlar också om att organisera. Tillsammans kan vi antagligen organisera en starkare lokal partiorganisation med stöd för allt från utredningsarbete till kampanjer, från medlemskontakter till presskontakter och studier, nätverksbyggande, ekonomi och uppdaterade webbsidor.

Den vägen är nu anträdd. Första stapplande steget är taget. Jag hoppas få vara med och stenlägga den där vägen några meter framåt innan jag helt kliver åt sidan ur styrelsen.

Men det går att förutse redan nu att det inte är en enkel rak motorväg vi talar om, det finns gott om knaggligheter att ta sig förbi, och då känns det väldigt bra att ha den trygge, kloke Björn vid rodret, tillsammans med en stark krets unga, nytänkande, glada och segervissa socialdemokrater och en grupp rutinerade, erfarna socialdemokrater med god vana av förhandlingar, organisation, ekonomi, studieverksamhet och politiska processer.

Framtiden är nu. Nu vänder det kamrater!

Tack för fyra fina år!

Eva

25 år efter Olof Palme

2011-02-25T00:15:00.005+01:00

På måndag är det 25 år efter mordet på Olof Palme. Jag kommer aldrig glömma den natten och flera nätter därefter, när vi arbetade som galningar, tystade både av sorg och av insikten att världen rubbats för gott ur sitt läge, ondskan trängt ännu ett steg närmare.

I fjärran mullrar 2011 års Mordor, inte i mörka berg men i gudsförgätna ökentrakter med en galen massmördare beväpnad med inte blott gevär och kanoner, utan en hel armé. Khadaffi rubbar denna iskalla vecka världen ännu ett steg. När vi vaknar en morgon efter Khadaffi - kommer vi gå vidare klokare eller stelnar vi av skräck när vi inser hur bottenlös verklig ondska kan vara?

I kön till socialtjänsten står 43 000 sjukskrivna som utförsäkrats från trygghet, bostäder och möjlighet att påverka sina liv, och bredvid alla de arbetslösa som inte har rätt till a-kassa. Barnfattigdomen ökar. Men makten knorrar och höjer bonuspengen. Och Bildt säger att vi inte ska ta ställning till vad han kallar för "Libyenkonflikten".

Satans mördare.

På något sätt känns Olof Palme väldigt ung och väldigt giltig fortfarande. Men jag väljer inte hans kraftfulla fördömanden av krig, ondska och mänsklig vidrighet utan något som pekar framåt, mot vår, framtidstro och hopp om en värld där alla kan få pröva att nå sin längtans mål.

En hälsning till nästa generation som ska ta över, när vi nu ett koppel av ordföringar i svensk arbetarrörelse kliver av för att släppa förbi framtidstro och visioner. Kör så det susar ungdom, livet är kort men ondskan är långsint. Framåt kamrat och dröj ej för länge, ty ingenting brådskar mer än rättvisa och valfrihet som inte sorterats vid mammons vändkors.

Detta citat av Olof Palme är från 1964, snart femtio år sen, men kunde ha sagts på en extra partikongress i mars 2011:

”Politik –det är att vilja något. Socialdemokratisk politik det är att vilja förändringen därför att förändringen ger löften om förbättring, näring åt fantasi och handlingskraft, stimulans och drömmar och visioner.”
"Socialismen är en frihetsrörelse. Vårt mål är frihet, så långt möjligt, från de yttre förhållandenas tryck, frihet för den enskilda människan att utveckla sin egenart, valfrihet för individen att forma sin tillvaro efter egna önskningar. Socialister har alltid vetat att den friheten når vi ej på det hänsynslösa egenintressets väg. Individualism är icke liktydigt med förmågan att hävda sig mot andra. Människorna hör samman, söker gemenskap och behöver solidaritet.
Tidigt stod lärdomen klar: ensamma förmår vi föga, går vi samman kan vi uträtta storverk. Visionen om ett samarbetets och solidaritetens samhälle blev ett idéernas framtidsmål men också en praktisk handlingslinje.”

En amatör tackar för förtroendet!

2011-02-22T22:54:00.003+01:00

Jag har just fått veta att jag valts till ombud till kongressen i mars. Tack för det förtroendet alla medlemmar i Upplands Väsby och i andra kommuner i Stockholms län!

Jag, och Agneta Karlsson från Järfälla, blir två ganska rara typer på den kongressen, vi är få ombud som inte har politik som heltidssyssla.

Men det behövs några fritidspolitiker på en kongress, dominansen av människor med politik som heltidssyssla på varje partikongress är inte uteslutande bra.

Så.
Hör gärna av dig. Berätta vad du tycker och vill. Man kan framföra åsikter på många sätt - enklast på möten förstås. Nästa medlemsmöte den 24 februari handlar om skolan, det är ett jättebra tillfälle att säga sin mening om både det ena och det andra.

Eller skriv en kommentar på bloggen. Hör av dig via Facebook, jag är inte en flitig twittrare men jag finns där också.

Eller skriv helt enkelt en epost.
e.rundkvist(at)gmail.com

Oss prylgalningar emellan

2011-01-15T15:38:00.000+01:00

Fick problem häromdagen.
Det var katten, som åt upp min mus.

Inte för att det gör så mycket eftersom musen inte gick så bra ihop med paddan egentligen.

Det var samma med min förra nalle. Musen gick inte ihop med nallen heller. Och nallen och paddan kan överhuvudtaget inte prata med varandra.

Så jag skaffade en ny som hade blåtand.
-Blå tand?
Ja blåtand. Precis som paddan. Dom lirar i samma förening alltså.
-

Tack och tack igen...

2011-01-14T07:56:00.000+01:00

Jag har försökt att smita från min födelsedag i en månad nu.
Det går inte så himla bra.

Jag försökte smita iväg från jobbet två dagar i förväg men på väg ut genom dörren kolliderade jag med ett antal arbetskamrater, välbeväpnade med en absolut favorit, en gyllene dryck som rimmar på kampanj.

Dagen efter, strax före julafton, for vi söderöver, bara familjen, till Egypten. Hur hade flygvärdinnorna fått reda på att jag fyller år? Champagne, choklad och halva flygchabinen informerades om begivelsen. Man fick behålla glasen som minne. Lätt sarongsberusad klev jag ur planet och siktade på stranden.

På hotellrummet låg nästa - en hälsning från hotellet med utlovad överraskning i baren (där pågick underhållningen för fullt så jag vågade inte chansa på att kunna glida in där diskret utan att bli intrasslad i magdansöserna eller de virvlande dervischerna.)

Att familjen envisas vid att strunta i att jag försöker flytta hela födelsedagen till ett lagom sommarvarmt datum ett halvt år senare får man såklart helt enkelt uppskatta, jag fick en sax i ett litet paket på själva födelsedagsmiddagen.
Det beror på förstås att familjen vet att jag önskar mig en sax. Och en kurs om hur man spelar på den. Nånstans hade nån läst att man kan spela på såg. Spela på nagelsax är väldigt svårt, jag tror jag ska byta naglarna mot en tenor. Eller alt.

Ur fickan på maken singlade då lagom till kaffet upp ett litet paket upp som goda vänner lyckats smuggla förbi mina ögon genom att posta till makens jobb. (smart!)
Dagen efter formligen kryllade gratulanter över hela facebook.

Sen gick det ganska hyggligt ett tag, med umgänge i familjen runt julaftnar, nyårsaftnar, gourmetaftnar (trettonhelgen firar vi i rysk anda!) och sånt så blir livet en enda stor fest gällande alla liksom, även med fler spridda skurar av gratulerande.

I måndags, första dagen på jobbet efter semesterledigt, stod det blommor på skrivbordet. Då hade fler arbetskamrater hunnit ikapp det första gänget.

Igår kväll hade vi årets första styrelsemöte. Vad händer? Tårta! Fyrverkerier! (Fyrverkerier!!!). Blommor och presang. Jag kom fullkomligt av mig och lyckades förlänga hela mötet med en timme mer än normalt.

Nu har jag strax hållit på att fylla år oavbrutet i en månads tid så jag ger upp. Ja, jag lovar att fira min födelsedag. Det blir kalas. Men hädanefter tänker jag fylla år en solig lördag i juni, ungefär en vecka före midsommarafton.

Pyramidal hjärntrojka i egyptisk dimma. Make och barn.

Nytt år nya tag

2011-01-13T00:38:00.003+01:00

Bloggen har sovit ett tag.

Ibland behöver man paus helt enkelt. Tankepaus, vila.

Men nu, ett par veckor in i det nya året, är det dags igen. Käringen mot strömmen laddar om. Huka er i bänkera gubbar!

Och jag tänkte återgå till den gamla blandningen. Ömsom larv, ömsint allvar. Kort ibland alldeles för långt understundom. När lusten faller på eller behovet påkallar en rad.

Vi ses kanske? Välkommen tillbaka trogna läsare!

Här startar förnyelse

2010-11-25T00:48:00.004+01:00

Det här är ett tal, som jag då och då hämtar inspiration av. Olof Palme, "Därför är jag demokratisk socialist" ur partiledardebatt 1982. Lika giltig idag som då.

Om en ros ska blomma behöver den friska rötter.

För övrigt har vi möte idag i Upplands Väsby, i Vilundaskolans matsal klockan 19, för att välja representanter till nämnder och styrelser, och jag hoppas vi ska orka med förnyelse trots att antalet platser halverats.

En stillsam eftertanke mitt i s-kaos

2010-11-15T00:16:00.004+01:00

Det känns obra idag för många, för mig också. Men vi kanske ska lyssna på vad SSU:s Jytte Guteland och Mona Sahlin faktiskt säger: förnyelse måste vara på djupet. Det behövs nya ansikten på alla nivåer i politiken och lust att driva frågor så att våra idéer känns moderna, angelägna och berör människor igen.
Det behövs en modern socialdemokrati som vågar tro på människors förmåga och vi måste börja inifrån, med oss själva.

Kanske man kan drista sig till att tänka den vanvördiga tanken att vi behöver bygga folkrörelsepartiet Socialdemokraterna på nytt, från grunden? Och då krävs att några av oss som varit med ett tag tar ett kliv åt sidan för att släppa fram de yngre generationerna och andra nya krafter som tror på våra idéer och vill vara med för att förverkliga dem, tillsammans med gamla erfarna rävar som sysslat länge med politiska frågor.
I Upplands Väsby har vi metodiskt lyft fram yngre medlemmar och nu har vi en engagerad, väl förankrad, skara gruppledare och förtroendevalda i alla åldrar - från 24 till 72, (med ett glapp för generationen däremellan, de som är 35-45 är få.)
Är det tillräckligt? Icke! Men ett steg på väg är det nog.

Så skriver Mona Sahlin om sin avgång:
"Vi vill vara ett brett och starkt parti som samlar de många människorna. Och det kan vi vara, med ett nytt ledarskap som trovärdigt kan bära ett pånyttfött och förändrat parti ut till människor i hela landet. För att underlätta detta har jag idag själv fattat beslutet att avgå."

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Mona Sahlin, Socialdemokraterna

Inte Mod - apropå en aktuell politisk debatt

2010-10-06T22:35:00.002+02:00

Mot alla odds i Bosnien-Hercegovina

2010-10-03T22:16:00.007+02:00

Jag har ägnat den senaste veckan åt ännu en valrörelse. Väldigt ytligt, jag har ägnat huvuddelen av min semestervecka åt just semester. men en dag lämnade vi de vackra havsutsikterna i Tucepi och vilda bergen på Makarskakusten i Kroatien och for sex timmar rakt in i Bosnien-Hercegovina längs floden och E73.
På vägen till Sarajevo slås man av de många gravarna. På ängar, kullar, bakgårdar. I en trädgård, kanske tio-femton kvadratmeter liten, trängs en hel släkt. Tio, tolv vita gravstenar vittnar om tragedin.
Men huset lever.

De flesta husen gör inte det. Husen i Bosnien är döda. Övergivna, utbrända, sönderskjutna, sönderbombade, utrensade. På vägen hem i mörkret kan man inte ducka längre för insikten. I varje by står ett hus, hoplappat, med ljusen tända bredvid två ruiner svarta siluetter mot natthimlen, grannarnas övergivna hus.

Man fattar inte att det gått femton år. Men det har det. Hur detta sargade land ska orka resa sig igen är helt ofattbart. Jag tittar igen, nu med hjälp av Google map, följer vägen och inser med ett hål i magen av fasa att de hus som ser ut att gapa tomt mot himlen på min dataskärm just nu, är tomma. Utblåsta. Jag såg det ju under färden dit och hem. Men att det är så många.

Hoppet står där på torget i Sarajevo. Bland människor som brottas med 40 procents arbetslöshet som realitet säger våra socialdemokratiska kandidater:
EU-samarbetet är möjligheten. Vi vill bygga en nation för människor med människor. De delar ut flygblad precis som vi gjorde nyss i Stockholm, Åmål och Luleå.

Kontrasten är den svartögda nationalismen. Hur det går i morgondagens val har jag ingen aning om. Jag fasar för om nationalismen vaknar igen, jag hör röster omkring mig berätta om minnen från barndom och ungdom, minnen som aldrig kommer att försvunna. Det är alldeles ofattbart hur man orkar gå vidare. Jag hör hur drygt 17 000 människor fortfarande är rapporterade saknade, borta, utrensade. Men på torgen säljs tomater och paprika igen.

("Men jag minns allt, jag minns alla ansikten. När grannar kommer och hälsar, som jagade oss de där åren, då går jag därifrån, jag orkar inte jag vänder dem ryggen", säger A. som vi träffat på resan. Hon flydde till Norge som fem-sexåring. Hennes bror blev kvar i kriget, han bet ihop, studerade och bor nu i Sarajevo med sin nya familj. Hem till byn återvänder han inte. men han har lärt sig leva med minnen.)

Men ett vet jag.
Gårdagens krigsförbrytare får sina straff, förr eller senare.

Och morgondagen är beredd, den har just byggt färdigt den nya gymnasieskolan i Mostar, stolt bland ruinerna, närmast demonstrativt reser den sig som en fyrbåk - det går. Därför att det måste gå trots allt.

I Sarajevo reser sig moskéer och kyrkotorn som alltid sida vid sida, och Sarajevos stolta nationalbibliotek har just klätts i bruddräkt inför den stora restaureringen. Branden skickade 2,5 miljoner böcker in i lågorna men framtiden restaurerar. För att man måste våga tro.

Det är när man ser och känner detta man förstår varför EU-frågan är den allra viktigaste frågan i det val som skett idag i Bosnien. Den och frågan om Natomedlemskap.

Måtte framtiden segra.

Bilden tog inte jag, utan:
Muslim graveyard in Sarajevo. Photo:flickr/mblomqvist

omprövning eller full fart framåt?

2010-09-23T00:18:00.002+02:00

Andra får analysera nu.
För om nu historiens skuggor ska stå där bredbenta och i vägen för nya kritiska röster och för nya tankar och nya arbetsformer - så ska i varje fall min skugga falla över den som behöver svalka i det arbetet, inte dölja det som ska skärskådas.

Andra får analysera nu.
För jag tror nog vi stod i många korsningar och talade och jag är verkligen inte säker på att vi talade otydligt. Kanske vi talade väldigt tydligt, och kanske vi talade så att folk förstod vad vi sa. Men inte gillade vad de hörde?

Andra får analysera nu.
Jag tänker inte kasta mig i någons strupe, varken min egen eller andras - inte nu. Men jag måste ändå få fundera även jag högt över de självutnämnda grindvakterna. Och medan andra analyserar måste vi hålla tempot och ånga vidare för att hålla i det vi ändå åstadkom av förnyelse och vitalitet.

Det kommer inte vara enkelt och det kan komma att vara smärtsamt för en del. Men vem har sagt att det skulle vara enkelt?

Emelie III

2010-09-22T01:06:00.002+02:00

Dagen efter valet får Emelie och hennes mamma, vid det här laget rikskändisar, beskedet att det inte alls blir nån omprövning.

Jag hörde Emelie för en stund sedan på nyheterna berätta att de hamnat i ett moment 22.

Emelies mamma är inte "färdigrehabiliterad" eftersom hon inte har påbörjat någon rehabilitering eftersom hon är för sjuk för att gå på rehabilitering och då kan hon ju inte behålla sjukförsäkringen eftersom den kräver att man ska pröva rehabilitering först.

Vad är det för puckat system?

Men om systemet är puckat, så var verkligen, verkligen, moderaternas försök att måla ut Emelie och hennes mamma som nån slags hemska kommunister ännu värre. Precis som de lyckades tysta doktor Jörn, han som fick en stroke och som skulle tvingas säga upp sig som deltidsläkare för att söka heltidsjobb på Samhall.

Och när det inte bet att få igång en så kallad motspinn, så påstod de att det kommit fram nya uppgifter och ett möte planerades till veckan efter valet om dessa nya uppgifter. Så då tystnade medierna ett par dagar över valet.

Och det visade sig vara lögn, blå dunster, falsarier.

Men var är de vassa journalistfrågorna till Fredrik Reinfeldt idag, tisdag, när Emelies och Annica Holmquists liv är förstört och det visade sig att systemet verkligen är så perverterat som de försöker beskriva och när det visade sig att vid kommande årsskifte kommer ytterligare 40 000 att kastas ut ur sjukförsäkringen?
På varje Emelie eller doktor Jörn som vågar tala finns det 10 000 som inte kan , inte törs.

På grund av ett system som inte håller måttet på grund av felaktiga politiska beslut. Eller ännu värre, på grund av medvetna politiska beslut.

Och.
Emelie hade mod, civilkurage och mod, att säga ifrån. Men läs nu hur hon bemöttes av vissa.

Inte underligt att Sverige inte bara blivit kallare utan mycket mycket tystare. Den som säger ifrån en gång och bemöts på det här sättet riskerar förstås att tiga senare.

Tredubbelt skäms ni som försvarar ett system som tar ifrån människor all deras värdighet och frihet. Skäms ni som smutskastar, baktalar, råskäller istället för att stödja och supportera människor i nöd. Vad gör ni om en man faller överbord, kastar stenar i huvudet så att han drunknar lite till?
Och tredubbelt borde de skämmas som har det politiska ansvaret för ett samhälle så kallt, så isande kallt.

Dagen efter startade valrörelsen 2014

2010-09-20T23:16:00.004+02:00

Klart man deppar. Väljarna har sagt sitt, och det gick inte vår väg.

Ok. Skyll er själva har jag lust att säga. Eller bli efterilsk på mediabild och annat energikrävande, livskvävande.

Så jag bröt ihop. Och gick vidare.

Det tog ett par timmar och kanske Energin i att riva ned affischer, kasta skräp, städa ur ett val hjälpte lite.

Hörni -alla ni och alla vi som tror på de socialdemokratiska värderingarna och ideerna.
Alla ni som röstade S.
Alla ni som spontant hört av sig med ord som uttrycker besvikelse och sympati och inte minst alla ni många som gjorde att valrörelsen 2010 blev den absolut roligaste, vitalaste, och mest effektiva valrörelse jsg fått vara med i - och alla ni som hängde på i bloggar, bar knappar, delade material deltog i nattliga raider för att affischera eller fixade kaffe till valsedelsutdelarna.
Ja också alla ni som inte röstade S eller rödgrönt men ändå uttryckte uppskattning eller sympati med ett leende och ett "beklagar men..." och om ni skulle ångra er om det visar sig att alliansen inte levererar det du drömde om, så lovar jag att vi ska komma till mötes med samma värme eftersom signalen du skickade var ganska klar - "nej, ni förtjänar inte mitt förtroende, ännu."

Kort sagt, alla ni som i stort och smått bidragit och nu bidrar till att vi har förnyat socialdemokratin och återfunnit folkrörelsesjälen. Alla ni ungdomar som kom in med skratt och påhitt och energi och livsglädje. Alla ni seniorer som skrattat minst lika befriande högt och härjat med i allt det som en valrörelse kan rymma, och med mycket oändligt värdefull tid och erfarenheter som knappast låter sig dokumenteras, arkiveras, men föras vidare i handling och gärning.

Men också du som hörde av dig under valdagens eftermiddag med ett kort meddelande - du, efter vårt samtal har jag ändrat mig, och jag röstade idag på dig. Stort och smått som betyder oerhört mycket för alla dem som kämpat i flera månader med en valrörelse som nu fortsätter.

Tack.
Låt oss nu göra gemensam sak så här dagen efter.
Låt oss bryta ihop och gå vidare.
!
Eva

Valvaka i Väsby

2010-09-19T21:21:00.002+02:00

30 -35 valarbetare samlade, i spänd väntan på resultatet. Vi har känt medvind i Väsby, vi tror på ett ökat valdeltagande, men känner vi rätt?

Totalt har vi genomfört 11 000 samtal i Upplands Väsby, det betyder att vi har knackat på nästan varannan dörr. Och vi har talat med en tredjedel av väljarna.
Återstår att se om allt hårt arbete lönat sig.

Men vi har med oss tusen solskenshistorier om enskilda männsikor som gått en extra bit för att hjälpa till. Som spontant själva agerat på internet, som delat valmaterial, gått omkring med knappar och tröjor och på eget bevåg hjälpt till.
Som lagat nedrivna affischer åt oss.
Som kommit på grillfester och som mött oss med ett leende och en tilltro, och ibland ett tydligt uttryck för hopp. Hopp om en bättre framtid. Hopp om ett samhället där fler ges möjligheter.
Oavsett hur det går nu om ett par timmar, så hoppas jag vi ska kunna möta alla de där förhoppningarna. Och en sak har jag lovat mig själv, att knacka på dörren hos människor och samtal om viktiga frågor är fruktansvärt lärorikt, så det ska jag försöka fortsätta med, också mellan valrörelserna.
Dessutom är det roligt. vansinnigt roligt!

Därför röstar jag S idag

2010-09-19T08:38:00.003+02:00

Vallokalerna har öppnat.

I Upplands Väsby har vi nu bultat på 9 012 dörrar, vi har ringt och i går kväll satte några av våra flitigaste valarbetare upp ytterligare affischer. Vi kommer nu runt till några till under valdagen, för att påminna om att gå och rösta. Vi har som mål en rödgrön majoritet, men vi har också som mål att höja valdeltagandet.

Du som fortfarande tvekar. Läs Mona Sahlins svar på frågan, varför ska jag rösta på dig?

- För att jag leder ett rödgrönt samarbete som väljer investeringar i fler jobb och praktikplatser, fler bostäder, fler lärare och mindre grupper i förskolan. Jag vill att Sverige ska vara ett välfärdsland där vi bryr oss om varandra och hjälps åt. Det vinner alla på. De borgerliga väljer istället att tillåta gräddfiler i vården och göra cancersjuka försäkringslösa. Ungdomsarbetslösheten kallas för en synvilla, pensionärer kallas miljonärer och straffbeskattas. Nu vill de ha fyra år till med skattesänkningar till varje pris, mest till dem som tjänar bäst. Men vilket Sverige får vi då? Jag vill göra Sverige till ett möjligheternas land för alla.

Turkbrevet

2010-09-18T21:50:00.003+02:00

Vännen B ringer.
Han är turk. han är en av mina många och ändå alltför få vänner med turkiska rötter, alltså en så kallad turk-turk.
Och socialdemokrat och vän.
De flesta av mina så kallade turkturkiska vänner bor faktiskt i Turkiet och talar inte ett ord svenska. Det där beror på att det finns mycket starka band mellan Sverige och Turkiet och det är en helt annan historia men inte betydelselös i det som nu kommer. Politik rymmer sällan en eller ens två dimensioner. Och Turkiet är politik i många facetter jag inte begriper men kan ana..

Nu har har alla fall vännen B fått brev från moderaterna, skrivet och formulerat på turkiska i ett svenskt val, typ fem dagar före valdagen. Det kan uppfattas som respekt att det formulerats på turkiska. Eller respektlöst med tanke på att de turkiska vännerna i Sverige för det mesta kom före 1976, och då som respekterade, efterfrågade och kompetenta människor med kunskap och kompetens Sverige behövde.

I alla fall handlar det om folkmordet 1915- 1923.
Forskare uppskattar att ca 1 500 000 armenier, 250 000–500 000 assyrier/syrianer/kaldéer och ca 350 000 pontiska greker dödades eller försvann. Men frågan det handlar om är om det ska erkännas som folkmord eller inte.

Jag tänkte berätta en sak, och risken är att det retar upp alla mina turkkurdiska vänner, mina assyrisk-syrianska vänner, min armeniska vän (Jag känner bara en som jag vet om, nämligen Z- hej!), kaldeér (jag känner ingen sån dessvärre, såvitt jag vet) och mina grekiska vänner - jag tänkte berätta om bakgrunden till varför socialdemokraterna i riksdagen röstade för beslutet att Sverige ska erkänna folkmordet 1915 på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker.
Och det handlar om baksidan med demokrati - ibland förlorar man fast man har rätt, liksom.

Jag röstade där emot, som ombud för socialdemokraterna i Stockholms län.
Jag tyckte, och tycker fortfarande inte, att folkmordet 1915-1923 ska erkännas som folkmord, med all respekt för de döda och deras familjer, med all respekt för avskyn jag och många med mig känner för gärningen som sådan.
Hela länsbänken för Stockholms län röstade där emot,
Och partistyrelsen stred för att få en hel socialdemokratiska kongress att rösta däremot.

Men kongressen röstade för.

Demokrati är svårt ibland.
Detta är en omröstning bland nära vänner och socialdemokratiska kamrater som jag verkligen, djupt i mitt hjärta men dessutom i mitt lite fyrkantiga juirist-jag - tycker har fel.

Mitt motiv för att rösta nej på den där kongressomröstningen är rätt fyrkantiga.
Jag tycker inte att man ska straffa folk som lever idag för något som andra folk, då levande men nu döda, har gjort.
Turkar idag är inte ungturkarna 1915.
Det osmanska riket från tolvhundranånting till oktober 1923 var skyldiga till det som var en masslakt av människor åren 1915-1923.
Turkiet fanns inte.

Men begreppet folkmord inte bara ett allmänt begrepp för just mord på hela folk. Folkmord är ett rättsligt begrepp.
För folkmord ställs skyldiga till svars. Folkmord är en skapelse, ord och en hel rättslig process, född ur de ohyggliga erfarenheterna ur andra världskrigets just folkmord. Man kan inte idag säga "jag lydde bara order".
Man är som individ skyldig att ta ansvar för sina gärningar i ljuset av vilken som helst helhet.

Nurnberg flyttade till Haag, och rättegångar hålls idag med folkmördare. Men begreppet och de rättsliga påföljderna föds efter andra världskriget (1948). Det begreppet saknades 1915. Och det är därför hela den här debatten blir fullkomligt galen.

Men även om miljontals människor jagades, dödades, deporterades, torterades 1915-1923 i det landområde som idag är nationen Turkiet, så är ett "erkännande av folkmord" ett juridiskt begrepp - och jag förstår alla turkar av idag som tolkar det som att en puckad svensk riksdag inte kan se skillnad mellan historieskrivning och juridik.
Eller för den delen kongress. En socialdemokratisk kongress kan ibland välja att låta hjärtat styra när hjärnan borde ha varit lite djupare involverad - också.

Så.
Vi har haft en kongress.
De tyckte inte som jag, och inte som partistyrelsen.
Man kan förstå en kongress.
De flesta av oss människor är inte fyrkantiga juristskallar som jag.

Och det är faktiskt väldigt svårt att sätta sig in i hur det är att bo och leva och verka i Istanbul.
(Fast jag älskar månglarna och lurendrejarna, de vackra handknutna mattorna, det söta kaffet framburet på vågskålar och de skickliga affärsidkarna och prutceremonier och jag avundas Istanbul mötet mellan öst och väst, Aya Sofia och historiens vingslag och den hastiga insikten att Europas vagga stod även på stränderna till Turkiet.)

Och framförallt är det svårt att förstå vardagen i Ankara som är ett kaotiskt tillstånd i rutmönster som man bara måste respektera ändå med tanke på att det ritades för 300 000 just strax efter de där folkmorden på 1920-talet, och nu rymmer 3 miljoner människor eller möjligen många fler.

I alla fall.

Ja. Vi sossar hade en demokratisk process
och ja, vi - sossar i stockholms län, hela partistyrelsen - fick stryk i två frågor på den där kongressen.
Den ena handlade om folkmordet 1915-1923.

Det andra är en lika svår fråga, den handlar om erkännandet av Väst-Sahara, en fråga så svår att jag hade helt lagt ned min röst om jag hade tvingats visa korten.

Resten av frågor, mycket svåra i de delar jag själv utkämpade en eller anan strid, vann vi under denna kongress.

Detta är en lektion i demokrati. Man ska stå konsekvenserna.
Annars är det skendemokrati eller ännu värre...

Detta sagt till alla vänner som skulle kunna kalla sig för turkturkar och som nu fått ett infamt brev från moderaterna som i panik försöker dra växlar på det där beslutet.

Mona Sahlin röstade nej.
Mikael Damberg röstade nej.
Och i all blygsamhet och för vad det kan vara värt - jag röstade nej, och det gjorde hela Stockholms läns ombud och jag kan gå i god för att vi hade en ordentlig diskussion om frågan men vi underskattade kraften i den andra riktningen.
Kort sagt,
vi förlorade.

Moderaterna utnyttjar det, vilket är helt korrekt

- i sak.

PS
Vi ska inte resa monument eller statyer över vare sig det ena eller det andra i svenska städer.

Skolinspektionen i färsk rapport: 4 av 10 pojkar i Väsby saknar fullständiga betyg.

2010-09-18T01:55:00.004+02:00

Fyra pojkar av tio, 40 %, i Upplands Väsby kommuns grundskolor går ut skolan utan fullständiga betyg i alla ämnen, visar Skolinspektionens rapport som offentliggjordes av kommunen igår fredag .

Skolinspektionen lämnade idag sin slutliga kommunrapport efter att under några månader besökt Väsbys skolor. Rapporten bygger dels på skolbesök och dels på nationell statistik från 2009. Ett av de viktigaste utvecklingsområdena som identifieras är den stora andel pojkar som slutar grundskolan utan fullständiga betyg i alla ämnen. För 2009 var denna andel nästan 40% av pojkarna i årskurs 9.

Länk till rapporten som publicerades fredag här (Skolinspektionens rapport) och kommunens pressmeddelande om skolinspektionens slutsatser här.

Rapporten visar att vuxenutbildningen, som tidigare var en av landets absolut bästa resultatmässigt, har rasat i kvalitet på fyra år och i synnerhet gäller det SFI-utbildningen, (Svenska för invandrare) , där nu bara 6 procent (!) klarar mål.

I rapporten pekar Skolinspketionen också på brister i uppföljning, helhetssyn och:
"Åtgärderna på politisk nivå, utifrån kommunens kvalitetsredovisning
har till stor del saknats. Det är viktigt att kommunen vidtar samlade åtgärder
avseende kunskapsresultaten för att förbättra dessa."

Vilket oppositionen har påpekat upprepade gånger. Den konkreta åtgärden av skolinspektionens synpunkter blev att sparka en populär förvaltningschef.

Emelie II

2010-09-18T00:05:00.006+02:00

Emelies blogpost i Klamydiabrevet den 15 september spred sig snabbt.

På några timmar hade hon hundratals kommentarer och tusentals nedladdningar.
En facebook-grupp bildades till stöd för Emelie och hennes mamma:
http://www.facebook.com/pages/Stod-Emelie-och-hennes-mamma-for-deras-ratt-till-vardighet/114565015267397

Dagen efter, igår, uppmärksammades hennes bloggpost av TV4, av Aftonbladet och just nu när jag sitter och skriver dessa rader ser jag hur storyn hoppat över Atlanten - först via en americablog.com, vidare till Washington Posts blogskribent Plumline http://voices.washingtonpost.com/plum-line/2010/09/happy_hour_roundup_90.html

Och via YouTube:

När jag lägger in detta precis före midnatt mot lördag har filmen bara 316 nedladdningar.
Jag tror det kommer att bli flera.
Nästan 2 000 människor har kommenterat Emelies blogpost. Alla gammelmedier har rapporterat och emelies hamnade rakt in i den sista valdebatten i teve före valet. En moderattant i Solna hoppade av moeraterna i protest motdet egna pariets kallhamrade politiska beslut med sjukförsäkringen.

Och Mona Sahlin släppte en bomb; om alliansen får fortsätta, kommer ytterligare 30 000 människor bli utförsäkrade, en uppgift som skulle visa sig vara i underkant enligt de journalister som granskar Mona Sahlin (men inte konsekvenserna av alliansens politiska beslut).

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Klamydiabrevet, Emelie, sociala medier, #val 2010, sjukförsäkringen, utförsäkrad, sveket, #valet 2010, intressant

Aftonbladet rapporterar också här.

Emelies berättelse borde alla läsa

2010-09-16T21:26:00.007+02:00

Nu har jag skrivit åtskilliga inlägg om skillnaden mellan höger och vänster.

Två gånger, bara ikväll, har jag pratat med människor som vädjande säger: det är nog nu!
Ni måste stoppa dom. Sverige har blivit kallt.

En morfar med en tösabit i handen, den andra svårt, svårt sjuk. Barnbarnet får inte den hjälp hon skulle behöva, specialister, specialkost, och mamman, dottern till mannen jag talar med, bryts sakta ned av maktlösheten mot ett system som är sig själv närmast. Bara som en glimt ur hennes vardag: medicin och specialkost som hennes fyraåring tål, givet att hon får den i nappflaska, kan bara köpas på apotek. Men nu har apoteken privatiserats och vägrar hålla sortimentet som hjälper den här familjen, hon tvingas åka till nästa kommun som har ett statligt apotek fortfarande. En enskild fyråring som behöver speciell kost och medicin för en ovanlig sjukdom är väl inte lönsam för privatapoteken.

Kostnaden bryter ned familjen i sig, men här stjäl resandet till grannkommuner efter barnets mat och medicin dyrbar tid också, från en familj där tid är ändlöst dyrbar, tid från en familj som inte har råd med bil, inte kan köpa sig extra tid som RUT och Rot och sånt. Morfar är nära tårar men biter ihop, han vill inte att det andra barnbarnet, tvillingsyrran, ska se.

Ett annat möte berättar nästa steg i den där berättelsen, ännu en av alla som slängdes ut ur sjukförsäkringen, men dragit slutsatsen att det inte är någon mening med att gå och rösta alls. Jag förstår henne - samhället vände henne ryggen, hur ska hon kunna lita på politiker då? För det är det valet handlar om också, förtroendet för demokrati, för politiken och vad politiska beslut kan göra för att skapa möjligheter för alla.

Därför säger jag inte mer nu, ni som känner mig vet var jag står. Principen är att vi som har något att dela med oss av gör det, till andra, men också oss själva eftersom jag en dag också ska bli gammal och skröplig och säkert otroligt vårdkrävande.

Jag säger inte mer utom detta:

Ska du läsa ett enda inlägg som politiker, som väljare, som medmänniska denna valrörelse, läs Emelies berättelse på sin blogg igår.
Detta är på riktigt. Verkligheten avklädd, och det drar kallt om ryggen att läsa.

Man blir förbannad, och ledsen.
Och om någon gång man glömt varför man överhuvudtaget började ägna dagar, kvällar, nätter, helger av sin fria tid åt engagemang i politiken, så knacka dörr. Bakom en av dörrarna väntar Emelie och hon har något att berätta och som är jobbigt och obehagligt och därför mycket viktigt att lyssna på.

Nu är det timmar kvar till valet 2010. Svik inte Emelie. Gå och rösta den 19 september.
Eller gå redan idag!

(PS. Och om du redan röstat men kom på att du faktiskt ångrar dig, så hinner du ändra din röst. Det är den senast avlagda rösten som räknas. Gå till din vallokal så kan de ge dig mer information.)

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om #val 2010 #valet 2010, rättvisor, Socialdemokraterna, Upplands Väsby

Att knacka dörr i valrörelse...

2010-09-15T15:09:00.000+02:00

Jag har knackat på en hel del dörrar denna valrörelse och bakom dessa dörrar finns självfallet otaliga berättelser.

Please, please, säger en - ordna jobb om ni vinner valet! Jag har gått utan arbete i tre års tid!!

En annan berättar att hon blev hemlös, tre barn, skilsmässa, sjukdom, arbetslöshet - starta eget.
- Efter tre månader gick min frisersalong omkull, jag kunde ju ingenting om företagande och ingen varnade mig. jag fick ett bidrag och sen stod jag på bar backe. Sedan dess har jag varit hemlös. Det är tio år sedan. Hjälp.
Kvinnan med den vädjande blicken bor nu hemma hos en vuxen släkting. Hon ser proper, välstädat ut, förefaller bildad, men har fallit igenom nätet. Sjuk och hemlös, vad kan jag göra? Fixa bostad? Njae, kanske. Jag berättar för henne att vi S vill få igenom kompiskontrakt så att några vänner kan dela på en hyreslägenhet. Då skulle fler ha råd att flytta hemifrån, normalt unga vuxna, men också människor som hamnat i akuta ekonomiska svårigheter. Jag svarar att jag inte kan lova någonting annat än att komma tillbaka och möjligen lyssna:
- Ja, svarade hon. Du lyssnade i alla fall. Det betyder också mycket.

Kontrasten mot damen med arbete , utan barn, utan egna solidariska intressen som säger tämligen rättframt:
- Jag försöker välja men det är svårt. Jag tänker faktiskt på vad som är bäst för mig, jag vet att jag borde tänka på andra, på en bra skola och så, men jag har inga barn och - ja...Trygghet är viktigt för mig.
Jag ser att hon vill ha argument för att rösta S och funderar ett ögonblick innan jag svarar:
- Vad menar man med trygghet? A-kassa fall man blir arbetslös? Vi vill sänka avgiften till åttio spänn för alla, så att alla har råd. Men du kanske menar något annat, sånt som handlar om att behålla ditt jobb?
Jo, där nånstans kanske, fanns frågorna också för henne, snarare än i kriminalitet och rättssamhälle, fler poliser och sånt.

- Jag röstar egentligen inte på socialdemokraterna, jag röstar på Mona Sahlin, för att ge henne stöd i att få ut borgarna!

En och annan stänger dörren, vill inte prata, är inte intresserad - så är det också.
Å andra sidan - någon kommer utrusande med ett litet kort men en hastigt nedtecknad liten dikt på till uppmuntrande stöd. En annan säger: vi har redan röstat och vi stödjer socialdemokraterna!
Och så en glad gest som börjat sprida sig: Tummen Upp!

Men de allra flesta just nu är faktiskt osäkra. har inte bestämt sig.

Det ger i alla fall mig stöd och uppmuntran att fortsätta, vi har gett oss attan på att träffa så många vi kan före söndag. För sen, efteråt, är det ju för sent att ångra sig att man inte gjorde allt man kunde, ända in i det sista.

Så nu ökar vi.
Igår, på två och en halv timme, ringde vi alla våra medlemmar som är yngre än 70 och skakade fram ett tiotal människor till som kan ge ett aktivt bidrag de sista dagarna vid telefoner, i dörrknackning, i möten och samtal.

Så jag pratar med K som berättar:
- Jag har ringt alla jag känner, och de har ringt alla sina vänner, att alla måste gå och rösta och rösta på Socialdemokraterna.

K känner många, jag vet att det är så. Hans stöd är otroligt viktigt, och många lyssnar på K.

Jag ville säga det där särskilt, för jag vet att ni är många många som valrör på något annat sätt , som inte syns i våra rutmönster och valplaner och morgonmöten.

Men som gör skillnad, alla ni som går en extra mil någonstans, ibland kanske lite oväntat.

De som inte syns i valrörelsens mitt men gör sitt yttersta ändå inte för att någon bad dem, utan för att det gör skillnad att vara många som hjälps åt.

PS.
Läs Jonas Gardells korta text om Mona Sahlin:
Män som hatar kvinnor.

Hur kan ett norskt Holdingbolag få driva förskola i Upplands Väsby?

2010-09-13T22:57:00.007+02:00

Ganska mycket folk under valduellen igår, Väsby centrum; Leif Berglund (S) mot Jan Holmberg (M) - moderaten som privatiserat alla förskolor utom en i centrala Väsby, och de har nu sålts vidare till Norge.
Bara för att ta ett enda exempel av allt konstigt han ställt till med under sin framfart och som borde vara olagligt.

Eftersom detta är en partsinlaga ungefär lika oberoende och granskande som svenska medier är i den här valrörelsen generellt (och Dagens Nyheter speciellt!) så utnämns nu efter en hemsidesomröstning Leif Berglund till debattens segrare. han fick nämligen 100 procent av rösterna som denna bloggs skribent tillfrågade, (vilket visserligen kan bero på att det bara var en som hade teknik för att kunna att sig fram till omröstningen ifråga, men vi anser precis som TV4 att det har du som läser detta redan räknat ut alldeles själv och därför dragit korrekta slutsatser av).

Tänka sig! 100 procent av rösterna!

Leif berättade ju om våra 61 skarpa förslag som du kan läsa mer om här:

Jan Holmberg å sin sida raljerade dels om att vårt förslag om parbogaranti för äldre (om den ene i ett par blir mycket vårdberoende och behöver flytta ska den andra ha möjlighet att få flytta med) var både fruktansvärt dyrt och löjligt, glömsk av att folkpartiet har det i sitt program också. När han upprepade kanonaden fick folkpartisterna nog och lämnade publiken. Tror jag. Eller också hade de bara middagspaus just då.

När han sen pratade om Väsby sjöstad och påstod att rödgrönt tänkt lägga ned den centrala återvinningsstationen, samt skåpade till miljöpartiet som inte deltog i debatten och påstod att de "inte vill bygga något överhuvudtaget" utom i en grusgrop - så härsknade Lennart Olsen till och bad Holmberg hålla sig till debattämnet för dagen.
Vilket lockade Holmberg att ralla till miljöpartiet en gång till - de kunde ju inte svara, debatten var ju mellan S och M. Något säger mig att den tveksamme inte övertygades rikigt av det argumentet att just miljöpartiet skulle vilja lägga ned en återvinningsanläggning som de ju varit med om att inviga för bara lite drygt fyra år sedan.

Vad ville då M göra?
Ja, i princip allting fast som en slags blek blåkopia av våra förslag, (jag skulle vilja se den politiker som hävdar att han är för en sämre skola, sämre sjukvård etc, men det finns ju ett hur också. Bättre skola, hurdå?)
och just nu är det inte tal om privatiseringar, utdelning av lägenheter och skattesänkningar, i alla fall inte 2011, men senare....
Nehej. Men om de ändå ska göra samma saker som vi, vad vi än säger, så kan man väl hellre välja originalet? Fast ett original som menar vad vi säger också efter valet.

Jag menar att den grundläggande frågan ändå är ideologisk, ett ord så sällsynt nuförtiden att politiska reportrar och alltför många politiker tvingas slå upp ordet innan de törs använda det:
Vi sossar har en framtidssäkrad idé som går ut på att vi allihop i byn samlar ihop och bygger ett gemensamt skolhus eller nåt annat vi inte kan klara alldeles själva.

I den idén ingår att vi äger gemensamt en del saker, sånt som försvar och polis, och skolor och sjukhus och till och med en och annan företagsam verksamhet som vi tjänar en massa pengar på som kan användas till att fylla sjukhus och skolor och universitet och allmännytta med en del innehåll som fler kan ha nytta av.

I fyra år har jag tvingats åse hur en kommun, Upplands Väsby, drivit verksamhet som handlar om medborgarnas behov som om det vore ett företag. På politisk nivå, våning åtta, heter det Koncernen - inte kommunen.
Det saknas insyn.
Det är oordning i uppföljningen och ekonomin är åt skogen.
Insynen begränsas därför att det är "företagshemligheter" och vi inte ska "rubba konkurrensen".
Skolbarn kallas "kunder" i detta systemtänkande.

Ute i verksamheter, de må vara privatiserade eller inte, däremot, pågår det något som troligen men inte säkert har som utgångspunkt barnens, ungdomarnas, medborgarnas bästa. Men eftersom vi numera saknar ordenlig insyn och alla uppföljande instrument har kasserats, så kan vi bara hålla tummarna att det verkligen är så. Och rösterna, de kritiska rösterna, har nästan tystnat men inte för att hälsan tiger still utan av rädslan strax därunder ytan.

Detta är, tycker jag, det starkaste skälet att rösta den 19 september och rösta på socialdemokraterna:
Ordning och reda betyder jobb med målet full sysselsättning, och bra ekonomi skapar utrymme för välfärd som ger alla likvärdig tillgång till världens bästa skola, sjukvård, omsorg.

Det betyder också att investera i barn och unga, gamla och sjuka - på ett sånt sätt att vi som inte är barn, unga, sjuka eller gamla slipper ligga sömnlösa på natten och fundera över hur vi ska kunna betala mormors starroperation, barnens universitets studier eller vår egen cancerbehandling.

Investera i välfärd. inte i ytterligare skattesänkningar.

Det är vad valet handlar om i en koncentrerad mening.

Eller konkretare:
Mindre barngrupper och fler vuxna i skola, förskola - höjd skolpeng, höjd förskola.
Maxtaxa i hemtjänsten - och rätt till den, inte bön om att få. Rätt att välja innehåll. Val av utförare är himla ointressant om det i alla fall innebär inskränkt rätt att välja hur man använder denna dyra tid och i synnerhet om man drömmer om att få komma ut men det inte finns tid till det.
Utbildning, praktik och lärlingsplatser samt arbetsgivarrabatt för ungdomar så att de får en chans att komma in på arbetsmarknaden.
Bostäder, och rättvisa skatter, vilket inte bara handlar om pensionärer. Straffskatten på hyresrätter till exempel.

Jag tycker kanske inte att någon måste äga en skola för att den ska vara bra, men att vi alla måste ansvara för den tillsammans.
Och jag tycker väldigt illa om när någon slarvar så med skattemedel som jag faktiskt upplever att alliansen gjort under de år de gett bort skolor, förskolor och reat ut våra gemensamma lägenheter.

För varför skulle en norsk riskkapitalist vara duktigare på att driva en skola eller förskola, än de människor som bor och verkar i Upplands Väsby kommun?

Det begriper jag faktiskt inte.

Eva Rundkvist
Ordförande för Socialdemokraterna i Upplands Väsby
Kandidat till kommunfullmäktige.

*
(Ett tu tre förskolor, sju av åtta förskolor i Väsby centrala delar, delades ut till ett par chefer i början av privatiserings-yran. Nu har de sålt firman till ett norskt bolag, ACEA Holding AS för en okänd summa pengar.)

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Mona Sahlin, Socialdemokraterna, de röd-gröna, #val 2010, #valet 2010, Upplands Väsby

Sen Facebookdialog i valtider

2010-09-13T22:00:00.003+02:00

Eva Rundkvist Ska vi få till den där vändpunkten nu? Dags att lägga i ännu en växel!

för 23 timmar sedan · Kommentera ·

Bimsan Westman, Jens Persson, Karl-Petter Thorwaldsson och 5 andra gillar detta.
- Ebba Jansson det känns i luften!
  för 23 timmar sedan · ·
- Mikael Sundesten Jag växlar och växlar, men var f-n är kopplingen?
  för 23 timmar sedan · ·
- Nathalie Sundesten Landin Du har automatlåda, Micke!
  för 23 timmar sedan · · 1 person ·
- Ebba Jansson skönt att familjen Sundesten landin i alla fall umgås på nätet!
  för 23 timmar sedan · ·
- Ebba Jansson och jag ska kanske tipsa maken som tycker att jag är borde koppla av och ner efter många timmars jobb idag!
  för 23 timmar sedan · · 1 person ·
- Nathalie Sundesten Landin Ja, det här är ju också ett sätt att umgås. Heter det inte sociala medier...? Jag är grymt social nu!
  för 23 timmar sedan · · 2 personer ·
- Eva Rundkvist Grymt var ordet sa Bill.
  för 23 timmar sedan · ·
- Eva Rundkvist ‎@ebba, du kan tipsa min när du ändå håller på. Vi umgås med sms...
  för 23 timmar sedan · · 1 person ·
- Nathalie Sundesten Landin You´re so 15 minutes ago... :)
  för 23 timmar sedan · ·
- Eva Rundkvist Hehe. Bättre än kidsen som är rena 2009! Dvs mobiltelefonsvarare.
  för 23 timmar sedan · ·
- Eva Rundkvist Den kopplar som bekant bort alla samtal.
  för 23 timmar sedan · · 1 person ·
- Ebba Jansson jag måste göra en bekännelse Iphonen är min bästa vän just nu och jag använder alla kanaler den har både in och ut!
  för 23 timmar sedan · ·
- Eva Rundkvist Ipad
  för 23 timmar sedan · ·
- Nathalie Sundesten Landin Och nu kände jag mig plötsligt "so 15 minutes ago..."
  för 23 timmar sedan · ·
- Eva Rundkvist Vi har förlovat oss. Idag fick den en ring-signal av mig.
  för 23 timmar sedan · · 1 person ·
- Mikael Sundesten Det där med Ipod och bäste vän låter rätt allvarligt.
  för 23 timmar sedan · ·
- Nathalie Sundesten Landin Ipod, Iphone eller Ipad - vad menar ni...
  för 23 timmar sedan · ·
- Mikael Sundesten Jag menar Iphone eller var det Icare?
  för 23 timmar sedan · ·
- Eva Rundkvist Ipaaad
  för 23 timmar sedan · ·
- Eva Rundkvist Kolossalt allvarligt. Sony är förkrossad.
  för 23 timmar sedan · ·
- Eva Rundkvist Försökte dränka sig i toalettstolen. Men det ordnade sig. Han hade ju simkort.
  för 23 timmar sedan · · 1 person ·
- Nathalie Sundesten Landin När jag berättade något för Emelie som hon var måttligt intresserad av sa hon: vänta jag ska bara ta fram min Icare... Haha
  för 23 timmar sedan · · 1 person ·
- Mikael Sundesten Va Sony? Jag trodde han hette Pål
  för 23 timmar sedan · ·
- Ebba Jansson jag ska ge mig en Ipad i present när vi har vunnit valet!
  för 23 timmar sedan · · 1 person ·
- Eva Rundkvist Micke???
  för 23 timmar sedan · ·
- Nathalie Sundesten Landin Den här diskussionen påminner starkt om andra diskussioner vi har haft. Man fattar tillslut ingenting. :) Men då ofta under berusning av... nåt.
  för 23 timmar sedan · · 1 person ·
- Mikael Sundesten Svaret är hur som helst till vänster
  för 22 timmar sedan · · 1 person ·
- Eva Rundkvist Eufori. Svårt smittsamt. Men vem fagerlund är Pål?
  för 22 timmar sedan · ·
- Nathalie Sundesten Landin Pål Fagerlund?
  för 22 timmar sedan · ·
- Mikael Sundesten Pål? Ja det är väl herr Jansson som du kallar Sony
  för 22 timmar sedan · ·
- Eva Rundkvist Kallar du dina mobila enheter för herr Jansson? Intressant sammanträffande, jag har kallat mina för Eriksson. Tills nu.
  för 22 timmar sedan · ·
- Eva Rundkvist För övrigt instämmer jag i Nathalies undran - vad handlar den här diskussionen om egentligen?
  för 22 timmar sedan · · 1 person ·
- Mikael Sundesten Kopplingen. Men det har jag redan svarat på.
  för 22 timmar sedan · ·
- Nathalie Sundesten Landin Men du har ju automatlåda, Micke!
  för 22 timmar sedan · ·
- Eva Rundkvist Till vänster som sagt. Svaret är hur som helst till vänster.
  för 22 timmar sedan · ·

En fajter ger aldrig upp!

2010-09-07T22:15:00.003+02:00

För tre veckor sedan förlorade Labour i Australien valet. Det rapporterade i alla fall medierna.
Men det uppstod ett politiskt dödläge - valresultatet var mycket jämnt och högern klarade inte att samla parlamentet kring ett regeringsalternativ.

Tre oberoende kandidater hamnade i vågskålen, en av dem gav sitt stöd till den av liberalerna ledda högeralliansen. Den andre valde att ge sitt stöd till Labour och nu igår hängde alltså regeringsbildningen på en enda parlamentariker.

Igår vann Labour slutligen förtroendet sedan den siste av de tre oberoende kandidaterna gett sitt stöd till premiärminister Julia Gillard som därmed kan bilda en socialdemokratisk regering igen.

Vägvalet är samma här i Sverige som där i Australien:
Endera satsar man på skola, på äldreomsorg, sjukvård, tågtrafik och annat viktigt gemensamt - eller så tycker man det är viktigaste är att sänka skatterna och fortsätta att öka klyftorna.

Storyn berättar två saker:
Ge aldrig upp!
Varje röst räknas, intill den allra allra sista rösten!

Igår berättade TV4 i Kvällsöppet att 30 procent av väljarna fortfarande är osäkra. Många är nyfikna säkert, men osäkra.
Därför gäller det nu att orka hänga i. Knacka dörr, ringa, prata med alla du möter.

På två veckor har vi socialdemokrater i Upplands Väsby hunnit tala med fler än var tionde väljare i enskilda samtal.
Vi nådde vårt första mål förra veckan och höjde det ett steg. Igår nådde vi det nya målet, så vi höjer ribban igen.
Vi har knackat på hos över 4 000 väljare och vi har pratat med människor i affärscentra, fotbollsmatcher, arrangemang och möten av olika slag.
Och vi fortsätter - och ökar takten.

Hjältarna i detta arbete är de unga, våra engagerade ungdomar och de pigga pensionärerna som ringer, som springer, som delar flygblad tidig morgon och som knackar på dörrar kväll efter kväll, oförtrutet.
Håll utkik, snart ringer vi på din dörr!

Men om inte du heller kan vänta:
Kom ned och träffa oss i Väsby centrum där vi står varje dag, från förmiddag till sex på kvällarna. Dag efter dag. Oförtrutet - till din tjänst för att svara på frågor.

Eller läs här:
(Länk till hela vårt tjocka handlingsprogram)

Ett axplock av våra krav och 61 skarpa förslag för ett Möjligheternas Upplands Väsby:

Mindre barngrupper i förskolan
Höjd förskolepeng
Ökad tid till minst 30 timmar/vecka i förskolan för alla barn som vill
Gratis kultur för barnen
Höjd skolpeng

Öppna fritidsgården i Väsbyskolan igen
Sommarjobb för alla skolungdomar från årskurs 9

Förbättra kvalitén inom hemtjänsten, du ska själv få vara med och bestämma innehållet!
Införa Parbogaranti, så att par som vill bo ihop skall kunna göra det även vid behov av särskilt boende.
Skapa ett Pensionärernas Hus tillsammans med pensionärsorganisationerna.

Avskaffa straffskatten för pensionärerna!
Inför maxtaxa i hemtjänsten.

Bygg 300 bostäder om året i Upplands Väsby minst - och minst 50 000 bostäder varje år totalt för att kapa bostadsköerna och skapa jobb
Bostäder för unga
Men nej till Väsby sjöstad!
Satsa på Komvux i Upplands Väsby
Stoppa fler privatiseringar av skolor och förskolor - riskkapitalbolag i Norge ska inte få avgöra kvaliteten i våra skolor och förskolor eller vår hemtjänst!

Satsa på bra sjukvård för alla och kapa köerna på Stockholms sjukhus
Bygg förbifart Stockholm och bygg ut spårtrafiken,
Satsa på höghastghetståg
Billigare taxa på SL
ROT-avdrag för hyreshus inte bara villor
Satsa på Vuxenutbildning och på högskola
Det ger jobb - 100 000 jobb på ett år.
och
Ordning och reda på kommunens och statens finanser.

PS
På TV ser jag nu Fredrik Reinfeldt knacka på hos en väljare, tillsammans med några av sina partivänner i gula jackor och med ett teveteam som vore det en unik händelse. Den utvalde öppnade i badrock.
Ojoj. Vilken skillnad. Vi har talat med minst en halv miljon människor på två veckor men har förstås inte teveteam med oss. Men alla våra riksdagskandidater är ute och knackar dörr också, kända och okända kandidater på alla nivåer arbetar sida vid sida även när inte teve ser på.
Därför att det är mötet med väljarna som är viktigt.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om rödgrön, Socialdemokraterna, val 2010, valrörelse, spurt, fajter, fighter, dörrknackning

Ren valrörelse

2010-09-06T09:55:00.005+02:00

Upplands Väsby är en kommun där vi har chansen att rösta ut alliansen, och det vet givetvis våra politiska motståndare om.

Alltså måste vi tåla en extra närgången granskning och vara beredda på att bli invaderade av moderata stödtrupper i slutet av valrörelsen. Förra valet valde de Sundbyberg och slog till tre dagar före valet med skyltar där stod sånt som "riv inte vår skola" eller " stoppa byggplanerna i parken". Att det inte fanns planer på vare sig att riva skolor eller bygga i parker saknade betydelse. En slags lögn utan att ljuga. Den här valrörelsen ljuger moderaterna utan att rodna på betald affischplats i tunnelbanan. (De påstår att s säger nej till spårvägar, till förbifart stockholm etc men minsta spädbarn vet ju att vi slåss för utbyggd kollektivtrafik, höghastighetståg och förbifart Stockholm förutom enhetstaxa på SL och billigare biljetter med mera.)

En annan sak vi måste tåla är att politiska motståndare kan tänkas granska samtliga kandidater och tipsa redaktionerna om våra kandidaters handel och vandel. De gör så att säga det jobb som journalister borde ha gjort.

Som ordförande för S i en närgånget granskad kommun är jag idag glad över att vi varit förutseende nog att ha ett samtal med alla våra kandidater där vi också skriver ett ömsesidigt avtal, ett kontrakt, om vad förtroendemannarollen kräver. Det ger alla bra stöd när något inträffar.

I juni månad åkte en av våra kandidater till fullmäktige fast för rattonykterhet, blodprovet tycks ha visat strax över 0,1 promille. Tyvärr berättade inte kandidaten detta för mig eller någon annan i styrelsen, så det blev media som avslöjade händelsen. Kandidaten erkände omgående och bötfälldes, men slapp få körkortet indraget eftersom blodprovet visade under 0,2 promille.
Kandidaten ifråga avsade sig samtliga uppdrag i onsdags med omedelbar verkan, och eftersom man kan anta att händelsen bottnar i djupare bakomliggande problem arbetar vi i styrelsen också för att ge stöd framåt. Det handlar om en person som kandiderar till kommunfullmäktige (långt ned på listan) men avsagt sig även det uppdraget.
Eftersom det finns en personlig tragedi bakom händelsen väljer jag att inte medverka till att namnet sprids. Det är vår skyldighet att också ge stöd för att komma framåt i livet och ur de problem man kan brottas med. Styrelsen har gett den det berör en fair chans att ta tag i sin situation med det stöd som kan behövas.

I morse tog Dagens Eko upp företeelsen Internet, facebookgrupper etcetera och valde att namnge och intervjua en annan av våra kandidater, Ali Kashefi. Ali uppges sprida nidbilder och smutskasta Fredrik Reinfeldt. Mer om inslaget finns här.
Jag ställer mig lite frågande till det exemplet redaktionen använder i intervjun med Ali - det finns gränser som man inte överskrider, men att Fredrik Reinfeldt inte skulle tåla en nidvisa verkar kanske aningen överdrivet känsligt. Har någon underrättat komikern Henrik Dorsin om det? Hur som helst är jag stolt över att Ali står rakrygat för sina handlingar och inte beter sig som moderaterna gjorde - vägrade kommentera och lade på luren.

Nå, för säkerhets skull går vi igenom även vårt deltagande i den valkamp som förs i cyberrymden. Själv tycker jag Facebookgruppen "kan en soptunna samla fler röster än Fredrik Reinfeldt" liksom "kan en lyktstolpe samla fler röster än Mona Sahlin" är gränsfall som i alla fall jag har avstått från, trots det humoristiska anslaget.

Gruppen "det pågår en tragedi i Sverige just nu" om människor som kastats ut ur sjukförsäkringen tänker jag fortsätta att stödja liksom gruppen "vi som tycker man talar om vilka som ger bidrag till politiska partier" som båda kan antas vara direkta attacker på den sittande regeringen. Den känslige bör undvika att kombinera sökorden Dorsin och Reinfeldt på You Tube (fast jag tycker att Henrik Dorsins elakheter närmar sig den intellektuella skärpan hos Karl Gerhard och han var elak han!

Gruppen "Game Over regeringen Reinfeldt" finns inte, annars hade jag kanske låtit bli att stödja den, jag vill också bestämt ta avstånd från följande inslag och tar gärna emot tips på fler inslag som cirkulerar på You Tube att ta avstånd från:

http://www.youtube.com/watch?v=9p8k_AiJ8_c
Kreti och Pleti: Rajnfeldt

http://www.youtube.com/watch?v=leiFSv1A2bY
Parlamentet: Reinfeldt blir förvånad

http://www.youtube.com/watch?v=oKnhQsZ32mM&feature=related
Reinfeldt läxar upp journalister om valfusket. (Hoppsan, det var visst inte alls en satir...)

http://www.youtube.com/watch?v=NLMEcNXYrKo
Henrik Dorsins valvisa om Fredrik Reinfeldt

Läs även andra bloggares åsikter om skandaler, valkampanjer, smutskastning, granskning, Upplands Väsby

PS Läs även Karin Petterssons utmärkta artikel idag om ämnet smutskastning i den politiska debatten i artikeln Val är inget hångelparty på Politikerbloggen.

Nu ökar vi tempot!

2010-09-03T08:38:00.005+02:00

I dag berättar SvD att det rödgröna laget ökar. I en regional egen mätning i Stockholmsregionen är tempot högre än så, vi knappar in med fart!

Det kan bero på att vi nu knackar dörrar i hela regionen, 100 valarbetare eller fler är ute varje kväll i direkta, möten med väljarna där ni finns - i bostadsområde, affärscentra, på arbetsplatser.

Alternativen är tydliga.
Vi vill satsa på barn, ungdomar, på sjukvård och skola och dessutom förbifart Stockholm, kollektivtrafik och lägre taxa för buss, för förskola och maxtaxa i hemtjänst och a-kassa.
Men framförallt vill vi satsa på jobben - fler i arbete genom ett ROT-avdrag värt namnet, dvs rusta upp miljonprograms-områden inte bara villor, ge RUT-avdrag eller rättare sagt maxtaxa till de som behöver det bäst - nämligen de som behöver hemtjänststöd.
Fler utbildningsplatser i vuxenutbildning, på högskola och en särskild satsning på ungdomar - var fjärde ung står utan jobb idag! Det är en skandal att ha en regering som låter sig nöja med det.

Vad alliansen vill? Sänka skatterna.

(PS. I tunnelbanan rullar en kampanj som är så fylld av sakfel att man tar sig för pannan. Det vill säga, moderaterna ljuger medvetet. ÅS fruktansvärt okunniga kan det inte vara.

Fakta;
Vi socialdemokrater vill ha förbifart Stockholm, det är ingen hemlighet att vi slagits för det i evigheter. Och alltid stött på patrull därför att moderaterna satt käppar i hjulet för breda överenskommelser. Skillnaden är ju den att vi vill satsa på kollektivtrafiken, också. Fler tåg, fler bussar, billigare biljetter och enhetstaxa, samt bättre underhåll - som det är nu kan man ju inta fortsätta med tåg som inte går så fort det snöar lite.

Vi socialdemokrater införde vårdgaranti och fritt val så att man kan välja inte bara sin doktor, utan vilket landsting man vill. Det så kallade fria vårdvalet har nu lett till att sjuka, gamla i Upplands Väsby till exempel inte har något alternativ längre. Det finns bara privata sjukvårdsinrättningar. 100 procent av apoteken är också privata vilket leder till att sjuka kan få åka runt i halva Stockholm för att hitta ett apotek som har just deras medicin. Och vårdval Stockholm har lett till att pengar stals från de bäst behövande i förortsområden till Östermalm och Danderyd.

Sen kommer nu mycket riktigt den gamla vanliga högerskrämselkampanjen: Skattechock...

Så jag upprepar vad vi talar om nu med betoning på Upplands Väsby:

Höjd fastighetsskatt kommer att beröra de 36 hushåll i Upplands Väsby vars hus har taxeringsvärde på över 4,5 miljoner kronor. En majoritet av hushållen får sänkt skatt med S, därför att vi tycker det är orättvist att hyresrätter och bostadsrätter ska beskattas hårdare än villor, resten kommer inte att se någon förändring alls.
Vi kommer att sänka straffskatten för pensionärerna. Det handlar om nästan en tusenlapp i månaden för väldigt många pensionärer.
Vi kommer att höja skatten med 25 öre, motsvarar 63 kronor för dig med en inkomst på 25 000 kronor. De pengarna går raka spåret till barn, unga och äldre i behov av hemtjänst till exempel.

Ingen mening att bli förbannad på lögnerna som moderaterna sprider i tunnelbanan - man kan lakoniskt konstatera att när argumenten tryter så skriker man högre. Gallskriker moderaterna - och det gör de ju - så kan man alltså börja ana ugglor i mossen, inte sant?

Läs också vad Peter, Kulturbloggen, och Åsa Westlunds eleganta avklädning av alliansen.

Andra bloggar också intressant om opinionsmätningar, socialdemokraterna, alliansen, rödgröna, bluff, ljuger, lögner

En politisk skandal i Upplands Väsby...

2010-09-01T05:37:00.011+02:00

...avslöjas inte idag.

Men däremot Socialdemokraternas program:

61 skarpa förslag för
Möjligheternas Upplands Väsby

Barnen och ungdomarna står i fokus också i vårt lokala program. Mindre barngrupper, fler vuxna i skolan, rättigheter som syskonförtur , 30 timmar i förskolan och rätt att välja skola, är exempel på sånt som vi vill genomföra. Högre skolpeng och högre peng till förskolorna.

Men inte bara.
Seniorerna kräver sin rätt till en aktiv fritid oavsett förmåga till exempel. Och vi behöver fler jobb och fler bostäder, särskilt för unga vuxna. Vi behöver utvidga ROT-avdraget och sänka skatten på hyresrätter och bostadsrätter - och sänka skatten på pensionerna.

Hur det ska betalas? Ja, med fler i arbete har man råd - och det är ju exakt det valet du ska göra.
Valet står mellan ännu fler sänkta skatter eller satsningar på jobb och utbildning, på barn, unga och gamla och alla vi mittemellan har jobb men kan behöva en doktor ibland eller åka buss till jobbet.

Nu hotar en del allianspolitiker att vi ska höja skatterna, en del försöker skrämmas med skattespöken. Skattechock säger de. Skattebomber! Buh! Moooaaaaoaoaoa!

Ja vi vill höja skatten i Upplands Väsby. Med 25 öre. Den pengen ska gå raka spåret till barnen, skolan och de äldre. Oavsett om verksamheten drivs i kommunal regi, i Väsby Välfärd, eller i ett norskt riskkapitalbolag, så ska vi rikta insatser för bättre kvalitet i skolan. Och vi kommer att kräva färre förmånsbilar i privata skolor och fler skolböcker, fler speciallärare, bättre resultat.

Om du tjänar 25 000 kronor i månaden motsvarar den där 25-öringen 63 kronor varje månad.
Jag tycker att jag har råd med 25 öre för jag vill få in fler vuxna i skolan och färre barn per vuxen på förskolan. Max fem barn per vuxen är ett bra mål. Och det har jag alla föräldrar jag känner med mig på. Barn är till för att man ska satsa på dem, vår framtid.
Men vad tycker du? Lägre skatter? Eller satsa på barnen? Sänkt skatt ett par miljarder till eller maxtaxa i hemtjänsten?

Tillsammans med det förslag som vi nu lagt på riksplanet går vi till val med det starkaste programmet av alla, tycker jag. Och det starkaste någonsin. Men så behövs det också.
Åhh, jag kan knappt vänta längre på att få kavla upp ärmarna och börja ta itu med allt som behöver göras! Men valet är om 18 dagar. Du har knappt tre veckor på dig att fundera. Gör det!

Vi kommer runt och knackar dörr, eller ringer - och du kan besöka oss varje dag nere i Upplands Väsby centrum från och med idag.
Kom och säg din mening och ställ dina frågor direkt till oss som ber om ditt förtroende.

61 skarpa konkreta förslag för ett bättre Upplands Väsby. Och det bästa är att handlingsprogrammet både på riksplanet, i länet och här i vår lilla kommun kommit till på samma sätt - i samtal och samtal och ännu fler samtal med människor. Människor med hjärtat till vänster har i dessa miljoner samtal bidragit till det som nu är våra förslag.

Hela vårt handlingsprogram hittar du om du följer länken.
Här kan man läsa mer:

Vi Socialdemokrater föreslår...

• Mindre barngrupper i förskolan
• Höjd förskolepeng
• Ökad tid till 30 timmar/vecka i förskolan för barn till arbetslösa och föräldralediga.

• Gratis kultur för barnen i Biblioteket.
• Höjd skolpeng
• Ombyggnation av förskolan Hopprepet

• Planering för nya förskolor i Östra Fresta by och Runby.
• Bryta den negativa trenden med sämre resultat i skolan.
• Anställa fler lärare, speciallärare och andra vuxna i skolan.

• Om- och tillbyggnad av Hasselskolan och Bollstanässkolan.
• All mobbning ska motverkas.
• Fördela resurser till skolan som tar hänsyn till sociala och ekonomiska faktorer (SALSA).

• Öppna Väsbyskolans fritidsgård på kvällar och helger.
• Satsa på föreningslivet med föreningsstöd och bra anläggningar.
• Stödja folkbildningen, Picchus Café, Väsby konsthall, Hembygdsföreningen och Fadderbyn.

• Planera för en evenemangsarena för inomhusidrotten.
• Bygga in uteisrinken
• Rusta upp befintliga idrottsanläggningar

• Satsa särskilt på barn med funktionsnedsättning och deras behov av fritids- och kulturaktiviteter.
• Specialutforma och utrusta kommunens lekplatser för barn med funktionsnedsättning.

• Utveckla musikskolan till en kulturskola.
• Bygga ett nytt kulturhus med modernt Bibliotek.
• Ta fram en biblioteksplan och ge biblioteket resurser för att arbeta med lässtimulerande aktiviteter och språkstödjande verksamhet.

• Utreda behovet av samlings- och föreningslokaler i framtiden.
• Anställa en kommunantikvarie.
• Bygga fler äldreboenden, särskilda boenden och trygghets boenden.

• Förbättra kvalitén inom hemtjänsten, du ska själv få vara med och bestämma innehållet!
• Införa Parbogaranti, så att par som vill bo ihop skall kunna göra det även vid behov av särskilt boende.
• Skapa ett Pensionärernas Hus tillsammans med pensionärsorganisationerna.

• Stödja och utveckla de äldres egna aktiviteter och träffpunktsverksamheten
Ett tryggt och snyggt Upplands Väsby!
• Fortsatta krafttag mot klotter och skadegörelse.
• Kampen mot droger förstärks. Tidiga insatser i skolan skall stödjas t. ex. genom Drogkampen eller liknande initiativ.

• Samarbetet mellan Närpolisen och kommunen ska utvecklas för att förebygga våld och droganvändning.
• Gator, parker och blomsterrabatter skall vara välvårdade.
• Kommunen skall erbjuda alla elever i skolår 9 och på gymnasiet sommarpraktikplatser.

• Bygga 300 bostäder om året. Hyresrätter, bostadsrätter och egnahem skall byggas.
• Bygga bostäder i Eds Allé, centrala Väsby, Smedsgärdsskolans tomt, Brunnby park, Fresta by, Sända ängar och Älvsundadalen.
• Ge Väsbyhem en aktivare roll inom bostadsbyggandet.

• Väsbyhems lägenhetsbestånd ska ligga mellan 5 000 och 5 600 lägenheter.
• Införa kompisboende! Två unga delar kontrakt på en lägenhet, så att en alltid har rätt att bo kvar när den andre flyttar.
• Bostadsbyggandet skall i huvudsak ske genom förtätning av redan byggda bostadsområden.

• Ett program för ett miljövänligt byggande tas fram.
• Bygga bostäder som gör det möjligt för unga och studenter att hyra lägenheter.
• Samarbetet med Upplands Väsby Promotion, företagarna och kommunen skall utvecklas.

• Kommunen skall starta ett utvecklingsbolag för att på ett slagkraftigare sätt attrahera företag som vill investera och lokalisera sin verksamhet till Upplands Väsby.

• Ta fram ett klimathandlingsprogram för kommunen.
• Öka energieffektiviseringarna i kommunens lokaler och
fastigheter.
• Ekologiskt producerad mat skall utgöra minst 25% av
innehållet i skol- och förskolematen.

• Runsahalvön ska värnas som natur- och rekreationsområde och utvecklas för det rörliga friluftslivet.
• Arbetet med Oxundaåns vattenreningsområde ska fortsätta.
• Kommunens etanolbilar skall bytas ut mot bilar som går på biogas/el.
• Arbeta för att ett biogastankningsställe etableras i kommunen.
• Cykelvägnätet ska byggas ut.

• Skattepengarna skall användas på ett effektivt och sparsamt sätt. Det är därför viktigt med en bra egenkontroll.
• Bättre kontroll, uppföljning och utvärdering av alla verksamheter oavsett driftsformer.
• Upplands Väsby ska har ordning och reda i ekonomin och planera för årliga driftsöverskott.

• Kommunens relationer med de fackliga organisationerna ska vara goda, det gynnar kvalitén och effektiviteten i verksamheten.
• Vid anställning i kommunen ska heltid vara en rättighet och deltid en möjlighet.
• Kampen mot sociala klyftor ska stå högt på dagordningen.

• Fler platser på Komvux för att motverka arbetslösheten.
• Arbetslösheten ska bekämpas genom samarbete med arbetsförmedlingen. Praktikplatser inom kommunen erbjuds och krav ställs på andra utförare av kommunal verksamhet att göra likadant.

Kolla på kurvan, den röda tråden i diagrammet berättar om skillnaden, det är minus varje månad i Väsby Välfärd - kurvan visar skillnaden mellan budget och kostnad för löner till anställda.
Bilden tog jag på Kommunstyrelsen i måndags kväll. Vi vill vända den där kurvan uppåt genom att satsa mer på barn och ungdomar.

Läs även andra bloggares åsikter om Upplands Väsby, Socialdemokraterna, handlingsplan, valplattform, val 2010, 61 skarpa förslag . Pingat på intressant.se

Läs mer om S handlingsplaner på Anna Wikströms hemsida som jämför handlingsplanerna rakt av. Läs även Peter Andersson, Alliansfritt Sverige och s-buzz.

Valplattformen rakt upp och ner

2010-08-31T21:34:00.000+02:00

ETT FRAMGÅNGSRIKT SVERIGE
Där jobben sätts först

100 000 fler jobb, praktik- och utbildningsplatser
Rivstart för Sveriges unga
Konkurrenskraftig industri och sänkt restaurangmoms
Utveckling av kompetens - 44 000 utbildningsplatser och höjda studiemedel
Tryggare jobb
Jämställda jobb – och investeringar i en bättre arbetsmiljö
Fler och bättre jobb i skola, sjukvård och omsorg

2. ETT RÄTTVIST SVERIGE
Där välfärden är för alla

Kvalitetslyft i förskolan - max fem barn per personal och sänkt maxtaxa
Förbättra barnens uppväxtvillkor
Kunskap och kvalitet i skolan – med mindre klasser
Vård i världsklass
En riktig sjukförsäkring - utan stupstock
Ökad livskvalitet för äldre
Slopad skatteklyfta mellan lön och pension
Kreativa Sverige
Bygg bort bostadsbristen - bygg ett tillgängligt Sverige
Trygghet i vardagen

3. ETT HÅLLBART SVERIGE
Där vi tar ansvar för kommande generationer

Öka klimatinvesteringarna - nytt klimatavdrag
Gör transporterna gröna
Skapa en giftfri vardag
Driv på det internationella klimatarbetet
Ett grönare Sverige

4. TILLSAMMANS KAN VI GÖRA SKILLNAD

Sverige ska vara militärt alliansfritt. Vi säger nej till medlemskap i Nato.
Vi vill att Sverige ska ge minst en procent av BNI i bistånd.

Valrörelse sedd inifrån

2010-08-28T17:46:00.004+02:00

Läste i lokaltidningen om moderaternas dörrknackning och "samtal med allmogen", i artikeln under meddelar tidningen att S "smyger" upp affischer. Det där smygandet i rubriken verkar komma sig av att några moderater har blivit sura för att de tog fel på datum.
M berättar stolt i tidningen att de knackat på 70 dörrar. Det tror jag inte på. Jag tror de knackat på många fler dörrar än så.

Eller så har de tappat bort en hel vecka, i resten av landet så affischerade exempelvis alla partier inklusive M redan förra helgen.
Det stod till och med i riksmedierna om hur moderaterna tubbat stadsbyggnadskontoret i Stockholms stad att köra bort SSU från Sergels torg så att MUF kunna lägga beslag på samtliga platser för sin affischer.
Nå, SSU konstaterade att MUF gjorde vad de skulle ha gjort om de fått chansen och gick vidare. Och nu vet man ju vad man kan använda sina kommuntjänstemän till tydligen.

I alla fall:
I lokaltidningen beklagar sig anonyma röster från moderaterna i Upplands Väsby över att vi affischerade en vecka före dem och "på de bästa platserna".
Så i hela landet affischerar alla partier den helg som börjar med 19 augusti klockan 17 - en månad före valdagen alltså - utom i Upplands Väsby där Moderaterna kommer en vecka efter alla andra. Och har knackat på hos 70 medborgare, jättebra jobbat alla fyra!

Vi hade igår knackat drygt 2000 dörrar, så här den första veckan i valrörelsen, och dessutom genomfört mängder av samtal på gator och torg i Upplands Väsby.

Vi har nu också presenterat vårt handlingsprogram, med drygt 60 skarpa förslag för Upplands Väsby. Alla de förslagen har kommit fram i dialog med människor som bor och verkar i Upplands Väsby.

M har kommit med två förslag hittills. Ett som de stal från oss, förslaget om seniorernas hus som vi kallat för Pensionärernas hus och så har en del storvulna planer om att bygga 3500 lägenheter i vad de kallar Väsby sjöstad. Det säger vi nej till men vi tycker man ska bygga en hel del på andra ställen i kommunen än runt badplatsen i Kairo.

Valrörelsen är igång. Och vi har fantastiskt roligt tillsammans när vi jobbar med den.
Det unnar jag våra politiska motståndare också, de verkar inte ha det så kul när de tjurar över affischeringsfrågor.

Väsbyhemsdagen Bilderna

2010-08-22T23:58:00.001+02:00

Väsbyhemsdagen, originally uploaded by Kampanjbilder Socialdemokraterna i Stockholm.

Bilder från Väsbyhemsdagen.

Tempot ökar

2010-08-22T23:41:00.003+02:00

...valrörelsen har börjat. Affischerna sitter uppe men det verkar som om alliansen i Upplands Väsby hade tänkt affischera nästa helg.
Resten av landet följer överenskommelsen, vi också, men vi var lite bussiga och har lämnat utrymme för fler partier att affischer på de hetaste platserna i Upplands Väsby.
(Till skilllnad från hur Mufarna betedde sig på Sergels torg. Jaja, ego-sim och egoism betalar sig säkert bra, på kort sikt.)

Vi har haft en bra helg. Massor av goda samtal när Maryam Yazdanfar besökte oss och tillsammans med Azadeh Rojhan Gustafsson och ett gäng unga kandidater härjade på Väsbyhemsdagen i Fadderbyn - vi hade fullt med folk hela tiden runt vårt lilla stånd. Jätteroligt och många goda samtal.

Moderaterna bredvid bjöd på sockervadd, vi på äpplen. Inte vet jag om det också illustrerar något med tanke på att sockervadd visserligen är sött och gott men egentligen visar sig vara mest luft.
Men äpplen står för symbol för kunskap.
Bilder i förr blogposten.

Valcentra återinvigt - Tack Björn von Sydow och Bo Krogvig som kom dit och pratade. Grannen Anders Johansson från Sigtuna med kamrater och vår egen kandidat till kommunalråd Leif Berglund förstås.

När nu valrörelsen börjar på allvar kommer valcentrum att vara vår huvudsakliga utgångspunkt för massor av aktiviteter. Öppet från 15 på eftermiddagen.
Valcentrum är regionalt centrum för tio arbetarekommuner och ligger i Upplands Väsby.

Adress Optimusvägen 12 A.

på www.socialdemokraterna.se/upplandsvasby kan du läsa mer om all aaktiviteter som är på gång under veckan:
Drogdebatten på biblioteket med Åsa Hagman, IOGT-NTO:s kassör och vice ordförande för S i Upplands Väsby.
Korvgrillning kanske i anslutning till det.
Det blir dörrknackning, telefonkampanjande och flygbladsutdelning.
Speaker corner arrangerat av Upplands Väsby Promotion.
Bostadspolitisk debatt på Kulturhuset och dessutom Stadsbyggnadsdagen.

Den stora debatten är planerad till den 13 september i Väsby centrum.

Allt detta och mer därtill återkommer vi om.

Nu vet vi valresultatet...

2010-08-20T01:05:00.002+02:00

...om en månad vid denna sena tidpunkt på natten precis - så vet vi hur det gick.

Det sjuder av aktiviteter i Upplands Väsby och S är med där det händer.

Valrörelsen har börjat, under helgen affischeras det. På lördag är S med i Fadderbyn såklart på Väsbyhemsdagen.
och på söndag... näe förresten, det är hemligt. För nu härmapar ju alliansen allting som vi hittar på.
(se fotnot nedan* om stölden)
(Det enda jag tänker säga är att självklart hejar vi på Väsby United klockan 18 på söndag när de spelar mot Assyriska på Vilundavallen.)

Så eftersom inte alliansen har några egna idéer tänker jag faktiskt inte berätta Vad vi gör i Fadderbyn på lördag, bara att Socialdemokraterna är där och inte bara tänker tomgapa på allt som händer.

Nu på lördag (i morgon alltså) hittar du oss tillsammans med SSUarna och ABF i Fadderbyn på Väsbyhemsdagen - kom dit!

Lördag kl 11-16
Plats Fadderbyn
i Upplands Väsby

Dogge Doggelito kommer.
Kevin Borg också.
Nån som heter BMX (=skojja bara=D)
Och en massa andra, kolla www.fadderbyn.se (Clara, Diecel, Last Breeze)
Programmet hittar du här: Program i pdf

Vid vårt och SSU:s bord kan du träffa Maryam Yazdanfar, länets näst coolaste riksdagsledamot och Azadeh Rojhan Gustafsson, 24 som är coolast inte bara för att hon kommer från Upplands Väsby.
Kryssa Azza! (Eller Maryam, eller Thomas Bodström!)

VALUPPTAKTSMINGEL
Och på lördag klockan 16:30 återinviger vi valcentrum. Välkommen dit och mingla!

Förre talmannen Björn von Sydow talar klockan 16.30.

Förfriskningar och annat som hör till. Och alla är välkomna, där kan man träffa flera av våra kandidater och snacka politik, bekymmer eller ställa frågor om saker och ting.
Sen kommer valcentrum att vara öppet varje eftermiddag från 15-tiden ungefär.

Optimusvägen 12 A

*
Stöldgodset
Senast snodde alliansen i Upplands Väsby vår idé om ett äldrehus (ja, alla talar om aktivitetshus för ungdomar, men vi behöver ett hus för pigga pensionärer också och eftersom alliansen i Upplands Väsby ju först kastat ut hela gänget pensionärsföreningar och handikappföreningarna ur Gula villan för att den ska säljas och rivas - och sen ångrat sig och gett dem ett tillfälligt kontrakt som kostar enorma pengar de inte har men hotar ställa dem allihop på bar backe just för att de snart inte har råd med hyran.
Tills i måndags, när de hörde att vi Socialdemokrater vill rädda Gula villan och dessutom fixa nånstans för gamlingarna att vara, ett Äldres Hus, då snabbade de sig alliansen på minsann och stal vår idé.
Så bra, kanske det blir Äldres Hus då, men utan den ockerhyra de tar ut nu för ett hus i behov av renovering. Och att boulebanorna går att rädda.

Tills detta är ordnat - eller rödgröna vänner har vunnit valet - har folkhumorn döpt om Gula villan till stöldGodset.

Det drar ihop sig till århundradets jämnaste val?

2010-08-03T16:55:00.005+02:00

Har ägnat en del av dagen åt valplanering - och hörde häromdagen en glad väljare som uttryckte sin bestämda uppfattning om viktigaste valfrågan för just henne:
Jag tänker rösta taktiskt!
- ???, undrade reportern.
- Jag tänker rösta så inte Sverige-demokaterna får något att säga till om i riksdagen, svarade damen.

Det finns egentligen bara en tydlig garanti mot att ge Sverigedemokraterna inflytande i folkvalda församlingar; rösta på S:
Vi lovar att inte någonstans, inte under några omständigheter och aldrig någonsin försätta oss i ett beroende till SD.

Tyvärr har inte moderaterna haft guts att säga samma sak, och de har dessutom en historia i branschen. Glöm inte, glöm aldrig någonsin, vem det var som släppte fram Ny demokrati till en aktiv vågmästarroll.
Carl Bildt.
Resten var då som nu en läpparnas bekännelse före ett val, men det är hur man agerar som avgör.

Aftonbladet idag konstaterar att det är jämnt mellan blocken.
Sant.
Det är otroligt jämnt just nu. Men det är också sant att vi socialdemokrater behöver ta och spotta i nävarna, räta på ryggarna och slåss för de värderingar vi tror på helt enkelt. Vi behöver rycka upp oss lite, flera av oss, och tala högt och tydligt om vad vi vill åstadkomma.

För, vill vi så kan vi i det rödgröna laget vinna - vi som står för en idé om att ett jämlikare samhället är smartare, rikare och bättre än ett samhälle där klyftorna ökar.

Just nu planerar vi som sagt. I den här bloggen kommer från och med nu alltmer handla just om valet och valrörelsen i Upplands Väsby.
Välkommen tillbaka och följ vad som händer!

Brandlarm

2010-07-31T07:55:00.001+02:00

Sonen, 22, är ung och vuxen och ansvarsfull och detta handlar om när han kallade på brandkåren.
Ute i trapphuset luktade det gas en dag.

Starkt.
Eftersom vi har umgåtts en del med gas, stadsgas, gasolgas, ja, helt enkelt gas - så var han omedelbart medveten om risken för en gasläcka. Att pappa har ett hemligt förflutet som brandman kan möjligen också påverka en smula.

Han började med att ringa på hos grannen - inget svar.
Han sniffade i trapphuset och gick sedan sannolikt med nån slags resoluta steg in och ringde brandkåren utan att försöka ringa på hos fler grannar.

Brandkåren kom, genast.
Gaslarm i flerbostadshus i Stockholmstrakten är trots allt allvarliga ting.

De identiiferade relativt raskt källan till gaslukten - en helt nyoljad cykel stående i trapphuset avgav en så kraftig lukt att den förpestade hela trappuppgången med gasliknande dofter - säkert hälsovådliga om och inte eldfängda eller omedelbart dödande.

Räddningstjänsten informerade en något generad cykelägare om problemet som åtgärdades, berömde sedan sonen för att han faktiskt ringt brandkåren och saken var ur världen - strax omvandlad till en i raden av familjeskrönor om när olika familjemedlemmar ringt brandkår, polis och andra utryckande myndigheter i olika sammanhang av mer eller mindre god anledning.

Så ser jag, alldeles nu, en bild i DN och i Svenskan som föreställer oljesaneringsarbetare i Kina, där ännu en gigantisk oljekatastrof är på väg att inträffa, nu i Gula havet.
Utan ansiktskydd, utan handskar, olja upp till halsen.

Och jag vet att de människor som finns där på bilden saknar en god granne som ingriper för att rädda deras liv därför att det luktar hälsovådligt, livsfarligt, illa om de kemikalier de hanterar. Men de kinesiska oljesanerarna kommer inte att överleva det de utsätts för.

Och det vet vi om, alla vi goda grannar som slåss med våra egna miljökatastrofer. Med dålig utrustning leder saneringsarbetet till livshotande lungskador, som märks - inte nu, men senare och alltför snart och alltför plågsamt för dem som drabbas.

Förutom de uppenbara miljöskadorna, fågellivet som hotas, stränderna som kletas ned och så vidare - så riskerar människor sina liv och det är inte särskilt troligt att någon har berättat för dem om riskerna.

Priset för relativ välfärd - genom tillgång till olja till exempel - betalas idag orättvist högt av de människor som aldrig får del av den. Men vilket nummer ringer man för att larma en världsbrandkår att det stinker om oljan både i Gulfbukten och i Gula havet?
FN? WHO?

Och vad ska jag svara när sonen - vilket han kommer att göra en dag - undrar vad jag gjorde för att ingripa?

(Foto:Scanpix/SvD respektive AP/DN.)

Stäm mig KD!

2010-07-23T22:04:00.002+02:00

Jag har ferie.
Med ferie kan man stundtals bli aningen mer klok, få aningen mer distans till ett och annat.

Man njuter av ett bad. En sol. Ett moln, Ett barns befriande skratt.
En god vän. Många goda vänner. Familjen när och fjär.

Man sörjer en god vän och grannes bortgång och inget blir längre som det var.
Man knyter en kontakt åter och träter om hur en surströmming bäst njutes - med eller utan... (ja, du får själv välja ämne, själv är jag mot messmör och surströmming, men för lök och en slatt gräddfil eller norsk römme!)

Gemensamt är att man gör allt detta tillsammans.

Och det är gott.

Mitt i detta dimper det ned ett meddelande att ett parti har varumärkesskyddat ett uttryck, nämligen "verklighetens folk".

Därför påstår jag nu:
Stäm mig.
Jag använder inte gärna begrepp som verkligheten folk för att definiera det ena eller det andra. Vänner, familj, ja - inte tillhör de nån slags overklighetens folk.

Men jag vägrar att ett europeiskt parti definierar åt mig vad ord betyder belagt med straffsatser. Den som gjorde det förra gången hette Göbbels.

Jag väntar på din stämning, Göran Hägglund.

Vem tror du att du är?

I cyberrymden blir alla odödliga

2010-06-24T08:41:00.005+02:00

Filosofen stack in huvudet genom dörren till mitt liv och viskade:
- Du. På internet existerar inte döden, bara bara varats olidliga lätthet i evighet. Amen!
Och så försvann han ur sikte igen.

Ja, självklart. Vi människor skiljer oss från aporna främst genom vår förmåga att rista meddelanden till varandra genom årtusenden i vad vi nu råkar hitta. Runstenar har också evigt liv, eller åtminstone väldigt långa liv, liksom grottstensmålningar, pyramiderna, Stonehenge och Carola.
Kort liv har en tanke, men även tanken varar olidligt evigt om den får fäste i cyberrymden. Som denna fantastiska brevväxling.

När, eller om, jag dör kommer det finnas spår överallt efter mig på Internet i eviga tider. Oräkneliga epostbrev kommer att lagras i hög på hög på servrar som inte längre blir överbelastade efetrsom man numera kan lagra oändlig mängd oläst epost. På Gmail har jag nu över 6 000 olästa e-brev. De får ligga där och jag kan liksom se framför mig hur kommande generationer av e-arkeologer som en del i forskargärningen ska botanisera i alla dessa brev som huvudsakligen kommer från (virtuella!) vänner som planterat nya åkrar på farmville och via Facebook meddelat att de hittat ägg, fjädrar och skalbaggar som de vill dela med sig till min Farmville-plantage.
Känns tidstypiskt på nåt sätt... En helt virtuell värld som lever sitt eget liv, dygnet runt utan min medverkan.

Häromdagen firade vi en 50-åring som fick ett päronträd av mig för många år sedan. Nu stod det där, fullt uppvuxet och numera rikligt fruktbärande också. Päronträd kan bli relativt gamla. En dag kommer det vara glömt vem som planterade trädet och varför, men päron kommer att ätas av barn som då leker på den gatan.

Jag känner mig självfallet mer lycklig över detta päronträd IRL, In Real Life, som ska förleda ungdomar att palla päron en generation eller två till, än de tusentals nonsensmeddelanden jag spårat av mig överallt på Internet. Men risken finns att dessa nonsensmeddelanden överlever päronträdet eftersom ingen vet om mitt gmailkonto. Hur min avatar i Second Life har det har jag ingen aning om, eftersom jag inte har besökt den virtuella världen på lång tid. Finns min avatar alls då? Eller finns den bara i samma ögonblick jag bestämmer mig för att återuppväcka denna virtuella fantasifigur som är lite jag men mest på låtsas?
("Spooky", sa dotter K när jag presenterade mitt avatar-jag för henne. "Hon ser ju ut precis som jag." Det hade jag inte tänkt på , men dotter K hade ju rätt förstås. Jag hade valt en yngre upplaga av mig själv som jag hade varit om jag bara hade vågat när jag var 20... Generationen efter mig vågar mer. Det är gott.)

Jag undrar om man ens kan ta livet av sig själv på Internet, alltså missförstå mig inte - jag har verkligen ingen dödslängtan. Men som tankeexperiment är det intressant; har vi faktiskt redan kommit dithän att spåren på Internet är omöjliga att ta bort. Att vi alltså har uppnått evigt liv, låt vara virtuellt och i cyberrymden?

Hur det än är med det så är perspektiven förändrade på många sätt på tio år.
"Efter murens fall", hette det länge efter just murens fall 1989.
- Vilken mur? säger ungdom som också kan säga häpnadsväckande saker som Vem är Olof Palme. Vaddå Kalla kriget? eller Vad var det för roligt med det? om ett gammal HasseåTageskämt.
Snart kommer någon av de som föddes nyss i en tevedebatt kalla en eller annan representant för oss 60-talister för jätteproppen Orvar och delar av livet känns som om det vevas i repris...

När jag var liten var tecknad film märkvärdigt. Nu heter det:
"Pippi Långstrump otecknat", om de filmer som alltså inte är tecknad film.
Det beror också på datorer. Datoranimationer gör ju tecknad film till industriproduktion, men filmad film är fortfarande ett hantverk. Jag ryser fortfarande över skickligheten som ligger bakom gamla Disneyfilmer från förr då varje ruta tecknades för hand och handcoulorerades, en efter en, sattes samman med levande orkester som tvingades spela i den takt filmen vevades så att säga. Filmen nedan är den första ljudfilmen, tecknade ljudfilmen.
IRL.

Och eftersom verkligheten nu är så orubbligt sammanvävd med cyberrymden tvingas man säga IRL för att markera att detta är på riktigt, inte på cyberrymdslåtsas.

Idag har jag satt flera blommor i min rabatt. IRL!
I morgon ska jag klä en midsommarstång med andra blommor och kanske spela på en gitarr. IRL!

Skolan i fokus i budgetdebatt: "en dålig årgång"

2010-06-22T23:50:00.007+02:00

"Det finns faktiskt dåliga årgångar"

Kristina Klempt, folkpartistisk lärare i Upplands Väsby, förklarade i gårdagens budgetdebatt varför skolresultaten i kommunen blir sämre.

Med det sammanfattade hon i en mening sin och alliansbrödernas syn på eleverna: det är elevernas fel, inte skolans, inte politikens, utan elevernas fel om man inte når målen.
I Upplands Väsby är det var tredje elev i nian som inte klarar skolans mål. I Sverige är det var fjärde, två sorgliga resultatsiffror som alltså avfärdas med orden "en dålig årgång". Jag hävdar att det är nedskärningarna som leder till sämre resultat, färre vuxna, mindre tid per barn.

Jag tycker vi alla har en självklar skyldighet att göra vad vi kan för att hjälpa alla elever också de elever som av skilda skäl behöver extra stöd i skolan för att de ska kunna nå skolans mål.

Dessutom meddelade hon, och jag måste säga att jag häpnar över resonemanget - att man måste satsa i förskolan "för att det tar tid" - och att det är försent att göra något åt de elever som nu går i nian eller i gymnasiet och inte klarar skolan. Man måste göra både och. Men hon och hennes alliansbröder gör ju varken eller.

Kristina Klempt gjorde en hänsvisning till Haninge som lyckad skolkommun.
Jag kollade uppgiften när jag kom hem. Det visar sig att i Haninge får var tredje barn inte plats på den förskola de söker till. De har större barngrupper, färre lärare, och färre vuxna per barn i förskola och i skola än Upplands Väsby, enligt Skolverket. Skolresultatet (SALSA) är de tre senaste redovisade åren sämre än snittet i övriga Stockholm.
Så mycket var den så kallade skolsatsningen i Haninge värd.

Nedskärningarna i skolan och i förskolan i Upplands Väsby har gjorts smygvis, stegvis. Precis som i äldreomsorgen där gamla i kommunen numera tvingas räkna efter om minutrarna räcker till att be om hjälp med en dusch.

Om inte vi har råd att satsa på våra barn och våra ungdomar, och våra skröpligaste, då har vi inte heller råd att satsa på vår egen framtid.
Det är enkelt:
alternativet till att satsa på barn och unga är att inte göra det, och alla vet vad som händer då, det går åt skogen.

Idag är var fjärde ung utan arbete. Varannan ung i Stockholm är utan bostad. Är orsaken till det också en dålig årgång?

Det må vara finanskris, men den riktiga krisen är den att vi har skapat ett hårt samhälle där det anses att vi inte har råd att satsa på barn och unga.
Ett sånt samhälle vill inte Sveriges unga ha och inte jag heller.

budgetdebatt i Väsby

2010-06-21T14:16:00.001+02:00

Vi tar förnyelse och föryngring in i fullmäktigedebatten"

Skop: rödgröna leder med sex procentenheter igen

2010-06-19T08:57:00.004+02:00

Det går lite inflation i opinionsundersökningar kan man tycka, så snart bryr vi oss antagligen inte längre. men jag blir lätt matt att svenska medier konsekvent försöker redovisa alla mätningar till alliansens fördel. Sveriges Radio P4 här till exempel borde skicka sina reportrar på grundkurs i samhällskunskap. Dagens eko också. Och SVT. Alla citerar TT men det fritar inte redaktionerna från ansvaret att göra en självständig, kritisk bedömning. Som de alltså avstått i detta fall när de redovisar dagens Skop-undersökning.

Skop idag redovisas som att det av moderaterna ledda allianslaget leder. Det hade ju varit sant om småpartier hade fått inträde i riksdagen, men man måste ha minst 4 procent av rösterna för att alls komma in.

Det som Skop visar idag i ännu en mätning är en allians där både kd och c ramlar ur riksdagen, dvs båda partierna ligger nu under fyra procents-spärren. SD kommer inte heller in.

Det rödgröna laget leder alltså med 46,7 mot alliansens 40,7, dvs sex procentenheter, precis som SCB spådde häromveckan med väsentligt fler tillfrågade än lilla Skop.

Däremot är det tankeväckande att moderaterna ökar så kraftigt i den här undersökningen, och att S backar motsvarande mycket. Det finns anledning till lite självrannsakan för S, eller rättare sagt; valspurten kommer antagligen att bli mycket jämn och vi som hejar på rödgrön reda har mycket jobb kvar att göra!

M 34,0 (30,3).
FP 6,7 (6,0).
C 3,8 (5,0).
KD 3,6 (4,0).
S 30,4 (33,7).
V 5,3 (5,8).
MP 11,0 (10,9).
SD 3,5 (2,9).
Övriga partier 1,7 (1,4).
Åtta procent angav ingen partisympati.

(F.ö. kan man alltid lita på stureplanscentern. Nu är de för kärnkraften, mot glesbygden och mot datalagringsdirektivet som de nyss röstat igenom. I centern är det numera kort halveringstid på åsikterna. Det börjar smitta av sig både på medlemsantalet och väljarstödet.)

Olja på allas läppar

2010-06-16T06:54:00.001+02:00

Det finns en koppling mellan katastrofer, kapitalism och en sofistikerad form av korruption, den som skapas av kombinationen vänskap, pengar och makt.

Mexikanska bukten 20 april, Deepwater horizon drabbas av en explosision och elva av 130 ombord omkommer.
På 1500 meters djup blåser nu olja rakt ut i havet. 800 000 liter per dag, en siffra som stigit för varje vecka, de senaste uppgifterna talar snarare om 4 miljoner liter varje dag.

Man kan jämföra det med Exxon Valdez, mars 1989, den katastrofen dödade 250 000 fåglar och effekterna märks ännu, 20 år senare. Det totala utsläppet den gången beräknades till 42 miljoner liter. Deepwater horizone har redan släppt ut minst dubbelt så mycket, kanske fem gånger så mycket.

Katastrofen är så omfattande att man inte riktigt vill ta till sig fakta, än mindre klarar att greppa konsekvenserna. En tredjedel av gulfen är avstängd för fiske, ostronbankarna stängda. Plankton, mikroorganismer, småfisk dör, döden sprider sig som bruna strimmor i havet, amerikanarna kallar det giftig chokladmousse.

Men pelikanerna och andra drabbade djur och fåglar är ju det vi ser, hjärtskärande men ibland möjliga att rädda. Men mikroskopiska djur är inte lika gulliga, men helt avgörande för allt liv, omöjliga att tvätta och rädda livet på.
Å ena sidan.
Å andra sidan finns det forskare som säger att mikroorganismerna också växer till sig snabbare, när man en dag fått bukt med oljeläckan, särskilt på varmare breddgrader.

Hur det än är med den saken är troligen katastrofen långt värre än vi vågar förstå. Troligen har vi framför oss en insikt om att en tredjedel av Mexikanska gulfen kommer att ligga död under många år framöver.
Och alldeles oavsett hur BP klarar det kommande dygnet, eller hur Obamas tal till nationen i natt gick - så kommer miljontals fåglar att dö, livet i havet kvävs och tiotusentals människor kommer att tvingas fly från miljökatastrofen - de som inte längre kan fiska för sin utkomst.

Varför?
Pengar kanske?
Oljeriggarna i Nordsjön har dubbla eller flerdubbla säkerhetssystem, men den förra amerikanska regeringen gick med på att tillåta riggar med enklare säkerhetssystem. Nu kryper det också fram rapporter om att BP ska ha manat på arbetarna på riggen att skynda på genom att använda havsvatten istället för en slags lera som mottryck i borrhålet - och därmed åsidosätta säkerheten. Det torde utredas så småningom, men om det är sant kan motivet vara vinst, jakten på pengar, och möjligen ett alltför tillåtande regelverk, alltså politisk flathet.

Lundin Oil.
Man behöver inte säga mer kanske, men jag föreslår att du läser Wolfgang Hanssons artikel i Aftonbladet, han skriver mer nyanserat än många om historien när Lundin Oil kunde utvinna olja i Sudan, därför att regeringen var beredd att tvångsförflytta hundratusentals människor och inte tvekade att mörda tiotusentals som vågade protestera. Jag tror han kommer mycket nära sanningen - Lundin Oil är inte det första och inte heller det sista företaget som tjänat pengar med hjälp av totalitära regimer beredda att bokstavligt talat gå över lik för pengar eller egen vinning.

Finanskraschernas decennium.

Närigheten och girigheten orsakar också det finansiella kaos som griper kring europas ekonomier, en farsot vi inte heller riktigt kan överblicka ännu. Precis som med finanskraschen för bara ett par år sedan är smittan global, bottnar i lån utan tillräcklig säkerhet och krisen betalas som alltid av de redan mest utsatta; de som nu förlorar jobbet i Grekland, i Spanien, i England och i Sverige.

De som spekulerar med ekonomier vinner alltid. Precis som oljan vinner över fisk och fågelliv, till och med människoliv.

Jag träffade en kanadensisk poet, filosof, analytiker, igår, som berättade att han vaknar varje morgon och nyper sig i armen. Han hoppas vakna ur mardrömmen, och då är det inte olja han tänker på, utan klimatförändringarna, miljöförstöringen. Han berättade en historia om en man som går omkring och hoppas att hans barn inte ska minnas hur bra det var när de var små, därför att framtiden måste bli så oändligt mycket sämre när nio miljarder människor ska samsas på ett klot som inte kan föda de sju miljarder vi är strax.

Och jag satt och tänkte på, hur kommer en tillvaro gestalta sig, där allt fler tänker som han gör. Där pessismen och hopplösheten tar över, därför att stranden är avstängd på grund av oljan, fisken inte går att äta eller sjön torkat ut som för den som bor vid Aralsjön. Eller för att de årliga översvämningarna i Europa förvandlat till en vana att hantera, att leva med.

Eller är det så, att naturen själv trots allt har motståndskraft att klara de enorma påfrestningar mänskligheten utsätter henne för?

Och att det goda, givmilda hos människan, trots allt klarar påfrestningarna?

..

Bilden på pelikanerna togs 3 juni och kommer från International Bird Rescue Research Center som publicerat hundratals bilder på den här flickr-sajten.
Kartan är konstruerad med uppgifter från amerikanska NOOA.gov. från början av juni 2010 och det röda området visar var amerikanska mydnigheter har förbjudit allt fiske på grund av den giftiga oljan.

Hur man blir av med spelmissbruk

2010-06-13T19:24:00.002+02:00

Det är inte bara på skoj detta:

Vännerna slår larm att mina Farmville-uppdateringar tar över deras Facebook-sidor och att det där är ett otyg. Jag förstår dem. Det Är ett otyg.

Jag har nu ägnat en halv vår och försommar på Farmville, har tränat upp två hundar, byggt lador, stall, kycklinghus och planterat miljontals ton grödor för att inte tala om alla höns, katter, kossor av olika sorter och väderkvarnar, luftballonger - klick, klick, klick klick. Lite gödsel hos grannen klick klick. En tårta till farmor, klick klick. En tegelsten så är utbyggnaden av stallet klart, klick klick klick.

Och inte blivit ett dugg lyckligare.

Faktum är att sisådär 25 miljoner människor tillbringar sin tid med detta ändlösa klick klick klickande.

På Farmvillebanken har jag nu klickat ihop 1,6 miljoner Farmvillepengar.

Och inte blivit ett dugg lyckligare.

Jag ska nu vid sidan av alla andra total makeover jag ägnar mig åt även gå in för om-programmering. No more Farmville-stuff in my house!

Bara en liten rosplanta till. Klick. Klick.
Och korna måste mjölkas. Klick klick.
Synd om den där övergivna laman, kanske ingen kan ta hand om den? Klick klick klick.

Det är nästan som i verkliga livet. Man klickar omkring och så visar det sig att 1,6 miljoner pengar på banken inte gjorde en ett dugg lyckligare.

Men jag ler varje gång jag ser ett barn som skrattar åt solen. Det är sånt som gör en människa lycklig!

sex procents ledning och 100 dagar till valet

2010-06-10T23:37:00.005+02:00

Gårdagens opinionsmätning bör ha skakat om allianspartierna; sex procents ledning för oppositionen i SCB, som är den traditionella giganten bland opinionsmätningar.
Det är en bra nyhet för oss som vill byta regering, och åter kanske som en betryggande ledning men det finns en väldigt enkel bra regel att följa i alla valrörelser: det är resultatet på valdagen som räknas.

Valet 2010 kommer att bli en oerhört jämnt. Därför räknas varje minut vi kan åstadkomma för att samtala med väljarna, varje möte, varje blogginlägg, varje telefonintervju, varje knackad dörr kan vara det där lilla extra som avgör valet.

Jag är alldeles övertygad om att vi har chansen även i Stockholms län att få till ett regeringsskifte - och det skulle behövas av följande skäl:

I landstinget:
vårdköerna.
enhetstaxa på pendel och tunnelbana

I varenda Stockholmskommun:
bostäder som också ungdomar har råd att bo i
kvalitet i skola och förskola
satsning på de äldsta och på de unga

samt sänkt fastighetsskatt på bostadsrätter och hyresrätter

aha -det trodde du inte?
Jodå - de flesta får sänkt fastighetsskatt med en rödgrön regering. Men visst; i Upplands Väsby finns det 36 hushåll som kommer att få höjd fastighetsskatt. Det är de som har hus taxerade för mer än 4,5 miljoner kronor, som kommer att få betala skatt för den del som överstiger den gränsen.

Men det viktigaste skälet till att vi behöver en ny färdväg är förstås satsningen på jobb. Var fjärde ung går utan fast arbete.

100 000 fler jobb, praktik och utbildningsplatser, varav 40 000 nya utbildningsplatser med bl.a. utbyggd högskola och arbetsmarknadsutbildning
Sänkta arbetsgivaravgifter med sex miljarder riktat till småföretag; generell nedsättning
Stora investeringar i infrastruktur, bostäder och klimatomställning
Konkurrenskraft Sverige med framtidsprogram, turisminvesteringar och forskning

Ungdomarna bör ta makten om framtiden ska ha en chans

2010-06-03T14:55:00.005+02:00

Jag sitter i Ejendals arena i Leksand och lyssnar på unga företagare från 120 länder, vi är totalt 1700 här, hälften är under 35.
Ute lyser solen allt vad den orkar, men härinne märks det att vi sitter i en ishall, det är lite kyligt.

YES (Youth Entreprenuership and Sustainability) har sin femte YES Summit här i samverkan med Tällberg Foundation och temat är miljö och ungt företagande i en svåröversättlig ordlek, Rework the World. Alla problem är hopkopplade, miljöproblem förvärrar eller föder fattigdom och fattigdom skapar miljöproblem. Det värsta med den värsta fattigdomen är osynligheten, den som drabbar hemlösa, var en sanning jag fångade upp igår.
Alltså finns lösningarna i att se de komplexa sammanhangen.

Nyss har en ung man beskrivit sin företagsidé - en liten generator som drivs av pedalkraft. Man cyklar ihop 40 timmars ljus på 20 minuter. Med solenergi som kraftkälla, solceller som teknik, hade det tagit ungefär tolv timmar att få ihop motsvarande energimängd. Affärsidén är att sälja lampor och sedan ladda upp lamporna med pedalkraft för en liten avgift. Ineffektiva spisar som spyr ut 31 ton kolföroreningar per år - per familj - men som kan ersättas av annan förnybar energi som utnyttjar värmen i solen, koncentrerar den med en teknik som kostar - 100 kronor att tillverka...

Skenbart enkelt men i multiplar blir det många jobb, många fler barn som kan läsa läxor, fler mödrar som kan laga mat utan att behöva gå långt efter energi, ved, och fler lösningar som minskar miljöföroreningarna.
En rad konkreta tydliga och oerhört välgjorda presentationer satta i ett större sammanhang passerar revy för deltagare på den här konferensen, och tveklöst föder mötet av olika idén ytterligare fler idéer.

Hela den här konferensen handlar om och andas hopp om dem som är unga nu.
Detta är unga ledare som tagit kommandot över sin framtid i en mycket vidare bemärkelse än yuppiegenerationen gjorde eller vår tids andra ytterlighet med en armé av barbiedockor (av båda könen!) som driver företagande via sina bloggar med det enda synbara målet att bli rik och känd.

Detta är unga som har en idé och eventuellt även förmåga att skapa en miljard jobb och fixa miljön samtidigt, och som inte överhuvudtaget reflekterar över pengar som egen drivkraft - annan energi driver dem.

Men det finns en besvikelse här också och den är viktig att fånga, särskilt i västvärlden och i de mogna demokratierna. Besvikelsen över att demokratin och de politiska systemen kommer till korta när det gäller att lösa mycket svåra problem som miljöförstöring, göra något åt klimatförändringarna, profiteringen på sköra naturtillgångar och climate justice.
Just rättvisa debatteras flitigt. Justice, som kanske mer står för rätt som i rättighet, human rights, global justice, climate justice. Då handlar det inte om korta perspektiv, man måste se i historieböckerna och inse att vi pratar om respekt och kanske kompensation för orättvisor under århundraden, eller åtminstone ett sekel, industrialiseringens sekel.

Här finns en viss underton av uppgivenhet också inför mötet med demokratiska institutioner i vardagen - det finns till och med en underton som säger att demokratiska system som vi känner dem i dag är obsoleta - helt oviktiga - för att lösa morgondagens problem.
Dessa ungdomar tar ansvar ändå, de har en väsentligt vassare definition av personlig moral och gemensamma etiska regler än många politiska ledare i världssamfundet, och en del av dem bryr sig troligen mycket lite om politiska system medan andra som upplevt totalitära systems fasor naturligen ser demokrati - och fred - som en nyckelfråga för utveckling, arbete och god miljö.

Skickligt skissar de uppdraget som är att skapa arbete för alla som medel ur fattigdom och ut i frihet och möjligheter, att stödja företagande på global nivå med miljöförtecken, identifiera och dissekera och analysera de komplexa beståndsdelarna i de globala hoten: krig och väpnade konflikter, korruption, miljöförstöring, fattigdom och ökande klyftor i världen, befolkningstillväxten, urbaniseringen, energibrist och vattenbrist och klimatförändringarnas konsekvenser.

Så kan nog en samling i det godaste av syfte i sig bära ett frö av en utmaning av, jag vill inte kalla det hot mot, dagens demokratiska system. Just nu pratar en ung man från Bangladesh från golvet, och han ställer den svenska regeringen, till svars för att Vattenfall inte investerar i hans hemland för förnybar energi istället för kolkraft i Europa. Med det inledande konstaterandet att utrikesministern sköter utrikespolitiken men energiministern sköter energi och de två möts inte när västvärldens länder resonerar om tillväxt i utvecklingsländer.
Och nu brer en ung kvinna från Uganda på med en till bredsida - varför investerar inte Sverige och andra rika länder på tillverkning nära marknaderna i Afrika - istället för i Kina, USA eller andra länder? Men hon får, förutom ett inte särskilt förpliktigande men försök till inkännande svar från podiet, mothugg från golvet:
- Vi i Afrika har entreprenörer, det är ingen brist på kunnande, på initiativkraft, men på kontakt med marknader. Ge oss en garanti om en leverans till Europa så har vi företagare i Afrika som kan leverera...
Det behövs fler mäklare som binder ihop lokala tillverkare, stora företag och lokala marknader. Ett till långvarigt askmoln kan möjligen åstadkomma just det, när luftburen transport fördyras och försvåras.

Och slutligen en europé i samma ämne som pekar på konsumentmakt som drivkraft för att tvinga fram miljövänlig energi på hotell, restauranger, affärer, företag eftersom han identifierat att politiken inte kan, eller inte vill, göra något utom möjligen reglera skatter som styrmedel för förnybar energi. Markanden styr, men kan konsumenterna styra marknaden bättre än politiken?

En till detalj har slagit mig.
Hälften av deltagarna är kvinnor. Kunniga, tydliga, unga kvinnor från hela världen som talar högt och tydligt. Ingen tycker det är särskilt märkvärdigt, utan snarast självklart och inte ens värt att nämna, och i sig illustrerar att världen är stadd i förändring. (Vi i Sverige nog ska vara lite försiktiga när vi slår oss för bröstet att vara jämställda, jämlika och särdeles moderna. Vi har en hel del arbete kvar härhemma att göra på alla plan.)

Det finns hopp.
Men då måste ungdomen ges utrymme att ta över ansvaret. Även för att vårda och utveckla demokratin.

För er som nu tillhör min generation, 60-talister och 50-talister - det finns nog lite hopp om oss också. Just nu står norska Statkraft på scenen och berättar om en ny teknik för att bygga kraftverk som alstrar energi ur osmotiskt tryck, (länk till en artikel i DN i höstas om tekniken) av mötet saltvatten-sötvatten.
Men medan jag skrev det här har ofattbara mängder olja, 35 000 liter eller mer varje timme, pumpats ut i Mexikanska Golfen och en fasansfull insikt börjar sprida sig.
Vad händer om det inte går att stoppa?

Mannen som prutade nio miljarder

2010-06-01T23:48:00.004+02:00

Ilja Batljan heter socialdemokraternas kandidat till nytt landstingsråd i Stockholm.

Han ställde till med ett sjuhelsikes liv kring upphandlingen av nya Karolinska sjukhuset och det var väl tur det för oss som betalar skatt i den här regionen.

Ilja lyckades kapa kostnaden med nio miljarder kronor. Nio miljarder, nio tusen miljoner kronor - bara på räntekostnader. ABC-nytt berättar hur det gick till här.

I valet mellan en politiker som vet hur man prutar nio miljarder på sjukhusbyggen och en hel drös allianspolitiker som inte kan den konsten så väljer jag lätt Ilja.
För jag vet vad han vill använda pengarna till istället för till onödiga räntekostnader: till bättre kvalitet i vården.

Dagen då den europeiska solidariteten med Israel sköts ihjäl

2010-05-31T12:09:00.007+02:00

Författaren Henning Mankell, riksdagsledamoten Mehmet Kaplan (MP), Bo Forsberg från den kristna biståndsorganisationen Diakonia, den svenske religionshistorikern Mattias Gardell, den svensk-israeliske konstnären Dror Feiler, den tidigare socialdemokratiske riksdagsledamoten Mariam Osman Sherifay från Sundbyberg, läkaren Victoria Strand, Henry Ascher, Ulf Carmesund och Edda Manga.

Alla ovan uppräknade finns med ombord på någon av de båtar som ingår i den konvoj "Ship to Gaza" som beskjutits av isralisk militär. Enligt mediauppgifter idag vid lunchtid, dödades 19 volontärer i tidigt i morse. Bordningen av det turkiska skeppet där skotten föll tycks ha skett på internationellt vatten.

Konvojen var på väg till Gaza med framförallt byggmaterial. Israel har isolerat Gaza och dess befolkning trots omvärldens fördömanden, efter kriget. Ett 100-tal engagerade människor från hela Europa ville med sina kroppar som sköld bereda väg för återuppbyggnad, samtal, försoning och solidaritet.

Det är vid tillfällen som detta som det krävs både mod och resning för att inte hatet ska slå rot och det gäller att urskilja de som bär ansvaret, det fulla ansvaret; Israels politiska ledning torde i och med detta stå helt utan stöd från Europa och USA. Men så reagerar den regim som gått vilse i folkrätten och förirrat sig in på maktspråkets, den självgoda fullkomlighetens och våldets väg när omvärlden söker dialog, försoning och respekt för alla människors lika värde.

Fan.

Mina tankar till alla oroliga anhöriga och vänner som nu väntar i ovisshet om vad som hänt, i synnerhet till kamraterna i Sundbyberg. Och en orolig tanke även till de judiska församlingarna i Europa som inte har något överhuvudtaget med detta illdåd att göra. Måtte nu solidaritetstanken orka omfamna alla.

Att MUF har en ordförande bosatt på en annan planet visste vi redan, men idag tar han priset:
"Det är bra att skeppen inte kommer fram och ger legitimitet åt Hamas, som förtrycker befolkningen på Gaza. Det har beskrivits som en humanitär aktion men det är en politisk aktion som syftar till att skapa en konflikt." säger han enligt TT och Dagens Eko.

Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin använder däremot exakt samma ordval för att beskriva händelsen; "fullständigt oacceptabelt".

Konsten att sparka chefer

2010-05-28T07:22:00.001+02:00

Jag kommer hem till villervalla. Utanför kommunhuset är demonstrationståg får jag höra. Oppositionsrådet Leif Berglund är ute och pratar med ledsna och arga kommunanställda, alliansen har plötsligt inte lust att ställa upp på led och le in i kameran för lokaltidningen - de gömmer sig.

Det beror på att en av förvaltningscheferna just fått sparken. Demonstrationen handlar om att försvara en populär chef, chefen för Väsby Välfärd som det kallas nuförtiden: den kommunala delen av vad som finns kvar efter privatiseringsvågen i Upplands Väsby.
(På kommunens hemsida finns inte ens en länk till den egna kommunala verksamheten men däremot till ortens företagare, lysande...)

Facket cirklar av någon anledning att vi sossar skulle vara delaktiga i beslutet, det är inte sant. Detta får verkligen alliansen ta det fulla ansvaret för.
Däremot är det sant att denne förvaltningschef aldrig fick en chans att kunna föra sitt projekt i hamn. Hela uppdraget var troligen från början orimligt - obefintligt eller otydlig styrning, inga konkreta mål att arbeta med, flytande och oberäkneliga finansiella förutsättningar och en förvaltningsstab bestående av en ekonom och en assistent.
Jag skulle vilja möta den företagsledning som sköter ett företag med 1200 medarbetare och en omsättning på 800 miljoner kronor men under kraftigt krympande ekonomi, med stöd av en ekonom och en assistent, på sistone förstärkt med en controller och ännu en assistent. Jag förstår om det är svårt, eller omöjligt.

Möjligen kunde han insett det och tackat nej till jobbet, men ansvaret vilar hos kommunstyrelsen moderate ordförande Jan Holmberg, och hans partivän Jan Eckert, ordförande i produktionsutskottet - ingen av dem har klarat den politiska styrningen och ingen av dem tar ansvar för verksamhetens kvalitet eller att ge rimliga förutsättningar för Väsby Välfärd. Ibland får man en känsla av att de önskar att hela den kommunala verksamheten ska gå i putten.

Att kommundirektören inte kommer ned och pratar med demonstranterna förstår jag, det är inte han som tappat förtroende för denne kommuntjänsteman. Det är naturligtvis politikens ansvar, men de hukar och smiter ut bakvägen.
Alliansens så kallade ledare gör så här. Och alliansen har inte haft ryggrad att möta protesterna under hela mandatperioden - protesterade föräldrar, hyresgäster, elever, lärare, skolledare, båtklubbsmedlemmar, idrottsföreningar, handikapprörelsen, pensionärsorganisationerna, oppositionen, facken - alla avfärdas som "intressegrupper". Nu sällar sig ännu en grupp till raden avfärdade intressegrupper, kommunanställda som vill behålla sin chef och undrar varför han fått gå.

I vår kommun är det tredje gången på lika många år som förvaltningschefer fått sparken och varje gång har det gått till på ungefär samma sätt.
-Tack för kaffet. Ajö!

Därför är jag inte alldeles förvånad när jag först läser en artikel i Newsmill, och därefter cirka tolv timmar senare kan iaktta att Sida fått en ny chef via TT som flashar om saken i min telefon - samma dag som villervallan i Upplands Väsby briserar.

Missförstå mig inte.
Jag tycker att bristande förtroende för en hög chefstjänsteman är tillräckligt skäl för både kommunpolitiker och regeringspolitiker att byta chef. Saknas förtroende är det svårt att samarbeta med den som förväntas verkställa de politiska besluten. Men man kunde förvänta sig att själva sparkandet av chefer sker på ett civiliserat sätt. Man ska vara rädd om människor, alla människor.
För risken är ju att man tystar andra chefer, och att medarbetare blir rädda så att ingen längre vågar slå larm över oegentligheter, felanvändning av skattepengar eller när kvaliteten i vård, omsorg och skola brister allvarligt.

PS. Sent på kvällen fångar mitt öra att det pågår en viss ryktesspridning kring denna sparkade förvaltningschef. Jag utgår från att den moderata kommunledningen genast går ut och tar avstånd från prat bakom ryggen på ännu en sparkad före detta chef. Och jag utgår från att de inte alls har med saken att göra.

Vad centern borde göra med sina miljarder

2010-05-15T10:32:00.007+02:00

Centerpartiet går från klarhet till klarhet.

1. Ni minns kanske Maud Olofssons förslag att man skulle få dra av skatt för att gå ut med (någon annans) hund, så kallat HUT-avdrag? Och att "bara fantasin sätter gränser för vad man borde kunna få dra av skatt för".

2. Nu kommer CUF med sin kampanj "Knulla facket forever" som man skulle kunna förledas tro är ett ondsinnat och lite studentikost anslag från en eller annan partimotståndare som förivrat sig, men det är det faktiskt inte. Läs alliansfritt! Huvudbudskapet är det välformulerade "Arbetsmarknaden är ett jävla skämt" och det kan man stundtals tycka när man hör somliga representanter för Svenskt Näringsliv uttala sig.

Den gamla folkrörelsebaserade partiet har helt flipprat ur kan man tro, eller möjligen infiltrerats av krafter till höger om högern, men kanske orsaken är väldigt mycket enklare:

Centern sålde ju alla sina tidningar för ett par år sedan för 1,8 miljarder kronor (!) och blev kolossalt rika.
Men slutade läsa.

Kanske Centern skulle starta lite studiecirklar för en del av sina pengar och fortbilda medlemmarna, och sina politiska ledningar, i några grundläggande ämnen som familjeekonomi, demokrati, historia och svenska språket?

Nä förresten, gör inte det.
De centerpartistiska sympatisörer som tror på att vi måste satsa på utbildning och småföretagarna för att skapa jobb, som tror på demokratiska värden, allmän hyfs i det politiska samtalet och ordning och reda på ekonomin kan rösta på oss istället. Då vet de vad de får, istället för clownnäsor, svordomar och Maud Olofssons fria fantasier.

Du regerar - så gör nåt!

2010-05-11T00:12:00.003+02:00

Man kan antagligen tycka vad man vill om debatten mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt i söndagens Agenda.

Men slutrepliken från Mona Sahlin står sig:
-Du är inte i opposition, du regerar. Så gör nåt!

Hejdå, trevligt att träffas...

2010-05-01T23:27:00.003+02:00

Mikael Wiehes nya låt som inte spelades på första maj. I år.
Hejdå, trevligt att träffas...

Ensam är stark
Den starke är fri
Framtiden skapas
av en fri individ
Högeralliansen
har en klar strategi
Sverige ska delas
i fattig och rik

Borg och Reinfeldt
har bildat ett jobbarparti
De’e enkelt, säger dom
dom som jobbar är vi
Fast gamla och sjuka
kan gott hugga i
Vi hjälper dom gärna
med en glad melodi

Hej då, trevligt att träffas
Hej då, trevligt att träffas
Hej då, trevligt att ses
Men nu måste jag dra
De’e så mycket man ska
Vi träffas nog inte igen

(Hela texten här)

Första maj - vårt tåg är 90 mil längre än alliansens...

2010-04-30T20:54:00.007+02:00

På arbetarrörelsens högtidsdag 1 maj manifesterar vi på traditionellt vis i Suseboparken, vi som bor och lever i Upplands Väsby.
Klockan 10 samlas vi där! Välkomna! Och annars ses vi inne i stora tåget i Stockholm klockan 14.

Huvudtalare i Upplands Väsby är LO:s avtalssekreterare Per Bardh.

Danne och Pekka spelar och har även i år med sig sönerna Jonas och Peter, "arvingarna". Bra musik alltså!

Oppositionsrådet Leif Berglund talar förstås också och så även Azadeh Rojhan Gustafsson som är Upplands Väsbys kandidat till riksdagen.
Musik och sång och korv och kaffe bjuds det på förstås.

Efter vårt eget firande åker vi tillsammans in till det stora tåget. I år har vi ordnat med gratis buss raka spåret in till det stora tåget, tillsammans med våra vänner från Sigtuna - så passa på att åka med! I år vill vi bli riktigt många!
Bussen går 12.45 från Upplands Väsby station.

Och vänner, sympatisörer, ni som också undrar om det inte kunde vara annorlunda:
Vi tågar i år med åtta procents försprång. Men eftersom Kd nu ligger under fyra procent och alltså skulle åka ut ur riksdagen om det vore val idag, så är försprånget just nu egentligen 12 procent. (Synovates undersökning på fredagen.)

Vårt tåg är därmed 90 mil längre än alliansens, givet att våra väljarsympatisörer tågar en och en med en meters mellanrum.

...
Vad blir Åsa Torstenssons kommentar på det?

Har Mats Odell slutat slå sin fru?

2010-04-27T22:32:00.005+02:00

Det röd-gröna laget har börjat presentera sina förslag. Höghastighetståg. Rot-projekt i miljonprogramområden som skapar bättre miljö och jobb. Satsa på utbildning för unga. 12 miljarder till kommunerna, alltså vård skola och omsorg.

Regeringen står lamslagen. Det är då man svär lite så märker kanske ingen att man står där avklädd, svarslös, tagen på bar gärning, ordlös.

Svenskt näringsliv Urban Bäckström är åtminstone trovärdig när han dundrar:
"Chockerande" om att förslaget att införa en form av skatt på förmögenheter som spenderas på till exempel parfym, sprit och lyxbilar.
(Vilket ordval använder Urban Bäckström för att beskriva landets ekonomiska utveckling 2009 på minus 4 %. och ökning av arbetslösheten med 100 000 personer? Inte "chockerande" i alla fall.)

Pengarna kommer bli en del av finansieringen av de tolv miljarder som S-MP-V vill satsa på kommunerna, alltså vård, skola, sjukvård och omsorg.

Det är den satsningen Odell, kommunminister Odell, talar om när han argumenterar: "Tobleronepolitik".
En gubbsjuk retorik som legat och dammat i en mycket unken garderob.
Same same, but worse. Jag som trodde Odell var en hedersman med sitt driv att försöka föra en värdegrundsdebatt för svenska myndigheter. Alltså, kära söta, finns det överhuvudtaget ingen intellektuell kapacitet kvar i det där blå laget?

Några uttalanden till från det där gänget:
"För att minska klyftor måste man öka klyftorna"
Finansminister Anders Borg.
(Svar på Mona Sahlins larm om att klyftorna i Sverige ökar kraftigt.)

– Människor ska veta att det blir otroliga kostnadsfördyringar och att man inte får nåt av den valfrihet som de säger sig vilja stå för.
(Maud Olofsson om förslaget att satsa på höghastighetståg. Fördyringen som C kallar otrolig - 2000 kronor per år - råkar vara samma summa som det höjda priset på SL-kortet som ju C drivit igenom.)

-Det är en salig blandning. Några är sjuka, några sitter hemma och spelar TV-spel förmodligen, och några reser. Det är svårt att få grepp om dem.
Arbetsmarknadsminister Littorin om ungdomsarbetslösheten som har ökat kraftigt. Nu vill Littorin ta i med "hårdhandskarna" eftersom han fått för sig att ungdomarna spelar dataspel istället för att söka jobb.

Håller du med? Är det så att 100 000 fler nu än i september 2006 fuskar för att få - socialbidrag. För hälften av de 460 000 som är arbetslösa saknar a-kassa idag.

Därav rubriken. "Har du slutat slå din fru Mats Odell?"
Den är på samma nivå. Är det verkligen en sådan debatt-ton regeringen eftersträvar som svar på människors oro över framtiden? Otroligt.

Jag är lika chockad som jag blev när jag fick veta om Carl Bildts inblandning i Lundinaffären, om Reinfeldts barnflicka och om skandalen med Maud Olofssons konkurs.
Nej jag ljög nu. Jag blev inte chockad alls, men en smula förvånad kanske.

I sammanhanget känns plötsligt Beatrice Asks förslag att skicka färgglada kuvert till Misstänkta Sexualförbrytares Familjer som en intellektuell höjdpunkt.

Valupptakt och distriktskongress i medvind

2010-04-18T10:11:00.003+02:00

Svenska dagbladets Sifo idag berättar att opinionen stabilt ger oss i det rödgröna samarbetet en ledning före högeralliansen.

Vi leder stabilt, har gjort det under det senaste året, men vi behöver jobba hårt för att ta hem en valseger i höst och allra mest här i Stockholm. Men förutsättningarna är ändå bra. 1-0 när det närmar sig slutspel är bättre än omvänt, men ledningen är knapp. Valet riskerar bli en rysare...

Här i Kista samlas nu under helgen några hundra socialdemokrater från Stockholms län och Stockholms stads arbetarekommun - för första gången samtidigt - i parallella kongresser med gemensam valupptakt senare i eftermiddag.

Men Sifo-mätningen pekar på att valet kan bli en rysar4e ur en annan aspekt. Därför är det dags att upprepa det som Mona Sahlin i ett jättebra och stimulerande tal sade igår om Sverigedemokraterna:
Vi socialdemokrater kommer aldrig nånsin, aldrig nånstans, försätta oss i ett läge där vi gör oss beroende av Sverigedemokraterna.

Det hade varit klädsamt om också det största partiet i den högerledda alliansen hade gjort samma tydliga deklaration, Men det kommer knappast att ske. Reinfeldt riskerar ju hamna i ett läge där han gör just detta - sig beroende av Sverigdemokraterna.
Så blir det ju när makt är viktigare än demokratiska principer, och så blir det ju när system blir viktigare än människans behov.
Sänkt skatt trumpetas det från moderat håll, moderaterna kongressar också i helgen på sina kommundagar. Ännu mer sänkta skatter alltså.
Vi sossar pratar däremot om att köerna till vården i Stockholm har fördubblats under Filippa Reinfeldts tid, till exempel och att det går att göra något åt det.
Att det har blivit dyrare att åka kollektivt i Stockholm. Att bostadsbyggandet rasar och att bostadsbristen samtidigt rusar.
Att ungdomar i Stockholm inte får ens praktik, och att ungdomsarbetslösheten åker i höjden även här, i huvudstaden.
Att vi i Stockholm har fått ett system som gör att den som har råd med en sjukförsäkring för barnen får gå före i kön, även i de av skattemedel, offentliga sjukvårdsinrättningarna. Detta samtidigt som resurserna till barnsjukhus som Astrid Lindgren minskat vilket leder till stress, felbehandlingar, köer.
Ett konkret exempel på misshushållningen av resurser: I Rinkeby har antalet medarbetare halverats, samtidigt som ju folk inte blivit färre eller friskare - och det samtidigt som mer resurser styrts över till Östermalm.

I veckan träffade jag en man med ont knä. Han hade väntat i tre veckor nu på besked om han skulle kunna få en läkartid.
Det är detta vi talar om. Konkreta åtgärder för att göra något åt sjukvårdsköerna.

Alliansens värsta tavlor

2010-04-15T17:12:00.004+02:00

Vad är nu detta för nåt då?
Jo en liten lista utan inbördes ordning till inspiration för det lilla invigningsevent vi anordnade i afton i Upplands Väsby - nämligen invigningen av valcentrum. Mikael Damberg invigningstalade, klippte band, vi bjöd på mingel och snacks och så en taveltävling.
Den lite hastigt hopskrivna listan nedan var en inspiration till tävlingen "Alliansens värsta tavlor". Tavlorna kan nu ses utställda på Optimusvägen 12A i Upplands Väsby.
Vann gjorde tavlan som föreställer en man utanför ett gallerförsett fönster, "Utanförskap".

Så nu är valcentrum invigt och tanken är att där kan man träffa socialdemokrater, eller helt enkelt ramla in om man vill hjälpa till med valarbetet. För valrörelsen börjar - nu! Vi är ute och knackar dörr och vi ringer telefonsamtal och försöker hitta många andra möjliga sätt att berätta vad vi vill göra istället. Vi är helt enkelt en aning otåliga för - ja, se listan nedan.
Vi kan inte vänta längre! Vi börjar valrörelsen nu! Häng gärna med. Här kommer bilderna!

Jessica Helmersson och Ibrahim Abdallah kommer att vara regionansvariga och valcentrum norr servar socialdemokratiska sympatisörer i flera grannkommuner:
Sigtuna, Sollentuna, Norrtälje, Åkersberga, Vallentuna, Täby, Vaxholm.

Alliansens många tavlor
1. Jobb mot utanförskap Resultat: 460 000 arbetslösa=100 000 fler än hösten 2006
2. Bostadsgaranti infördes 2007. EN enda i hela landet har utnyttjat garantin
3. Jobb istället för bidrag. 35 000 utförsäkrade från sjukförsäkringen vid årsskiftet fick sänkt stöd med flera tusenlappar per månad oavsett sjukdom.
4. Vårdnadsbidraget. I Upplands Väsby har totalt 79 personer utnyttjat bidraget sedan det infördes varav 5 procent män.
5. Bygg 300 bostäder varje år i Upplands Väsby. 2009 bästa året hittills - 130 lägenheter.
6. Lyssna på medborgarna 5 personer kommer till medborgarpanelen – där ”lyssnar” man, men när 60 kommer till möte i protest mot utbyggnadsplaner i Kairo, då lyssnar man inte. Eller när föräldrarna i Södervik ber om hjälp. Eller när hyresgäster protesterar mot utförsäljningen av deras bostäder. Då är det "särintressen" som avfärdas av alliansen.
7. En skola där man lära sig: Var tredje ungdom i nionde klass i Upplands Väsby har inte uppnått mål. Var femte har inte betyg för att kunna söka till gymnasieskolan.
8. Ökad valfrihet i skolan: Avknoppning till rektorerna gör att föräldrarna inte kan bli av med dåliga rektorer som äger sin skola.
9 Avknoppningar, utförsäljningar: Ta vinsten av försäljning av Väsbyhem till skattesänkningar – domstolen sa nej.
Dela ut förskolor och skolor för en symbolisk summa – domstolen sa nej
10 Demokrati och inflytande. Före 2006 hade allmänheten insyn i alla nämnder. Nu är följande möten stängda för allmänheten:
• Kommunstyrelsens produktionsutskott, ansvarar för all kommunalt driven verksamhet i förskola, skola, gymnasieskola, vuxenutbildning, hemtjänst etc
• Kommunala handikapprådet.
• Kommunstyrelsens stöd – och processutskott
• Kommunstyrelsens arbetsutskott
• Plan och miljöutskottet
• Kultur och fritidsnämndens arbetsutskott
• Social och äldrenämndens arbetsutskott
11. Sänkt skatt: Alliansen har sänkt skatten med 100 miljarder. Har du märkt det? (Hälften av befolkningen struntade man i - pensionärerna.)
12. Jobben Ungdomsarbetslösheten sept 2006: 19,9 % Ungdomsarbetslösheten jan 2010: 27 %
Långstidsarbetslöshet bland unga har tredubblats.
13. Utanförskapet. Det som alliansen kallade för utanförskap omfattade 17,6 procent av befolkningen strax efter valet 2006. Nu: 19,1 %. (Jan 2010)
14. Privata dagmammor. Bo ”Svängdörren” Callerhorn (M) startade ”dagmamme-företag”. Företaget har nu gått i konkurs. Bo var också ordförande för Barn- och utbildningsnämnden som bland annat beslutade om skolpeng och förskolepeng.
15 Ordning och reda: Vilka mål har alliansen? Hur har det mätt de målen? Vem beslutar om vad?
16. Nedläggningen av fritidsaktiviteter för funktionshindrade. Sparar 240 000 kronor vilket motsvarar 1/3 öre på skatten eller cirka 10 kronor per år per skattebetalare i Upplands Väsby.
17 Justitieministern får en idé: Ville skicka färgade kuvert till brottsmisstänkta för att omgivningen skulle se ”vad de ha för grannar”.
18. Alliansoppositionens valplattform i Sigtuna: --------------------------------

Betraktelser från fjällvidden

2010-03-31T13:58:00.002+02:00

Man har tid att tänka efter på påsklovet. Tiden på fjället går åt till att skotta snö, smälta snö till diskvatten, hämta dricksvatten ur brunnen nere på fjällsluttningen, bära in ved, skotta mera snö och sen är det dags att laga en eller annan mat och lösa ett par världsproblem med släkt och vänner.
Sen går man och lägger sig lite för sent, sover lite för länge och så börjar allt på nytt: skotta snö, smälta snö till tvättvatten, bära ved osv.
Däremellan hinner man också åka skidor om man vill.
Stressmomenten består i sånt som att bredbandet häruppe snarare är smalband. Att telefonen inte ringer (haha, utom räckhåll!) och att man inte kan uppdatera Facebook varje kvart. Och att man får skäll av grannarna i Farmville för att gården förfaller och de virtuella djuren inte har blivit matade, borstade, mjölkade, äggen inte plockade och åkrarna har vissnat.
Den högst verkliga katten, the IRL-cat, däremot är på rymmen. Vår förra granne har tagit hand om henne, men nu sms:ar de nya husägarna och undrar om vår katt möjligen är på vift. Hon har klivit in i sitt gamla hus som om hon ägde det. Och det gör hon ju, katter är såna. Det finns de som tror att man kan äga en katt men det kan man inte, men en katt kan äga hus. Många hus.
Ja, svarar vi katten är på vift. Hon ska vara det. Släng ut henne, hon ska vara hos grannen.
För katten spelar detta nu mindre roll, båda husen är hennes i princip. Plus fjället, men här är det för mycket snö för henne så här års.
Det finns de som tror att man kan äga träd också, men det kan man inte heller. Träden här på fjället lever sitt eget och nu har de bestämt sig för att börja vandra uppåt och det märks extra tydligt i snön.
Vi bor plötsligt i början av en skog, vi som bott på vidden alla tider får börja tukta skog. Men skogen ger sig inte, den vandrar obevekligt vidare uppåt. Sakta men mycket säkert tar den sig uppför fjället. Det beror på klimatförändringarna säger jag. Det beror på att getterna inte betar här längre, svarar maken. Sen träter vi om det en stund.
I princip har vi båda rätt och både getternas frånvaro och trädens närvaro bottnar i en förändring som märks allra tydligast där allt annat också går långsamt. Som på fjället.
Den där förändringen som består i att vi alla under en generation har fått lite bättre uppe – vi har råd med solcellspaneler och våra kläder är lite finare och skidbindningarna alltmer avancerade. I år har byalaget gått ihop om en pistmaskin, den skapar perfekta skidspår hela vägen upp till stenen där vi vilar och kanske grillar korv innan färden går nedåt, hemåt. Förr gick idrottslaget upp de där löporna inför varje påsk för fot. Eller så gjorde man spåren själv. Nu konstaterar vi att fjällskidor är lite för breda för de där nya fina spåren som pistmaskinen gjort.
Sen när vi kommer hem och ner från fjället är våren redan här och perspektivet förskjuts igen;
Igen ska jag oroa mig för det faktum att pengarna till skola och förskola bara krymper samtidigt som allt fler barn i min omgivning behöver allt mer hjälp. Som de inte kan få i det nya, kalla borgerliga Sverige där sänkta skatter är viktigare än barn, katter och träd.
Sakta kryper träden uppför sluttningarna. Och sakta kryper en ny kyla in i ryggmärgen.
Man kan inte äga en katt. Man kan inte äga ett träd. Men man kan inte heller äga ett barn. Detta är mycket viktiga saker att veta om katter, om träd och om barn.

Fotnot: dikten ”En barnvisa för vuxna” skrevs av Berndt Rosengren och går så här i original:
Man kan inte äga en katt
Det finns dom,
som tror att man kan

Man kan inte äga ett träd
Det finns dom som tror att man kan

Man kan inte äga ett barn
Det finns dom som tror att man kan

Detta är mycket viktigt att veta
Om kattor, om träd och om barn.

Nu kommer tidningen...

2010-03-04T23:53:00.000+01:00

I morse sov jag på hotell så jag hörde inte smällen i tamburen.
Men när jag kom hem låg den där på köksbordet; Svenska Dagbladet hade inte bara kommit, i sällskap med DN, utan åtgärden att få hit tidningen följdes av inte mindre än två kontaktskapande av åmnger drypande relationsuppbyggliga samtal från kundrelationer på Svenska Dagbladet. De hade en oerhört invecklad historia om hur det kom sig att allt hade blivit så fel, jag är inte riktigt säker på att jag förstått den. Eller bryr mig särskilt mycket heller eftersom den oavsett hur förklaringen lyder i något led måste ha byggt på att "någon" ansett att ansvaret låg på kunden att SvD inte hittade fram med tidningen. På fyra veckor.

Klokt nog ringde de maken, jag hade antagligen inte varit så nådig...

Nu får vi se om tamburen smäller i morgon bitti.

If so, kan man ju återuppta debatten med ledarredaktionen på samma tidning, det är mycket roligare än tramset med relationsskapande medarbetare på kundservice.

Svenska Gonattbladet

2010-03-01T23:01:00.005+01:00

Detta är en klagovisa om svårigheten att få Svenska Dagbladet att ta sitt ansvar och skicka tidningen jag betalat ganska dyra pengar för.

Familjen har ju alltså flyttat efter en månad som bostadslös. Inte hemlös men bostadslös. Man begär uppehåll i tidningsutdelandet och byter adress.

På dag ett den första morgonen i nytt boende damp Dagens Nyheter ned i brevlådan. Man tackar.
Den delas nu punktligt ut varje morgon, oavsett om det blåser småjävlar ute och är 30 minusgrader så kommer Dagens Nyheter.

Men inte Svenska Dagbladet som rimligen utdelas av samma tidningsbud i resten av landet men inte på denna förortsgata.

Efter en vecka gör jag ett första försök att kontakta Svenska Dagbladets prenumerationsservice via internet, för att berätta att den kommit på villovägar. Men...man har inte kundnumret, så då var det kört den kvällen. Kundnumret ligger längst ned i en kartong, att aldrig mer återfinnas troligen. Förr räckte det med namnet, tänker jag och ger upp försöken att via hemsidan reklamera tidningen.

Efter ett par dagar hittar jag en annan lämplig sida att kontakta Svenska Dagbladets prenumerationsservice på, även utan kundnummer. Jag skriver e-brev. Förklarar att jag inte fått tidningen och lämnar en epostadress efter mig.

På den svarar herr Goddag Yxskaft efter ett par dagar att:
- Nehej du får inte tidningen för någon har begärt uppehåll i prenumerationen.

Eftersom båda tidningarna samtidigt fått samma besked om uppehåll och ny adress kunde man ha frestats att förlora humöret en smula redan nu, men man beväpnar sig med ett digitalt tålamod och förklarar den nya adressen. Efter två dagar till kommer svaret:
- Budet hittar inte till adressen.

Med det nöjer sig prenumerationsservice.
Inte en telefonsignal, en fråga om hur man hittar hem till oss. Ett beklagande. Ett erbjudande om pengar tillbaka, ersättning, utan korthugget
"Budet hittar inte adressen."

Man stönar.

Så i morse tog jag mig samman och ringde på dagtid till Svenska Dagbladets prenumerationsservice. Lite gammalmodiugt men så är det ju en bitvis vansinnigt konservativ tidning också.
Jag ringer på min väg till jobbet, och har gott om tid trodde jag, en halvtimme minst. När jag är nästan framme en halvtimme senare kommer jag nästan fram i telefonkön.
- Du har nu plats två i kön, tack för att du väntar.
Sen äntligen:
- Du har nu plats ett i kön.
Paus.
och Klick.
Nån lade på luren och gick på kafferast.

Jag ringer igen, något förgrymmad. Trycker argt in knapp ett för "vill du delta i en kundundersökning efter samtalet tryck ett" och sen sju olika knapptryckningar för olika val som betyder at jag vill prata med prenumerationsservice. Är nära att krocka med en stolpe eftersom jag försöker parkera samtidigt.

Nu får jag faktiskt tala med en människa redan efter en kvart.

-Jaha, säger nu denna kvittrande lärka i mitt öra sedan jag noga kollat med henne att Svenska Dagbladet´s prenumerationsservice har rätt adress, berättat att jag nu varit utan tidning i tre veckor, men att jag får DN varje morgon. Och att jag fått ett goddagyxskaft-svar via epost.

- Nu ser jag vad det är för fel!!!
kvittrar Emilia eller vad hon nu heter.
- Budet hittar inte adressen! säger hon och låter triumferande glad på rösten, som om hon kommit på svaret på livets mening och allting.
Jag anar en kandidat till stora humorpriset men hon är allvarlig.
- Detta kan jag inte hjälpa dig med. Jag måste koppla dig till relationsservice. förklarar nu Emma.
- Jamen vaf-n säger jag. Ska det vara så förbannat svårt att skicka tidningen med rätt tidningsbud till rätt adress? Det finns kartor, kan ni inte läsa kartor på Svenska Dagbladet?? Fråga Dagens Nyheter prenumerationsservice de kan hjälpa dig, det har hittat hit varje morgon i tjugo år!!!

Men Emily anar väl arg kund och har sina order - då kopplar man till relationsservice som får tala snällt till en som om man vore en idiot. Och det är man ju som försökt ringa till Svenska Dagbladet.
Relationsservice!!
Som om man vore ett äktenskaplig kollaps.

Emmanuella lyssnar inte längre, hon kopplar till relationsservice.

Ny mekanisk röst förkunnar "du har nu plats sex i kön" och telefonen håller mirakulöst nog för att jag slänger den i bilgolvet.

Så idag försöker jag en ny metod.
Jag skriver en bloggtext och varje morgon jag inte fått min tidning så lovar jag att jag ska koppla upp den här notisen om svenska Godnattbladet mot den mest lästa artikeln i dagens webbtidning. inte endast på SvD:s hemsida utan även ibland populära artiklar på Dagens Nyheter, Aftonbladet, Expressen och så vidare...
Utpressning!
Mohahaha!

Har du också råkat ut för Svenska Dagbladets prenumerationsservice?
Skriv gärna en kommentar!

Tåg på villovägar eller Herrljunga stations vänförening

2010-02-24T07:00:00.001+01:00

För ett par helger sedan stod jag i tre timmar och frös på Herrljunga station.
Situationen var skrattretande, men bara som ren överlevnadsinstinkt. Stationshuset 100 meter bort var varmt. Perrongen iskall, bitande iskall. Femton minus drygt. en grabb i närheten var klädd i converse-skor, han måste ha förfrusit tårna. Det snöade ymnigt och två hundar på perrongen gnällde av köld.

Men tåget kom inte.

På skyltarna hade någon söndagsnisse slängt om anvisningarna. Avgångstider stod under "ankommande " och följdaktligen stod vi förvirrade tågresenärer där och stampade med fötterna och försökte lista ut om man med avgående menade avgående eller ankommande.
Och tiderna ändrades, men bara var tionde minut. Precis för kort tid för att man skulle hinna rusa till stationshuset och värma sig. Så man stod där och frös och vi sa till varandra att nu kommer det om en minut, så står det på skylten.

Men tåget kom inte.

Då rusade vi in hela flocken och köpte lankigt kaffe i stationshuset, och fem minuter senare rusade vi ut igen och frös.
När vi frusit i 45 minuter och några druckit tre koppar kaffe stängde kaféet. Jag undrar hur den affärsidkare tänker, som har en given kundkrets på 50-talet genomfrusna resenärer som väntar på kraftigt försenade tåg, när man helt enkelt bommar och går hem.
Jag hade ringt in släkten och brassat käk. Varm korv för en tia. Kaffe för en femma. Mackor.

För tåget kom ju inte.

Efter två timmar av traskande fram och tillbaka med tio minutersintervaller av framskjutna avgångstider, alltmer irriterande, hungern rytande, kallt ut i hårspetsarna - så hittade jag en liten smitväg.
Via mobiltelefonen kunde jag fiska upp banverkets tågtidsförseningsangivelser, det gav mig och mina nyfunna vänner tid nog - en hel halvtimme - att pulsa genom snön på andra sidan om stationsbyggnaden till närmaste krog.

Vännerna var en krets slumpmässigt sammanstrålade främlingar som enades om att bilda sällskapet Herrljunga stations vänförening, konstituerande årsmöte där och då. Allt för att få tiden att gå, eller enas om att Herrljunga var utan skuld till att SJ skyltade med uppdatering var tionde minut om ny försening, trots att Banverket hade uppgifterna om förseningarna en halvtimme tidigare.

Det var ett pizzahak som serverade kallt vitt, tyvärr slut på rödvin ("det dricker ju ingen här") men mest öl. Och pizza, kebab och sånt.
Jag slängde i mig en kebabrulle - och ett glas kallt vitt - innan det var dags att rusa tillbaka till perrongen igen.
Mina nyfunna vänner, främlingarna som korsat mina spår, konstaterade att bara organisationsmänniskor är ute i snöoväder och åker tåg till platser som Herrljunga.
R, jazzsångerska, invände med hänvisning till sitt storbandsgig.
Så kultur- och organisationsmänniskor, enades vi. De två herrarna hade varit ute i Bohus skärgård på möte. Själv kom jag från Viskadalens folkhögskola.

Nu kom tåget. Snön yrde runt oss på perrongen. Vi rusade ombord.
Det var fel tåg. Detta var det tåg som var fyra timmar försenat. Vårt var tre timmar försenat. Bägge skulle till Stockholm, men biljetterna gällde inte.
Vi klev av.
En timme till...
Otroligt vad lydig man är.

När tåget kom stod det X2000 på det. Vi skulle alla fyra sitta i vagn ett.
Den fanns inte.
- Äsch, sa herr X.
- Det fanns ingen vagn ett på vägen ner heller.
Han var slagrörd men inte handlingsförlamad. Och luttrad.
Tåget överfullt, en vagn mindre, alltså ståplats till Stockholm. Herr X hade klart för sig att SJ:s medarbetare inte hade en tanke på att hjälpa honom. Han tog i - nu får ni ordna en plats åt mig! Han viftade med käppen och pekade på sin stelfrusna, nästan orörliga fot, som nu stått ute i tre timmar i femton graders kyla.
Helt otroligt nog kväkte tågvärden nåt om "kan inte", vilket tvingade herr X att ställa till med en scen.

Ja, det ordnade sig väl. Man letade fram en plats, några stod, vi kom hem, ett äventyr rikare.

Men var vagn ett tog vägen? Ja det är en gåta...

Detta var som sagt för ett par helger sedan. Sedan dess har det inte blivit bättre.

Idag kallade tågminister Torstensson in militär för att skotta snö från banvallar. Man kan ha en del funderingar över den åtgärden som jag avstår från att berätta mer om, men jag vill gärna veta om någon av dessa snöskottare i grön kamoflagekostym skulle råka gräva fram en förstaklassvagn som det står 1 på. För det kanske kunde förklara hur det kommer sig att just den vagnen försvann. Var det av någon slags solidaritet? Vagn ett är nämligen förstaklassvagnen. Givetvis är det den första vagnen att försvinna också, om man nu råkar behöva korta ner ett tåg med en vagn eller två.

På natten, hemkommen, skrev jag omgående en reklamation på resan via internet då ännu inte hade brakat ihop av reklamationstrycket. Ned var tåget två timmar försenat. Hem tre timmar sent, och ingen sittplats men jag hade ju betalat för förstaklass. Prisgaranti - tsss..
Naturligtvis har jag inte hört ett ljud till svar.

Kan man nu göra politik av dessa ickefungerande tåg i snö?

Ja naturligtvis, det går att göra politiska utspel om allting. Man kan kalla in militär att skotta snö och sen kalla till presskonferens och kalla det en bragd.
Man kan konstatera att Banverket inte har bemanning, beredskap, pengar, resurser, teknik eller vad det nu kan handla om - därför att politiken har inte anslagit pengar till de sakerna.
Och det är en utsaga som slår lika mot alla sorters regeringars underlåtelsesynder på den fronten.

Men det finns en annan sanning också, den att vi kanske inte är realistiska som tror att vi ska klara stora påfrestningar opåverkade. Eller den sanning som meddelar oss att vi kanske faktiskt klarar påfrestningar tillräckligt bra, inte hundra procent, men tillräckligt bra.

Jag längtar efter mogna politiska ledare som säger såna saker som att vid extrem påfrestning gäller det att vara rustad så att man klarar sig, tillräckligt bra. Inte opåverkad, men robust nog för att stå upp, men med lite lägre fart.

- Vem ska betala för produktionsbortfallet? gnällde en näringslivsföreträdare igår

Ja kära nån. Vem ska betala produktionsbortfallet när det snöar.

Samma tomte kanske som gömt vagn ett i snön, nånstans söder om Herrljunga.

Nolltolerans mot fattigdom

2010-02-12T07:38:00.000+01:00

Indien har en bostadsminister.
Denne bostadsminister har bestämt sig för att få bort alla slumområden på fem år, ett styvt projekt eftersom miljontals människor bor i områden som med rätta kan kallas slum. Kampen mot slummen är inte en kamp mot de fattiga som bor där, utan mot fattigdom som drabbar dem som bor i slumområden. Bostadsministern har också ansvaret för Indiens fattigdomsbekämpning.

Hittills har regeringen byggt 1,4 miljoner bostäder. Nu använder man satelliter för att få reda på hur många som egentligen bor i slummen, enligt Times of India.

Intressant - bostadsministern har ansvaret för fattigdomsbekämpning och använder satelliter för att mäta hur man kan bygga bort all slum på fem år.

Vore inte det nåt att tänka på? En bostadsminister med uppdraget att radera ut ungdomsarbetslösheten - och samtidigt bygga bort bostadsbristen, särskilt för ungdomarna? Samt rusta upp miljonprogramsområden.

Lägenhetsinnehavaren

2010-02-10T08:22:00.003+01:00

Vi vadar i kartonger.

Efter tre veckor, nästan fyra, av hemlöshet har vi nu äntligen kvitterat ut nycklar och bytt liv. Från villa, vovve och Volvo (nåja, Volvon är kvar men har körförbud) till lägenhet, lat katt och Lada. Njae, Kanske inte Lada men lite mindre bil, lite färre familjemedlemmar. Lite mindre bostad.

Men lika många kartonger!

Det är fullkomligt obegripligt hur många pinaler som dyker upp ur de där kartongerna. Alla som någon gång har flyttat vet precis vad jag menar, det kommer att ta åratal att få rätsida på dem. Just nu överväger vi allvarligt att skeppa en hög av dessa kartonger till närmaste förvaringslada bara för att bli av med dem ett tag.

Men hemlöshet, relativ - vi har bott i kappsäck allihop - är nära gift med tidsbrist och brist på ro. Inga bloggtexter, men däremot har jag blivit intervjuad av s-kvinnors tidning bris om bloggen. Morgonbris.
Första gången jag träffade Lena Näslund kommer jag aldrig glömma, Lena är nu redaktör för Morgonbris, men då var hon informationssekreterare till Sten Andersson, utrikesminister och året måste ha varit 1985. Jag var då ung, mycket ung, reporter på Aftonbladet och i rytande snöstorm skulle Sten Andersson förklara för ISAK, Isolera Sydafrikakommittén, varför Sverige inte kunde bojkotta apartheitregimens Sydafrika när Norge dagarna före gjort just det.
Sergels Torg, stormen ven, snön snöade och där på torget stod demonstranterna och skrek i talkörer. Sten Andersson vrålade, men högtalarna var döda.
Efteråt frågade jag honom om inte detta måste vara en av de svårare uppdragen han haft, att försöka överrösta storm, demonstranter och det i döda högtalares sällskap.
- Inte då, svarade Sten Andersson med glimten i ögat:
- Det var mycket värre den där gången när mina barn stod därnere och skrek åt mig; Palme och Geijer, Nixons lakejer. Ingen hörde ett ljud.
Då formligen dök Lena in från sidan, mellan oss, och sa;
- Tro honom inte! Du kan inte citera det där!! Han skämtar bara!

Så nu har vi bytt roller. Lena är sen många år redaktör och jag är sen många år kommunikationsrådgivare.

Split vision

2010-01-17T08:10:00.001+01:00

Man befinner sig i en egendomlig tillvaro;

Haiti upptar tankarna mycket, självfallet.

Jag larmades tjugo i tolv. Inser så här i efterhand att larmet från vår Tjänsteman i beredskap måste ha kommit några få minuter efter skalvet, vi har ju beredskap dygnet runt men här gick det mycket snabbt.
Nyheten rapporterades på radio tjugo minuter senare, vid midnatt, CNN var också snabba - men otäckt tyst på Internet, för lite twitter, för få bloggar. Spöklik tystnad, helt olikt läget efter orkanen i Burma eller kriget i Gaza.
Knappt en timme senare kom bekräftelsen; läget är mycket allvarligt. Förberedelserna för att kunna bistå pågår för fullt mitt i natten och knappet en timme har gått sedan skalvet.
Vi har trots allt lärt oss en del sedan Tsunaminkatastrofen 2003.

På morgonen stöter jag ihop med arbetskamrat C som är en av dem som anmält sig för att omgående åka. Han har säcken packad och klart, den står i hans arbetsrum. Han beskriver raskt läget, och vad som måste göras.
De rutinerade arbetskamraterna på MSB har omgående startat jobbet för att få allt i rätt ordning. Sverige får förtroendet att leda arbetet att sätta upp en Base Camp för 2-300 personer på FN:s begäran. Det är den största Base-campoperationen någonsin sägs redan då, jag vet inte om det är sant men det kan mycket väl vara det, katastrofen är ofattbart omfattande och allt har brakat; hus, sjukvård, infastruktur, alla normala samhällssystem är utslagna.

Medan detta pågår packar familjen, vi håller på att flytta. Mitt bland flyttkartongerna kommer nya förfärande rapporter och insikten om vidden av katastrofen börjar sprida sig. Jag hade den där kalla otäcka känslan i magen redan på natten när första larmet kom - detta är allvarligt, mycket allvarligt.

På bilderna nu iakttar jag frånvaron av armeringsjärn, typiskt i länder där korruption är en del av systemet - man betalar för armering men det syns inte att den saknas. Inte förrän ett omfattande skalv gör att husen rasar ihop, alla hus.
Jag har aldrig varit i Haiti men kan tänka mig att vägar, broar och annan infrastruktur har motsvarande problem - korruptionen gröper bokstavligen ur vägar och hus, rör och armering och i ett redan fattigt och härjat land är inte husens förmåga att stå emot jordskalv den viktigaste frågan på den politiska dagordningen. Inte förrän det är försent.

...

Nyheten om Demoskops väljarbarometer som placerar tre partier utanför riksdagen - V; KD och C hamnar alla under fyraprocentsspärren - försvinner lite ur synfältet eftersom det som sker på Haiti är oändligt mycket viktigare, men ändå:
Skulle detta bli valresultatet så leder vi inte med de tio procent som skillnaden blir om man lägger ihop procentsatser, utan gapet blir så stort att s kan får egen majoritet. M+FP 34,8 mot S 37,1 och tillsammans med MP 47,4 procent.
Oroande dock att Sverigedemokraterna får så mycket som fem procent i mätningen. M, S och MP ökar alla.

Så vad är det som händer egentligen?

Alliansen har problem med verkligheten.
Saabafffären, sjukförsäkringsskandalen och vargfiaskot. Rasande pensionärer får mindre i pension men inte sänkt skatt.

Nu säger, hör jag med högerörat, ett antal centerpartister att det är Reinfeldt fel alltsammans. Han har lagt alla tunga svåra frågor i knät på centern.

Kanske det har avslöjat något för all del. Centern har inte visat sig vuxna att hantera Saab, inte vargfrågan, och regeringen tillåter halva kärnkraftsparken att stå still när vi har rekordkyla i landet och nästa skandal - sanna min ord - är den som handlar om gas och oljeberoende ur alla tänkbara aspekter.
Nej, detta handlar inte om centern.

Klart man skulle kunna tänka sig att tillsätta någon form av dagisenkla statsrådsposter för just Maud Olofsson och hennes partivänner, ministern för tokiga gångsteg och ministern för badtunna utan innehåll. Kanske ministeriet för gulliga dialekter och gosedjursdepartementet vore roligt.

Men de viskande centerpartisterna har naturligtvis rätt på ett sätt. Reinfeldt är inte den som är ute och tar en debatt till stöd för sina statsråd, men han tillrättavisar dem inte heller. Regeringen brottas med problem, verkliga problem, och handlaget för att hantera problemen är olika. Några statsråd är skickligare, andra mindre skickliga. I denna regering som i alla regeringar.
Intressant är till exempel att se hur annorlunda KD hanterar den bistra insikten att de kan vara på väg att rasa ut ur riksdagen, lördagsintervjun idag med Hägglund är ett exempel - han attackerar, lovar mer än han kan för all del, men ändå - hans strategi är inte att skylla på någon annan utan ånga vidare framåt.

Kort sagt. Allliansen är på väg att bli upphunnen av den brutala verkligheten och dess folk, det vill säga alla vi som börjar bli oroade för vad som händer om man blir sjuk, för bråk och våldsamheter i samhället, för jobben, för miljön och den galopperande krisen för ungdomarna - ungdomsarbetslösheten störst i Europa, ingenstans att bo, usla studiemedel, trångt i porten till högre studier och färre möjligheter för unga att komma igen om man missade gymnasiet eller grundskolan.

Förra året backade svensk ekonomi med fem procent. Det är historiskt. Ingen regering tidigare, inte ens den förra borgerliga regeringen under krisen 1989-1992, skötte finanserna så katastrofalt uselt att ekonomin backade med fem procent på ett enda år.
Detta samtidigt som skatterna sänkts med 60 miljarder (ja, utom för pensionärer då) eller vad det nu rört sig om, och det dessutom på lånade pengar eftersom statsskulden ökar.

(Demoskop, januari 2010)
S V Mp M Fp Kd C sd övr S+V+Mp M+Fp+Kd+C Osäkra
37,1 3,8 10,3 27,4 7,4 3,9 3,1 5,0 2,0 51,2 41,8 10,6

(V)Argjakt

2010-01-03T17:30:00.003+01:00

De ansvarsfulla jägarna och viltvårdarna i Sverige har just skjutit 22 vargar, vilket torde vara ungefär var tionde varg i Sverige. Dessutom tycks slarviga jägare i Dalarna ha skadeskjutit en varg.

Ny lagstiftning. Och kolossalt många triggerhappy varghatare rusade ut i skogarna för att skjuta varg direkt efter nyårsfirandet.

Hur tänker nu den ansvariga regeringen agera för att rädda vargen? För detta visar ju att inte heller denna idé var förankrad i verkligheten.

Nytt år, nytt decennium, nya möjligheter

2010-01-03T16:38:00.004+01:00

Det något sporadiska bloggandet mot slutet av 2009 här kan förklaras med mycket att göra, men också att familjen sysslar med lite ombildning.
Barn blir vuxna, flyttar hemifrån. Flyttar hem igen - bara för att finna att det är väldigt komplicerat för ungdomar i Stockholmstrakten att hitta eget boende.

Nån som har en lya på lut till sonen?

Nå. Nu har vi i alla fall påbörjat nästa fas i livet, sålt huset och flyttar till lägenhet igen. Katten, och sonen, följer med. Mindre trädgård att sköta, men också mindre garage att förvara skrot i.

Nån som har ett skrotupplag på lut till garaget?

Annars är ju 2010 valår. Jag kommer ganska säkert att skriva lite mer om politik (kanske främst med utsiktspunkt Upplands Väsby) här i bloggen under året. Som tidigare kommer jag fästa en speciell label på nyheter, "Väsbynytt bloggtidning", för att underlätta för den som främst söker sådant material.
Länk till senaste nyhetsnotisen hittar du uppe till vänster.

Vi sossar i Väsby rivstartar nu i januari med val till vår fullmäktigelista. Alla medlemmar får inom ett par dagar en valsedel där man kan kryssa för sina favoriter. Vill du kanske bli medlem i Socialdemokraterna, så hör gärna av dig!
...

Hemskt mycket händer i år och våren kan bli dramatisk. Biblioteket är hotat, nya simhallen belastas med problem och avgifterna för nöjet att simma regelbundet där har farit iväg med femhundra procent.
Arbetslösheten ökar också i Stockholms närhet, och framförallt drabbas ungdomarna.
I Väsby hävdar alliansen att klottret har minskat, det är möjligen sant, men samtidigt har de riktigt otäcka våldsamma brotten ökat.

Jag är orolig över utvecklingen när det gäller familjer som är mycket utsatta, de som tvingas söka socialbidrag eller som det heter nuförtiden, försörjningsstöd. Vi har redan under 2009 sett hur antalet familjer med akuta behov av hjälp ökar och nu efter årsskiftet straffas ju ett antal långtidssjuka, arbetslösa etc ut ur systemet.
Politiker på alla nivåer skyller gärna alla problem på nån annan. Men regeringen har ju monterat ned socialförsäkringarna, försämrat villkoren , och har därför ansvaret för att sjuka, arbetsskadade, arbetslösa och unga slängs ut ur de omställningsförsäkringar som skulle burit dem över gapet in i nya möjligheter.

Kostnaden för försörjningsstöd och andra särskilda insatser i Upplands Väsby ökar med en miljon i månaden just nu och jag undrar stillsamt, måste det vara så?

Andelen arbetslösa ungdomar är nu näst högst i Europa - vilket ansvar har politikerna för det?

Och när sonen söker bostad så är det verkligen inget problem han är ensam om.
Hälften av alla ungdomar mellan 20-29 år i Stockholm saknar egen bostad.
Måste det vara så?

Vad tycker du?

Jag får sänkt skatt nu igen i januari, jag har ju jobb.
De pengarna hade jag gärna betalat i skatt för att trygga framtiden för vännerna K och S, svårt sjuka, långvarigt sjuka, och P och K, andra nära som saknar arbete, och inget hellre vill än jobba.
Och för att pensionärerna ska slippa straffskatten.

Nytt år.
Nytt decennium.
Nya möjligheter för alla.

Eller som det ser ut just nu; nästan alla.
Måste det vara så?

God Jul, Merry Christmas, Feliz Navidad, Joyeux Noël etc. etc.

2009-12-24T01:49:00.004+01:00

Merry christmas, God Jul alla vänner!

African/ Eritrean/ Tigrinja: Rehus-Beal-Ledeats
Albanian:Gezur Krislinjden
Arabic: Milad Majid
Argentine: Feliz Navidad
Armenian: Shenoraavor Nor Dari yev Pari Gaghand
Azeri: Tezze Iliniz Yahsi Olsun
Bahasa Malaysia: Selamat Hari Natal
Basque: Zorionak eta Urte Berri On!
Bengali: Shuvo Naba Barsha
Brazilian: Boas Festas e Feliz Ano Novo
Breton: Nedeleg laouen na bloavezh mat
Bulgarian: Tchestita Koleda; Tchestito Rojdestvo Hristovo
Catalan: Bon Nadal i un Bon Any Nou!
Chile: Feliz Navidad
Chinese: (Cantonese) Gun Tso Sun Tan'Gung Haw Sun
Chinese: (Mandarin) Kung His Hsin Nien bing Chu Shen Tan
Choctaw: Yukpa, Nitak Hollo Chito
Columbia: Feliz Navidad y Próspero Año Nuevo
Corsian: Pace e salute
Crazanian: Rot Yikji Dol La Roo
Cree: Mitho Makosi Kesikansi
Croatian: Sretan Bozic
Czech: Prejeme Vam Vesele Vanoce a stastny Novy Rok
Danish: Glædelig Jul
Dutch: Vrolijk Kerstfeest en een Gelukkig Nieuwjaar!
or Zalig Kerstfeast
English: Merry Christmas
Eskimo: (inupik) Jutdlime pivdluarit ukiortame pivdluaritlo!
Esperanto: Gajan Kristnaskon
Estonian: Ruumsaid juulup|hi
Faeroese: Gledhilig jol og eydnurikt nyggjar!
Farsi: Cristmas-e-shoma mobarak bashad
Finnish: Hyvaa joulua
Flemish: Zalig Kerstfeest en Gelukkig nieuw jaar
French: Joyeux Noel
Frisian: Noflike Krystdagen en in protte Lok en Seine yn it Nije Jier!
Galician: Bo Nada
Gaelic: Nollaig chridheil agus Bliadhna mhath ùr! German: Froehliche Weihnachten
Greek: Kala Christouyenna!

Hawaiian: Mele Kalikimaka

Hebrew: Mo'adim Lesimkha. Chena tova
Hindi: Shub Naya Baras
Hausa: Barka da Kirsimatikuma Barka da Sabuwar Shekara!

Hawaian: Mele Kalikimaka ame Hauoli Makahiki Hou!
Hungarian: Kellemes Karacsonyi unnepeket
Icelandic: Gledileg Jol
Indonesian: Selamat Hari Natal
Iraqi: Idah Saidan Wa Sanah Jadidah

Irish: Nollaig Shona Dhuit, or Nodlaig mhaith chugnat
Italian: Buone Feste Natalizie
Japanese: Shinnen omedeto. Kurisumasu Omedeto
Jiberish: Mithag Crithagsigathmithags
Korean: Sung Tan Chuk Ha
Latin: Natale hilare et Annum Faustum!
Latvian: Prieci'gus Ziemsve'tkus un Laimi'gu Jauno Gadu!
Lausitzian:Wjesole hody a strowe nowe leto
Lithuanian: Linksmu Kaledu
Low Saxon: Heughliche Winachten un 'n moi Nijaar
Macedonian: Sreken Bozhik
Maltese: IL-Milied It-tajjeb
Manx: Nollick ghennal as blein vie noa
Maori: Meri Kirihimete
Marathi: Shub Naya Varsh
Navajo: Merry Keshmish
Norwegian: God Jul eller Gledelig Jul
Occitan: Pulit nadal e bona annado
Papua New Guinea: Bikpela hamamas blong dispela Krismas na Nupela yia i go long yu
Peru: Feliz Navidad y un Venturoso Año Nuevo
Philipines: Maligayan Pasko!
Polish: Wesolych Swiat Bozego Narodzenia or Boze Narodzenie
Portuguese: Feliz Natal
Pushto: Christmas Aao Ne-way Kaal Mo Mobarak Sha
Romanche: (sursilvan dialect): Legreivlas fiastas da Nadal e bien niev onn!
Rumanian: Sarbatori vesele
Russian: Pozdrevlyayu s prazdnikom Rozhdestva is Novim Godom
Sami: Buorrit Juovllat
Samoan: La Maunia Le Kilisimasi Ma Le Tausaga Fou

Sardinian: Bonu nadale e prosperu annu nou
Scots Gaelic: Nollaig chridheil huibh
Serb-Croatian: Sretam Bozic. Vesela Nova Godina
Serbian: Hristos se rodi.

Singhalese: Subha nath thalak Vewa
Spanish: Feliz Navidad
Swedish: God Jul och Gott Nytt År
Tagalog: Maligayamg Pasko. Masaganang Bagong Taon
Tami: Nathar Puthu Varuda Valthukkal
Trukeese: (Micronesian) Neekiriisimas annim oo iyer seefe feyiyeech!

Thai: Sawadee Pee Mai
Turkish: Noeliniz Ve Yeni Yiliniz Kutlu Olsun
Ukrainian: Srozhdestvom Kristovym
Urdu: Naya Saal Mubarak Ho
Vietnamese: Chung Mung Giang Sinh
Welsh: Nadolig Llawen
Yugoslavian: Cestitamo Bozic
Yoruba: E ku odun, e ku iye'dun!

Fredrik Reinfeldts jultal

2009-12-10T23:19:00.005+01:00

Aftonbladet idag, citatet klippt rakt av utan förkortningar eller tillägg:

Statsminster Fredrik Reinfeldt försvarade i går förändringarna i sjukförsäkringen och konstaterade:

– Människor kommer i kläm. Det är så att säga nästan oundvikligt i varje samhällsförändring. Vad man då kan försöka göra är att lyssna in så att man säkerställer att det inte blir onödigt lidande, att man försöker ta bort icke avsedda effekter.

Men inom Kristdemokraterna är många missnöjda. De nya sjukreglerna är ett stort samtalsämne inom partiet som gärna vill framstå som det ”mjuka, varma” allianspartiet. Vissa kräver en mer grundlig förändring av sjukförsäkringen.

Kritiserar regeringen

Riksdagsledamoten Desirée Pethrus Engström (KD) är kritisk mot att regeringen tvingat riksdagen att så sent ta ställning till förändringarna.

– Om man vet att det blir kaos första januari är det bättre att skjuta upp förändringen, så är det, säger hon.

Slut citat Aftonbladet
------------
Man kan inte laga omelett utan att knäcka några ägg

När man följer rapporteringen kring sjukvårdsförsäkringen, a-kassan, den havererade ekonomin (-5 % just nu) och jobbkrisen, så kan man lätt få intrycket att regeringen har tappat kollen.
Så är det altså inte. Reinfeldt förklarar strategin härovan i dagens AB, och jag tänker osökt på det gamla uttrycket:
"Man kan inte laga omelett utan att knäcka några ägg. "

Sen kan man fundera på om riksdagsledamöterna i kd, c, fp har begripit att de kan rösta emot stolliga förslag om de vill. De har faktiskt inte bara makten. De har ansvaret också. Hela ansvaret.

"Människor kommer i kläm. Det är så att säga nästan oundvikligt i varje samhällsförändring."
Statsminister Fredrik Reinfeldt. 10 december 2009.

Statsministerns besked till de 15 000 eller fler svårt sjuka som hamnar i omedelbara ekonomiska problem efter årsskiftet därför att de av politiker - inte av doktorn - har klassats som arbetsföra och kastas ut ur socialförsäkringssystemet.
Av statsministern bedömda som simulanter, fuskare, med andra ord.

Man häpnar.

Jobbskandalen
Eftersom jag anar att nästa skandal handlar om ungdomarna och ungdomsarbetslösheten, läs gärna den här rapporten som heter just "Man kan inte laga omelett utan att knäcka några ägg". Den är från 2007 och beskriver det som nu är på väg att hända - ungdomsarbetslösheten skenar därför att regeringen fattat beslut som leder till ökad arbetslöshet och färre möjligheter för unga.

401 000 är nu arbetslösa, det motsvarar 8,7 procent eller dubbelt så mycket som 2006. Källa Arbetsförmedlingen, november 2009, vars statistikproduktion fö lämnar en del övrigt att önska. Varför redovisar inte AF hur många vi har just nu i olika arbetsmarknadsåtgärder etc? Några få är det väl ändå som får coachning, nystartsjobb och ungdomsgaranti?

Jobbannons

2009-12-10T09:07:00.002+01:00

Den här grabben har jag aldrig träffat men träffat ofta. Det är en bloggkompis. Vi möts ibland i en kommentar i varandras bloggar helt enkelt.

Hur det nu har gått till har han blivit en av de där som skulle ha omfattats av nånslags garanti, ni vet, komigennurå-garanti, eller "infrånutanförskapet på en vink och en blink" och en "jobbcoach-genom-kristallterapi och healning".
Eller vad de nu heter alla de där programmen som till syfvende och sidst innebär att man ska praktisera för småpengar och hoppas någon nådig patron antar en som fast anställd kommande decennium.

På Uppstuds tillhör de verbala. En av dem som kan sociala medier och det är möjligt att han efter en del engagemang i politiken desutom har lärt sig ett och annat om samhällskunskap, politik och statskunskap och annat matnyttigt, för är det något man blir som fritidspolitiker är det allmänbildad.
Dessutom kan han tydligen köra lastbil också, sånt imponerar på mig som bara kört långtradare en gång två varv på Volvo lastvagnars övningsbana i Göteborg.

Kort sagt.
Laakso behöver jobb.
Och jag tror jobb behöver Laakso också. Han finns här, ring.

Dagens "Det hade jag ingen aning om"

2009-12-09T22:21:00.003+01:00

Vi har ju en tid hört om socialförsäkringsministern som påstår att regeringen inte vetat om hur den moderatledda regeringens förslag skulle slå mot cancersjuka, långtidssjukskrivna etc.

I morse i DN klev nästa statsråd ut ur garderboben: Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister, hade ingen aning om att 6 976 ungdomar är långtidsarbetslösa, och att det är en ökning med 190 procent på ett år.

(Av någon anledning hittar jag inte artikeln på nätet, där finns bara positiva artiklar om att arbetslösheten nu (nästan) nått botten, det blir "bara " 55 000 färre jobb nästa år. (!)

Kära regeringen. Läs Käringen mot strömmen. Jag har skrivit om de här sakerna många gånger, och inte bara jag, ganska många bloggare gör det.

Och dessutom har jag en idé om vad vi ska göra istället.
Istället, tycker jag, borde man slå ihop kunskap och ansvar hos arbetsfömedling, försäkringskassa och vuxenutbildning så man skapar kompetenscentra i varje kommun. Då kan alla goda krafter kan samverka för att hjälpa varje enskild människa tillbaka till arbete oavsett vad de råkat ut för.

Och dessutom tycker jag doktorn ska avgöra om människor är sjuka, inte politiker och i synnerhet inte statsråd oavsett partifärg.

Och tänka sig. En hel jobbkongress tycker samma sak efter två års rådslagsarbete då dessa och tusentals andra goda ideér kom in, ideér om hur man gör saker möjligt.

DN onsdag 9 december. Ekonomibilagan.

Årets julkalender

2009-12-08T22:22:00.002+01:00

Ny favorit;
Alliansfritt Sverige med årets utgåva av julkalendern som redan gett ett par odödliga citat att stjäla:
"Inte hunden Eskil"
respektive
"Har du pantsatt Vattenfall?"

Va blir dom utförsäkrade? Det hade jag ingen aaaning om!

2009-12-08T00:07:00.001+01:00

Okommenterat.

Först böcker, sen fläsk

2009-12-07T23:03:00.005+01:00

Kulturskymning i sjumilaskogen

Vi var på biblioteket i Upplands Väsby idag beväpnade med sju kundvagnar, femtielva stora papperskassar från konsum och lånade några tusen böcker eller så på fem minuter - tillsammans med kanske ett 30-35-tal andra aktivister.

Med det ville vi visa hur absurt ett system är, där man får betalt per utlånad bok och hur det kommer att slå.

För skillnaden, som den ser ut i den moderatledda alliansens förslag, är ungefär fyra-fem tjänster. Färre naturligtvis. Det kommer givetvis gå ut över verksamheten och allt det där aningen extra som är bibliotekets kärna:
bokstund för barnen, de särskilda böckerna man inte hittar annars, klassikerna, facklitteraturen, kunskapen som kan leda alla oss oförvägna men obildade rätt i snårskogen av bra och mindre bra verk, talböcker och böcker med stor stil för skumögda ögon och dyslektiker.

Men det som gör mig mest förbannad idag är att det första som får stryka på foten är de som inte själva kan ta sig till biblioteket.
Då ska ni inte tro att folk sitter med armarna i kors inte -Bbibliotekets vänner organiserade hembärning av bäcker. Heder åt dem, men jag tycker vi har råd med ett samhälle som kan bära hem låneböcker åt den som inte själv kan ta sig till biblioteket på grund av sjukdom eller handikapp. I synnerhet som valda delar av bibliotekets vänner själva är en smula till åren komna och kan komma att behöva den där hjälpen att bära hem tunga böcker

Sen satt vi en halvtimme senare på ett annat möte med alliansen som talade sig varm för kulturen. Vilka hycklare!

Nathalie Sundesten Landin som kandiderar som kommunstyrelseordförande i Sundbyberg, inviger ett sprajtans nytt bibibliotek i Hallonbergen om ett par månader. Och en ny fritidsgård inom samma halvår och samma område.

Ty det är skillnaden:
Sundbyberg kan både sänka skatten, värna kvaliteten i skolan och öppna ett nytt bibliotek, men så är det en röd-grön allians som styr också.

I Upplands Väsby kan man inte längre sänka skatten för det har man inte råd med, man skär ner på biblioteket och på fritidsgårdarna - och låneskulden har tredubblats på tre år.

De menar nog inte illa, tvärtom, de vill säkert väl. Men de kan liksom inte få till det. Det blir samma skit varje gång; snabba skattesänkningar oavsett ekonomin och rätt vad det är har vi fördubblat arbetslösheten på ett år, särskilt bland ungdomar, och så stora skulder att betala på så vi tvingas låna till driften.
Nu igen.

Kulturskymning!

PS
Jag har vaccinerat mig idag mot svininfluensa. Det tog tjugo sekunder. Skolsjukvården i Upplands Väsby öppnade i Vilundagymnasiets hall för alla som ville - jag är imponerad hur snabbt och smidigt de skött vaccineringen hos oss!
(Jaja, jag vet, jag har antagligen redan haft baconsnuva, men eftersom jag inte lämnat prover och alltså inte vet det säkert fick det bli spruta, för säkerhets skull. Av soldiaritet med andra. DS

Ännu en vän dyker upp i bloggvärlden...

2009-12-04T21:34:00.003+01:00

... Maja.
Long time no see. (Styv skribent, ni ska få se.)

Välkommen till cyberrymden. Du skriver fint också om det nästan mest privata, det svåraste, men jag har en tanke att sända med som tröst.

Om man lär sig att leva där döden klafsat in i ens liv och greppat tag i någon för tidigt, innan man riktigt hunnit tänka tanken - så skapar tomrummet och sorgen och närheten till döden en annan närmare närhet till livet också. Och även om döden bara knackat på dörren, och slagit igen den kanske ännu ett år, som Mowitz sjunger om ("Drick ur ditt glas...") , så är det just i såna ögonblick man inte bara kan hylla livet i nuet lite mer, utan minnet och närvaron av dem man håller av är liksom lite ljusare också.

Kram.

I like...

2009-12-04T00:19:00.003+01:00

... primärvalskampanj i Sumpan.

Min favvis är nummer 3 på listan, Nathalie.

(Förlåt Jonas och Janne, bra vänner också.)

Veta mera? Teater Bristol den 9 december. Kl 19.30. Då får man chansen att träffa kandidaterna. (Och Bo Krogvig är moderator...)

Nu börjar det likna något...

2009-12-02T11:38:00.002+01:00

... tre minus i morse.
Äntligen annat än grådassigt halvväder.

Och på morgonen hade jag ärende på Stadsgårdskajen där morgonsol belyste Skeppsbron, den lätta rimfrosten och så vidare - alltsammans påminde om att efter november kommer december.
Vinter. Snö, jag vill har snö!
mer ljus.
Glittrigare glitter och mer pyntigare julpynt.

Årets längsta månad...

2009-11-29T23:05:00.002+01:00

...är nog november.

Grå, trist. och vareviga kväll möten och alltför många helger också upptagna.

Rätt vad det är kommer väl andan, inspirationen och lusten att skriva men just nu är det helt enkelt information overload uppe i hjärnkontoret.

Men för den som intresserar sig för vad som händer i Väsby - så kan man ju säga ett par saker:

Alliansen förefaller ha tappat kollen. Det dyker upp nya minussiffror lite varstans. Uppfinningsrikedomen är det dock inget fel på - blir budgeten överskriden kan man kalla det för "satsning". Kruxet är att vi börjar hamna i ett läge där vi får låna för driften nu igen. Förra gången det hände inträffade 1992. Det slutade med enorma skulder då och vi är på väg in i en liknande situation nu igen men inte riktigt lika illa ännu tack och lov.

Men det är inte lån och minussiffror som bekymrar mig mest, utan kvaliteten i skolor, förskolor och äldreomsorg.
Det måste bli det allra första vi socialdemokrater får ta itu med om vi får förtroendet efter nästa val:
Att ställa tydliga - och lika - kvalitetskrav på all verksamhet, oavsett om den bedrivs i kommunal regi eller privat.

Samt rädda biblioteket.

The story about Nancy Todd Tyner - Queen of Diamonds

2009-11-22T22:45:00.011+01:00

Now, for once I´ll write a few lines in English, since I'm going to tell you about a very dear and special friend of mine, Nancy Todd Tyner from Las Vegas. Her blog is right here!

Some few of my friends reading this knows that I've actually done some poker for a while, and Nancy is among many other things one of the worlds most skilled pokerplayers. While I've been playing for some few bucks at Internet, she won the World Poker Tour for ladies 2008, for instance.

Now we meet annually due - not to poker - but to the fact we´re colleagues in the noble art of communication. Those yearly meetings of IAPC in strange places as recently in Panama, give´s an inspiring possibility to learn from some of the most skilled advisers in the field of politics and communication you could ever think of. I have told the fantastic great story about Evy Dubrow here in this blog earlier, to inspire all of us who care for the unions and the workers rights.

And the founders of all this (42 years ago...) are two amazing friends, now getting to old to join us in those meetings unfortunately - namely Joe Napolitan (he was among many other things the speachwriter to John F Kennedy.) and Michel Bongrand, very French, very special and he among many other things is a former RAF-flyer since he had to leave France in the war, member of the resistance-movement. He was one of those allied soldiers (parachuter at that time) that opened the gates of Dachau, and that is a story he actually never been able to talk about. Those memories are to difficult. Guys from all countries and each with special skills, some left-wing, some right-wing, but all committed to serve democracy by sharing knowledge and experience.

Yes, I think you get the picture...

Nancy really is the opposite of me. I know of nobody but her capable of going to Panama, leaving it with not one or two hats the typical Panamastyle, but 15. She has a spectacular clothing, always, and is a very kind, generous and sharing person. I like that mix of vanity and intelligent generosity.
(I, on the other hand, would have been in my jeans around the clock, every minute of the day if just was allowed to, not caring a bit about makeup or jewellery or so.)

Despite we are so extremely different, I like Nancy and I reckon she likes me to, we have some fun, we learn some, and those ongoing talks just continues where we left it a year ago.

So now I realized that she´s got this blog. "But I don´t know how to put pictures in it!"

And typically she sent me this amazing picture and with it a short story:

I see some weird sights. I played poker one day with a guy IN 120 DEGREE WEATHER, you could fry an egg on the sidewalk outside, and this guy is wearing a ski mask the entire time. And he was Asian and maybe 90 pounds, maybe, littlier than me, and he's got on more gear than what he weighs.

Thanks Nancy, here is your picture!

Also, don´t miss to visit the Hayden Scholarship-site, and read the sad sad story about Nancys fight against the US medical system to save the life of her son Hayden, and other children to follow him.

Grattis Azza! Plats 20 på riksdagslistan

2009-11-21T16:03:00.001+01:00

Azadeh Rojhan Gustafsson från Upplands Väsby är en av de yngsta riksdagskandidaterna på riksdagslistan. Plats 20.

Ny omröstning; plats 17 Jan Emanuel vann över Daniel

2009-11-21T16:01:00.002+01:00

Sluten omröstning mellan Daniel Mathisen, SSU-kandidat och Jan Emanuel Johansson från Norrtälje om plats nummer 17 på riksdagslistan:
Jan Emanuel: 141
Daniel: 103
Blanka: 1
Ogiltiga: 2

Örådet röstar bort Jan Emanuel Johansson

2009-11-21T15:22:00.001+01:00

Sluten omröstning. 149- 90

Kongressrapport...

2009-11-21T13:31:00.001+01:00

Sluten omröstning
Leif Nyberg eller Jan Emanuel Johansson på plats 15.

Jan Björklunds syn på geografi

2009-11-21T01:29:00.004+01:00

Geografilektion i Jan Björklunds värld:
"...Zlatan, uppvuxen på Balkan, den store cykelfabrikören Salvatore Grimaldi, uppvuxen i Italien, Nyamko Sabuni, uppvuxen i Afrika och drottningen, uppvuxen i Brasilien."

Jag som trodde Zlatan kom från Malmö, Rosengård.
Och att Nyamko Sabuni lyckats lära ut till sina partivänner att det finns 52 stater på kontinenten Afrika.

Två av de afrikanska staterna heter Kongo. Där är hon inte uppvuxen, men hennes pappa kommer från ett av dem, Kongo-Kinshasa, av vilket då många begriper att han antagligen flytt av politiska skäl.
Själv föddes hon i Bujumbari. Det ligger i Burundi, en annan afrikansk stat. Men hon växte upp i Kungsängen.

Men skäll inte mer på Jan Björklund, han menar väl. Han förstår helt enkelt inte bättre.

PS Och Grimaldi, cykelkungen, är som många vet uppvuxen i Västerås. Hans föräldrar kom hit som ett resultat av de stora arbetskraftsinvandringarna i början av 1950-talet.

Men drottningen var faktiskt verkligen delvis uppvuxen i Brasilien, som ligger i sydamerika. Men född i Heidelberg, och återvände till Tyskland som fjortonåring. Heidelberg ligger i Europa.

Ett halv rätt av fyra möjliga, inte illa! Det kan förefalla som om ärvt en i etnologi från gamle högerledaren Gösta Bohman.

Bilder från Panama

2009-11-15T17:09:00.001+01:00

På Panamakanalen

19 procent här lever extremt fattigt, men i dessa kvarter bor inte de fattigaste. Här ligger polisstationen.

218 olika däggdjursarter – Panama har sju nationalparker och mängder av naturområden som ännu inte exploaterats – också. Den här lilla apan i regnskogen får symbolisera dem. Till det kommer 98 olika reptilarter, fåglar osv. När syd möter nord i det smala näset som utgör Panama har världens kanske djurrikaste zon bildats.

Panama rikt och fattigt

2009-11-14T18:02:00.007+01:00

Panama har all anledning att vara stolt över den fantastiska naturen, som några av bilderna berättar om.

Här svajar internetuppkopplingen, men vi lever i ett turistrerervat med bra tillgång på det mesta. Ibland blir dock reservatet helt utomjordiskt som igår när vi på tur med buss i Panama Citys gamla stan, som ännu bebos av de fattigaste, men som genomgår en snabb upprustning som gör att hela den stadsdelen stängs av nattetid och om några år kommer att ägas av amerikanska rika familjer - under den turen ställer jag en fråga till guiden om skolgången, hur många går i skolan?
- Well, säger han släpigt. Till exempel hemma där jag bor, där har vi en skola med tusen elever! (Ett fnitter sprider sig i bussen eftersom några juvenila amerikanare tycker hans svar är fyndigt.)
Nytt försök:
- Okey men om du har 100 barn i Panama, hur många av dem får gå i skolan då? Hälften?

Den frågan får jag inte ett rakt svar på. Lagen säger ju att alla har rätt till nio år. Verkligheten utanför guidens något världsfrånvända perspektiv är väl att de allra flesta får gå sex år i skolan högst, men på landet förekommer att barn inte går i skolan alls på grund av alla slags hinder; de har inte råd att låta bli arbete. De har inte råd med skoluniformen. De kan inte ta sig till skolan, det saknas ett offentligt transportväsende och bussturen med någon av landets tiotusentals bussägare är för dyrt. Etc.
52 000 barn, enligt FN, är barnarbetare. Hälften av dem får gå något lite i skolan.

Eftersom vi nu skakar hand med landets justitieminister och hans statssekreterare, kvinna och i detta land är det så ovanligt att ingen i mitt likaledes manligt dominerade sällskap tror mig när jag säger det. Först. Alla tror hon är någon slags sekreterare. Eller hustru. Intresserat studerar jag minspelet hos gubbarna när de begriper sammanhanget...

Men det uppstår inte läge att tala skolgång, kvinnors och barns rättigheter och fattigdom och sociala skillnader med representanterna för Panamas nyvalda regering, tyvärr. Alltför många är självupptaget där med turistkameror och insmickrande till intet förpliktigande fraser om vistelsen i Panama.
Jag tror de hade haft en riktig story att berätta om de fått chansen, som fått den korkade guiden att slokörat gå hem och skriva nya idiotmanus för turisterna att berätta.
...

Den nyvalde presidenten, en slags partivän det vill säga demokratisk socialist, gick nyss till val på ett Robin Hood-program och han kallas i folkmun också Robin Hood. Det knyts förhoppningar till hans regering hos den del av befolkningen som överhuvudtaget har röstat eller fått chansen att gå och rösta.
Och han har startat med att dela ut en slags grundläggande socialstöd för alla landets fattigaste. Dit hör också pensionärerna, de gamla, som aldrig någonsin kommit i närheten av en pensionsreform.
Det finns lite skattebas att titta på hur man kunde utveckla, endast sju procent skatt, och en enorm och stabil inkomstkälla i form av kanaltrafiken som ju numera ägs av Panama sedan tio år. Kanalen sysselsätter dock inte fler än något 10 000-tal anställda. Om fem år har kanalens kapacitet utvidgats till minst det dubbla, och den sårbarhet som finns idag likaså.
(Skulle någon dra ur pluggen så tar det sju år innan vattnet fyllts på i tillräcklig mängd för att kunna försörja slussystemet.)

Men problemen ter sig enorma. Drogtrafik, korruption, extrem fattigdom och i detta land är kvinnomisshandel ett utbrett och mycket vanligt problem. Prostitution är tillåten men även barn säljs till sexindustrin och trafficking och givetvis våld följer med drogtrafiken. På senare år har dessutom flyktingtrafiken från grannlandet Colombia ökat kraftigt.

När vi lämnar ministeriet inser jag att det står en snubbe i varje gathörn med gevär, en polis, med nåt automatvapen av nåt slag i händerna, och att hela statsdelen antagligen varit tömd på folk medan vi har vistats där. Diskret utrymd för vår säkerhet. De fattigaste syns inte nånstans, men spåren syns.
Än en gång får jag klart för mig hur viktigt det är att ge sig ut, utan guider, vakter och propagandaministerier.

Därute råder andra verkligheter. Siffrorna här har jag hittat lite varstans men bara i källor jag själv litar på, huvudsakligen FN eller svenska UD, SIDA etc.

Av landets 3,2 miljoner invånare lever ungefär en tredjedel under den nationella fattigdomsgränsen, och av dem hälften i extrem fattigdom, under en dollar om dagen att leva på. Undernäring, analfabetism, barnarbete, barnprostitution, kvinnomisshandel och så vidare i all oändlighet rapporteras här. Fängelserna har plats för 7500 men hyser 11 500 och som i så många länder med liknande förhållanden rapporteras tortyr och övergrepp i fängelser även härifrån. En kollega visar siffror som bekräftar - tilltron till rättssystemet i Panama är inte sämst i latinamerika, det finns värre belastade länder, men är ändå låg. I själva verket får inte ett enda land i latinamerika godkänt när det gäller såna mätningar.
Korruption är inte en del av systemet i dessa länder, det är systemet.

Ändå räknas Panama som ett land med genomsnittlig inkomstnivå. Det innebär att de rikaste är extremt rika också.
1,2 miljoner bor i Panama city vars skyline vi ser från detta turistparadis vi bor i, vid Kanalens södra ände. Bostadsområdena är obeskrivliga, jag skulle inte våga stanna där med låst bildörr ens mitt på dagen.

Formellt har alla rätt till skola, nioårig skola men de flesta går högst sex år. Skolsystemet består grovt räknat av sex plus sex år.
Barnarbete är förbjudet men 52 000 barn under 17 år arbetar, en del av dem smugglas in i städerna där de arbetar med hushållstjänster men de flesta lever på landet och arbetar i bananodlingar, jordbruk.

Av det följer att analfabetismen, särskilt bland kvinnor, är ganska utbredd, på landet är 48 procent av kvinnorna, och 28 procent av männen analfabeter. Speciellt de 10 procent av befolkningen som tillhör urbefolkningen och en något större andel av befolkningen med sina rötter i Karibien, svarta slavar, lever särskilt utsatt.

Kort sagt. Panama är enormt fattigt, och enormt rikt, på samma gång.

Grundbulten sitter i Panama

2009-11-13T18:04:00.002+01:00

Så har jag alltså stoppat tårna dels i Atlanten med vattnet strilande i tropiskt ösregn runt hela kroppen, och sen rusat över till andra sidan och stoppat tårna även i Stilla Havet.
Det är sånt man kan göra på två platser i världen, och eftersom regnet är varmt och vattnet i havet också så kan man sluta sig till att jag är i Panama.
Panamakanalen har tre slussar upp och sedan en mindre sjö som fylls på av dessa dagliga tropiska skyfall, därefter tre slussar ner.

Men när den byggdes fanns idén om att helt enkelt gräva ut en kanal. Inga slussar, bara en kanal.

Hade det gjorts hade vattnet här uti Karibiska sjön börjat strömma annorlunda. Golfströmmen hade antagligen stannat av.

Och istiden hade antagligen slagit till mot Sverige.

Då hade - på de 100 år lite drygt som hunnit gå sedan dess - sannolikt inte bara svält, is och armod slagit undan fötterna på det som dag är Skandinavien och norra Europa. Antagligen hade inget av det vi känner som moderna nationalstater i vår nordeuropeiska närmiljö kunnat finnas kvar.

Det visste jag inte om Panama!

Detta är ett litet land. Här finns 218 olika däggdjur, mängder av fåglar, konstiga ödlor och regnskog inpå husknuten.
Om man har ett hus vill säga.

Igår tog vi då P:s bil och for norrut, för det där tådoppet i Karibiska sjön. I Portobello - den vackra hamnen - var det allt annat än vackert. Det är som om fattigdomen liksom stockar sig inpå en. Skräp överallt. Flockar av människor överallt och då är Panama inte trångbott - tvärtom, stort som Danmark kanske, med 3 miljoner invånare. I stort sett ingen medelklass, men några få extremt rika familjer, med extremt menas extrem-extremt.
Men fattigdomen skriker som kontrast till turismen, och hit vallfärdar inte bara naturälskare (och medicinsk turism, stor här - halva priset, amerikanskutbildade läkare). Öster om oss slutar den (trans-)amerikanska vägen plötsligt, och det är där Panamas djungler möter Colombias.
- Synd, säger vännen R som just dragit sig tillbaka och har gott om tid:
- Jag skulle gärna köra hit från Vancouver, det borde ta ungefär två veckor. Men sen kommer man inte längre.
- Tss, du får ringa Farcgerillan så hjälper de dig säkert vidare...
..

I Portobello kom P plötsligt på att det var tre liter bensin kvar.
Detta är, insåg vi, ett land som saknar bensinmackar. I alla fall om man klantar sig och har tre liter soppa kvar när man befinner sig i en by med 4 000 invånare.

Nå det löser sig. Hos byns taxiförare fanns ett reservlager bensin. Familjens förmögenhet lagrades i gamla petflaskor gömda i sovrummet. I sprutregnet langade familjen fram flaska efter flaska med bensin, de sålde 27 liter till oss, ville ha 64 dollar och fick 80, och kommer väl att fira det hela helgen.

Ubåtar och de normala

2009-11-03T07:12:00.002+01:00

Att vara ombud på S-kongress är givetvis en enorm ära, ett stort äventyr, väldigt tröttsamt, kolossalt intressant, relativt lärorikt, mycket utvecklande och på jobbkongressen definitivt fick man delta i något som gör skillnad.

Men man är som en ubåt.

Tunnelseende är bara förnamnet - och det gör ju inte så mycket om man sysslar med det i några dagar.
Men som fritidspolitiker, det vill säga en sån som sysslar med politik endast på fritiden och vandrar till jobbet en måndag morgon och finner att relativt få vanliga människor har en tanke på nån kongress - så är det en nyttig lärdom om riskerna med politiken.

Baksidan är ju att den som sysslar med politik dygnet runt, blir en smula ubåt.
Helt onormal.

Och dessa onormala som vi är, vi som sysslar med politik mer än en timme var fjärde år, ska övertyga de normala om att Internationalen " åt alla lycka bär" på valdagen i september. Inte riktigt hållbart när folk flest antagligen sliter med räkningar och räntor, med att hinna till dagis i tid, hälsa på mamma och barnbarn och fundera på om man ska vaccinera sig eller inte.

Undrar jag, om inte ett av de viktigaste besluten denna kongress, var att ta fram en helt ny modern sångbok.
Detta ska skötas av en arbetsgrupp i partistyrelsen.
Jag antar att arbetsgruppen kommer att ledas av Baylan och Bodström, dessa två b-musiker som spexade och sjöng på kongressen. Eller Thomas Östros, bergsprängarsonen som mitt i ett tal började sjunga för kongressombud och åhörare.

Och om så är fallet, befarar jag att sångerna kommer bli helt osjungbara - till skillnad från alla de många, underbara vänstervisor som fötts av en Theodorakis, en Lundell, en Seger, en Hill eller en Miss Li, en Piaff, en Springsteen, en Joplin, en Hellstrand, en Halvdan Sieversen, en ... och så vidare.

Säga vad man vill om Bodström, men nån protestsångare är han kanske inte. Men man vet aldrig.
Jag tror han är en ubåt han också. Fast kanske, kanske är han lite mindre ubåt än en del av oss andra knäppskallar som sysslar med politik alltför stor del av vår vakna tid.

Varför FRA-lagen och Ipred måste förändras

2009-11-01T11:38:00.007+01:00

På en minut hinner man väldigt lite... Detta är vad jag hade sagt om jag hade haft tre minuter:

Kongressledamöter.

Detta är inte bara en jobbkongress. Det är också den första bloggkongressen. Om ni hör nåt i luften som twittrar så är det över 100 bloggare som följer och rapporterar om den här kongressen.

Är inte det i sig värt en applåd kamrater?

Många av dem följer det här avsnittet särskilt noga – diskussioner som bitvis varit högljudda och det vittnar om att temagrupperna behövs och gör nytta. Nu är inte bara de skrivningar vi haft synpunkter på bättre, tydligare, klarare, utan hela texten har fått sig ett lyft.

Angående FRA-lagen: Frågor som rör Försvarets radioanstalt, FRA borde inte ligga under kulturkapitlet. Att det hamnat där beror på att den borgerliga regeringen tafflat med frågan. Nästa gång vi diskuterar FRA borde det vara under rubriken fred och säkerhet eller något liknande.

Det är klart vi måste kunna bedriva underrättelseverksamhet i Sverige i modern tid för att skydda vårt land och våra medborgare. Det tror jag alla är överens om, men signalspaning måste regleras i lag oavsett om det är signaler i luft rum eller ledning man talar om

Det kräver att man värnar om förtroendet för de myndigheter som fått vårt uppdrag att ansvara för de frågorna. Därför: Riv upp. Gör om. Gör rätt.

Ipred handlar om piratkopiering. Ni vet, Lacoströjer där krokodilen ramlar av efter första tvätten. Rolexur för bara 150 kronor!

Miss Lis senaste platta för …

Ingenting. Gratis.

Ja, det känns ju inte särskilt bra om man tänker efter. Och om jag nu skulle gå in i en videobutik och stjäla en videorulle, då skulle videobutikens ägare säkert ringa efter polisen. Men om jag tankar ner film från nätet, så ringer inte Warner Brothers på polis, utan skickar en saftig räkning till min ip-adress.

Nu ska jag läsa ett brev, skriver av Groucho Marx 1947, till Warners brothers. Det här brevet är skrivet strax efter att bröderna Marx tillkännagav att de tänkte göra En natt i Casablanca.Och medan de förberedde filmen kom ett brev från Warner brothers. Detta är (utdrag ur) svaret från Groucho Marx:

Kära Warner brothers.

Uppenbarligen finns det olika sätt att erövra en stad och behålla den som sin. Till exempel – fram till den tidpunkt då vi övervägde att göra den här filmen (En dag i Casablanca) så hade jag ingen aning om att Casablanca tillhör Warner Brothers, exklusivt. Emellertid, bara ett par dagar efter offentliggörandet anlände ert långa omfångstrika rättsliga dokument som varnade oss från att använda namnet Casablanca.

//…

Jag förstår emellertid inte er attityd. Även om man planerar att göra en film, är jag säker på att en genomsnittlig filmälskare i sinom tid skulle kunna lära sig skilja på Ingrid Bergman och Harpo. Jag är inte säker på om jag skulle kunna göra det, men jag skulle verkligen anstränga mig för att försöka.

//..

Ni menar att ni äger Casablanca och att ingen annan kan använda namnet utan ert tillstånd. Men hur är det med Warner Brothers? Äger ni det också? Troligen har ni rätt att använda namnet Warner, men hur är det med Brothers?

//..

Vi var Brothers långt före er. Vi turnerade som Marx Brothers när Vitaphone ännu endast existerade som en glimt i sin skapares öga, och före oss, har där funnits andra bröder: Smith Brothers, the Brother Karamazov, Dan Brothers,.

//..

Och Jack. Hur är det med ditt namn? Tror du att du har orginalnamnet? Njae, så är det inte!. Det användes långt före du föddes. På rak arm – kan jag påminna mig två Jackar. Jack och bönskälken. Jack the Ripper, som ju gjorde sig ett namn på sin tid.

//..

Och sen du Harry? Du skriver säkert under dina checkar i övertygelsen om att du är den första av alla harryar i alla tider, och att alla andra harryar är imitatörer. Men jag kommer att tänka på två Harrysar som kom före dig. Där fanns Fyrvaktar-Harry, revolutionerande välkänd, och Harry Appelbaum som bodde i hörnet av 93e gatan och Lexington Avenue. Dessvärre var Appelbaum inte särskilt väl känd. Senast jag hörde nåt från honom sålde han slipsar på Weber och Heilbroner...

Det där slutar med att Groucha Marx stämmer Warner brothers för att de använder ordet brothers i sitt namn.

Han pekade förstås på en absurditet i att driva upphovsrätt lite för långt, och därvid finns en parallell till IPRED-lagen.

Lämna mina barn Ipred, frestas jag säga, och det är väl ungefär i översättning vad nu partistyrelsen säger också. Ipred måste ha den legitimitet som upphovsrätt i seriös mening verkligen förtjänar.

Upphovsrätten ska vi vara rädda om, liksom insyn, yttrandefrihet. Och ska en lag ha legitimitet kan den inte upplevas som integritetskränkande.

Stöld är stöld, vi ska värna upphovsrätten men inte kravlöst. Utgångspunkten är att det är polisen som utreder brott, även brott mot upphovsrätten.

Rättssäkerheten stärks med en socialdemokratisk regering.

Läs också Åsa Westlund.

Och S-buzz senaste uppdatering av kongressbloggandet.

Fler om IPRED

Eva-Lena Jansson om IPRED

Ipred och FRA beslutet #jobb09 #käringenmotströmmen

2009-11-01T11:27:00.002+01:00

Detta blev formuleringarna vi ändå var rätt nöjda med:

FRA-lagen: Riv upp, gör om, gör rätt. Vi vill att en parlamentarisk utredning börjar om från början med frågan - i bättre dialog med medborgarna. Lagen bereddes för dåligt och har allvarliga brister när det gäller grundläggande krav på rättssäkerhet, integritetsskydd och proportionalitet.

IPRED-lagen måste förändras. Kulturskapare ska ha samma möjligheter soma ndra att leva på frukten av sitt arbete. Vi står därför bakom upphovsrättsinnehavarnas legitima krav att få ersättning för sina verk på ett rättssäkert sätt. Men det finns en berättigad oro för att tillämpningen av IPRED kan kränka den enskildes integritet och göra intrång i privatlivet. Den som använder internet utan att begå brott ska inte behöva känna sig övervakad. Hänsyn måste också tas till privatpersoners internetabbonemang kan ha missbrukats av någon annan. Rättssäkerheten för enskilda behöver därför stärkas. Det måste finnas en rimlig proportion mellan den vidtagna åtgärden och den skada brottet kan ha åsamkat.
Utgångspunkten är att det är polisen som utreder brott, även mot upphovsrätten.